Comic Book Men
Clerks-regissören Kevin Smith har sedan några år tillbaka trappat ner på filmandet och istället byggt ett mindre podcast-imperium. I realityshowen Comic Book Men får vi besöka serietidningsaffären Jay and Silent Bob's Secret Stash och följa med när Smith och hans merry uppbåd av sexuellt understimulerade serietidningsnördar snackar om det som får deras värld att spinna.
AMC
2011 var året då alla tv-nätverk ville ha sin egen periodpiece, modell Mad Men. Var det inte kritstreckade gangsterkostymer i Boardwalk Empire, var det rostiga ringbrynjor i Game of Thrones. Och däremellan flygvärdinnechict sextiotal i Pan Am och raptorboogie i Terra Nova. Vad blir då ledmotivet för 2012? Jo, lyteskomik. I år skrattar vi åt folk, inte med.Ta dvärgar som exempel. De är inte bara korta, de är roliga också. Efter Ricky Gervais och Stephen Merchant tvingade idoten Karl Pilkington världen runt hittade de en ny komisk guldgruva: ewoken Warwick Davis.
Hur många gånger det en sägs varje dag är det fortfarande viktigt att vi ALDRIG blundar för de sjuka högerextrema strömningar som sprider sig mer och mer för varje dag. Den rasism som går att hitta i Sverige idag och den politik som förespråkas av Sverigedemokraterna skiljer sig inte ett dugg från vare sig Breivik eller andra högerextrema grupper som förespråkar våld.
Vad har vi lärt oss? Vad har hänt?
Vad var sevärt?Asperger-diss
Nä, hörrni. Bron var faktiskt inte alls bra. Sofia Helin är en alltför påvert begåvad skådespelare för att gestalta ett så komplext tillstånd. Det är precis lika genant att se henne bliga under tystnad som att se en vit person med skokräm i ansiktet i vilken skolföreställning av Hair som helst.
Malpåsen
Att skriva om tv är sällan ett nöje. Det här sättet att ta tv på stort allvar, jag vet inte. Som läsare finner jag det outhärdligt. Det finns ett element av frenesi i de allra flesta tv-bloggar som är mycket påfrestande. Vad vill man med allt detta skrivande? Kanske är det ett område av kritik som kissar in sitt eget revir. Som text efter text mejslar ut sitt specifika sätt att bedriva tv-kritik. Det verkar rimligt att tv-serier diskuteras under seriens gång, att även kritiken blir en följetång.
.jpg)
(1).jpg)
Som bekant ÄLSKAR jag dokumentärer. Alla som kommer i min väg slukas direkt. Senast ut i raden på SVTs Dox var Stammens hemligheter.
Själva tanken med dokumentären är god – att visa arkiverat material om 1960- och 70-talens antropologiska expeditioner till Yanomami varvat med uttalanden om bristande etik och anklagelser om sexuellt utnyttjande från framstående akademiker. Ändå faller dokumentären platt.
.jpg)
Har under ett tag tänkt på den märkliga program-mashup som existerar idag. Låt oss kalla det självhjälpsprogram. Eller är det byggprogram? JAG VET HELT ENKELT INTE. Den här tanken om att en egentligen okvalificerad människa ska ge mig råd utöver sitt eget område…det skrämmer mig.
.jpg)
.jpg)