Ursäkta cheesy bild, men orkade inte leta fram någon bättre.

Jag har märkt av en växande trend på sistone, som gör mig väldigt konfunderad. Låt mig beskriva hur den ser ut:

Person A upplever att någonting är diskriminerande eller problematiskt ur en synvinkel som är kopplad till utseende, bakgrund eller klass. I sin beskrivning av problemet använder hen ”vit”, ”svart”, ”färg”, ”invandrare”, ”svensk” eller andra, i sammanhanget väsentliga, ord.

Person B ignorerar problemet Person A beskriver och fokuserar istället enbart på att Person A använde sig av ”vit”, ”svart”, ”färg”, ”invandrare” eller andra, i sammanhanget väsentliga, ord. Person B når slutsatsen att eftersom Person A använde sig av ord som påvisar skillnaden mellan människor är Person A rasist, fördomsfull eller alldeles för fixerad vid det som skiljer oss åt.

Eh…

Det här är en argumentationstaktik av växande popularitet där Person B menar att det är rasistiskt att prata om skillnader mellan människor, TROTS ATT DESSA SKILLNADER UTGÖR SJÄLVA GRUNDEN FÖR DISKRIMINERINGEN. De slår sig själva för bröstet, proklamerar ”jag är minsann färgblind” och förminskar i samma veva problematiken.

Låt mig förklara något. Innan jag dör skulle jag vilja uppleva en värld där hår- och hudfärg har lika lite betydelse som ögonfärg. Jag skulle vilja uppleva en värld där våra ögon kanske registrerar att människor ser olika ut, men att våra hjärnor sedan inte värderar dem olika. Jag skulle älska att slänga begrepp som ”svart”, ”vit”, ”etnisk tillhörighet” och ”ras” åt helvetet och nöja mig med att beskriva människor utifrån deras personlighet och värderingar. Kan någon på allvar mena att vi lever i en sådan värld idag?

Att vara färgblind är en lyx. Det betyder att du aldrig själv blivit diskriminerad på grund av ditt utseende, eller att du kanske bor i ett homogent område där ingen annan heller blivit det. Kul för dig! Blir du däremot, med jämna mellanrum, behandlad annorlunda baserat på vilken hår- eller hudfärg du har, kan DU vara hur färgblind du vill – det betyder fortfarande inte att omvärlden är det. JAG kan exempelvis välja att inte sätta olika värderingar i om en människa är svart, vit, blå, röd, lila. Men om ANDRA sätter en värdering i hur jag ser ut – hur ska jag förhålla mig? Får jag inte påpeka att världen jag möter ser annorlunda ut eftersom jag har ett utseende som inte stämmer överens med normen? Gör det MIG till rasist? Och nej, det här är ingen buhu-det-är-så-svårt-att-vara-blatte-i-Sverige-historia, jag är nyfiken på riktigt.

För som det ser ut 2013 har vi en rad problem som är direkt kopplade till diskriminering eller särbehandling. För att komma underfund med problemen, vilket de flesta av oss vill, MÅSTE vi kunna peka på vad det är som utgör grunden till själva diskrimineringen.

Att ”erkänna” att hudfärg finns och, ännu viktigare, har betydelse för hur (illa) vi behandlar varandra är därför INTE rasistisk. När du blir bemött på samma sätt, oavsett om du har rötter/kommer ifrån Asien, Afrika, Europa, Mellanöstern, Sydamerika, etcetera – väck mig. Väck mig så lovar jag att vara den första att slå mig för bröstet och säga ”jag är färgblind”.

Stephen Bruner är sångare och basist och är signad under namnet Thundercat på Flying Lotus bolag Brainfeeder. Tillsammans producerar de Thundercats kommande album Apocalypse och Heartbreaks + Setbacks, som kom i april, var ett lysande första smakprov:

Nu har en ny singel släppts, som Flying Lotus beskriver så här:

Och visst för den tankarna till Daft Punks Get Lucky. Huruvida den är bättre eller sämre är ointressant – Thundercat har inlett med två fullpoängare:

Såg Iggy Azaleas nya video i morse och blev extremt obekväm. Främst av två anledningar:

1. Låten
Vad i? Den är förskräcklig. Hemska syntar, plastiga trummor och en irriterande refräng. Och faktumet att sättet hon uttalar orden på har urartat ytterligare? Det är som att höra någon göra en parodi på ett southern drawl. Tyvärr är det här inte ens det värsta eftersom…

2. Videon
VAD I? Vilken äcklig buffé av exotifiering. Person utan någon som helst koppling till en viss kultur plockar sina favoritdelar av den, i det här fallet elefanter, Bollywood och eventuella gatubarn (!?), och placerar sig själv både i och över den (hon står längst fram, sitter högst upp, är i mitten). Jag är så otroligt trött på det här.
Det är som om en artist utan någon som helst koppling till Sverige skulle spela in en video här och dansa runt bland älgar, vikingahjälmar och isbjörnar (som många verkar tro finnas här). Hur sjukt hade inte det varit för oss att se? Och då skulle inte ens maktaspekten finnas med, som är den som tar det från (potentiellt) haha-roligt till att bara bli illaluktande.
Och det här är inte första gången Iggy Azalea trasslat in sig i unkna sammanhang – hon har byggt nästan hela sin karriär på att låtsas (och prata) som att hon är en ghettobrud från den amerikanska södern. Och precis som det redan har skrivits om på Pussy Made of Gold, ”kommer hon undan”  just för att hon är allt annat än det, medan ”riktiga” ghettobrudar från den amerikanska södern, som K. Michelle, får skit för att de är just ghetto. Extremt oklart.
Undra vad nästa kulturella bärplockning blir? Ansiktsmålningar från aboriginerna? Masker och spjut från Västafrika? Fjädrar och tomahawk-yxor från den amerikanska ursprungsbefolkningen? Och kommer folk fortfarande missa vad det är som är ofräscht med det och istället ge henne kredd för att hon är en ”kulturell ambassadör”?

När jag först upptäckte och intervjuade Iggy Azalea gillade jag henne för att hon, mer än många debuterande artister, verkade ha BÖRJAT gräva ut en nisch till sig själv. Den här nischen var inte alls den jag trodde att hon skulle landa i.