Mack Beats står i centrum

13:13 26 Jun 2013

marko_2_foto-saga-berlin.jpg
Foto: Saga Berlin

Debutskivan är äntligen här. För Amat Levin berättar Mack Beats om minskade strukturer, tangosamplingar och vad MSN hade för roll i släppet av hans första låt.

Mack Beats har alltid producerat på halvtid. När vi ses har han, i sällskap av Malmörapparen Jaqe, hyrt in sig i en gigantisk replokal i södra Stockholm och berättar om hur sidojobbet har utvecklats till en heltidssysselsättning.

– De som jag har gjort musik med, vi har alltid pluggat, jobbat och gjort musik vid sidan av. Mohammed Ali, som jag jobbat mycket med, hade tankar på att gå solo, men ville ge det en chans till och det var då vi gjorde Processen (som släpptes 2009, reds. anm.). Vi gjorde den mest för att se reaktionerna, men den togs emot så väl att den recenserades i Sydsvenskan och alla de här tidningarna vi aldrig hade hört talas om. Där och då märkte vi att det här var på allvar och sedan dess har jag jobbat med Ison & Fille, Aleks och ännu mer med Mohammed Ali. Jag kom igång på riktigt med olika projekt. Och när de var klara ville jag ha något att göra och började med den här skivan.

Centrum, Mack Beats första producentalbum, släpptes till en flerstämmig och enad hyllningskör i juni och är efter Stors Shere Khan XIII och Rikard ”Skizz” Bizzis Kärlek, funk & solidaritet den tredje svenska hiphopskivan som har fått högsta betyg i Nöjesguiden i år. Och redan i artistvalen blir fingertoppskänslan tydlig.

– Jag har utgått från beatsen när jag har valt vilka gäster som ska vara med. Men samtidigt har jag velat undvika att göra det jag redan har gjort. Det är därför jag inte har någon Ison & Fille-låt på skivan. Jag har en med Ison och en annan med Fille, men jag har hållit isär dem för att skapa något nytt.

Skivan skulle ha släppts i slutet av februari. Varför har den dröjt?

– Den skulle ha släppts i december, haha! Den här skivan blev klar dagen innan den skulle till mastring och jag drog ut på det för att få det att låta exakt som jag ville och hinna få med alla gäster.

Vad har varit den största utmaningen?

– Det har varit att jaga folk, få dem att följa deadlines och vara den där projektledaren som jag inte riktigt är van att vara.

Och du fick Henok att rappa på svenska.

– Det var en process. Innan jag ens påbörjade den här skivan tjatade jag på honom om att vi måste göra något på svenska. Jag tjatade i ett år! Men när jag gjorde beatet till Barriärer kände jag att det skulle passa med en stor refräng, det var därför jag tog kontakt med Newkid. Och när han hade spelat in skickade jag det till Henok som tackade ja till att vara med.

Många blev förvånade av att höra honom på svenska.

– Ja. Till och med när han hade tackat ja tog jag det inte för givet, jag blev inte lugn förrän versen var inspelad och klar.

Han säger att den största skillnaden mellan att producera åt andra och att göra ett eget album är att han nu kan göra saker på sitt sätt.

– Nu är det som att jag gör min egen film eller tavla, tidigare har jag bara varit med och bidragit. Mina tidigare erfarenheter gör dock att jag vet hur ett album ska låta, hur många spår som borde vara med och hur uppbyggnaden ska se ut.

Tre legender känns som en naturlig introlåt.

– Ja, det är sånt jag har filat på. Jag har aldrig velat göra en samlingsskiva, en Absolute Hiphop 20, där man samlar de hetaste rapparna och gör 25 låtar, haha. Jag har velat göra ett riktigt album.

Hur får du igenom din röst när den aldrig hörs på skivan?

– Genom musiken och uppbyggnaden. Precis som du säger börjar skivan med Tre legender, den är ganska lugn men ändå stark och är den låt som fångar intresset. Barriärer och de andra uppåtlåtarna håller igång tempot och sedan har jag ett riktigt avslut. En annan grej är stämningen, de flesta av låtarna är ganska mörka, även om de aldrig blir dystra. De har en känsla… Det är lite svårt att förklara.

Jag tycker att det påminner om natten, det känns som en skiva man ska lyssna på när det är mörkt ute.

– Ja! Hela min vision har varit att göra en skiva som… när man bor i huvudstan är det så mycket hets hela tiden. Men på natten kan man andas ut. Då kan man ta på sig hörlurarna eller lyssna på något i sin bil.

Förutom rap bjuder Centrum på sång från bland annat Julia Spada, Chords och Lilla Namo. Hur skiljer det sig att producera för sångare och rappare?

– Jag är van vid rap så jag får så mycket mer av sångare rent produktionsmässigt, eftersom deras röster blir som instrument. Jag gillar att lyfta fram sången. Lyssnar man på poplåtar idag är det så mycket ljud och effekter, jag gillar att skala ner det så att man hör texterna och kan lyssna på vad de säger.

Inom hiphop är det ofta vers, refräng, vers, refräng. Men beatsen på den här skivan är inte lika traditionellt uppbyggda.

– När man lyssnar på äldre musik märker man att det inte finns så mycket struktur. Det kan vara ett intro på fem minuter, eller en låt som är elva minuter lång. Och nu när det är min egen skiva har jag kunnat göra exakt hur jag vill, jag har inte behövt tänka på om det är en annan artists låt som kanske ska låta hittig eller vara en singel.

Hiphopproducenter verkar ha börjat ta till sig det här med strukturlöshet. Första gången jag noterade det på riktigt var på Kanye Wests My Beautiful Dark Twisted Fantasy där han till och med stoppade in mellanspel på låtar som Devil in a New Dress.

– Ja, jag har blivit väldigt inspirerad av honom. Hur han tänker kring koncept. Jag gillar också spåret som bara fungerat som ett intro till All of the Lights. Jag tog verkligen till mig den skivan.

Om beatsen utmärker sig genom att vara friare i sin struktur, är de familjära genom att de precis som vanligt är samplingsbaserade.

– Min familj hade alltid en stor samling vinylskivor och kassetter som vi lyssnade på. När man var liten och köpte cd-skivor letade man alltid efter sina favoritlåtar, och därifrån lärde man sig att skippa det man ogillade och spola fram och tillbaka till det man tyckte om. När jag började producera härmade jag bara alla jag tyckte var bra, typ Dr. Dre och Masse (Salazar reds anm.). Och när jag hörde Fattaru Mina hundar började jag också leta tangosamplingar, haha. Jag gillade också Beatnuts som samplade allt från tecknade filmer till latinamerikansk musik, sånt jag kände igen hemifrån eftersom jag är från Chile. Jag försökte härma deras källor och medan jag utvecklades försökte jag hitta mina egna.

Det var mycket tangosamplingar där kring millennieskiftet.

– Haha, ja! Idag skulle jag aldrig kunna sitta och sampla en sån låt. Det känns helt off. Men det var en jävligt bra grund att börja på.

Finns det någon låt på den här skivan du längtade särskilt mycket efter att folk skulle få höra?

– Tre legender är en sån jag har velat se folks reaktioner på. Och Barriärer är en annan. Det blev ganska spretiga åsikter där.

På vilket sätt?

– Den riktar sig till olika publiker, och de publikerna förstår inte alltid varandra. Många av dem hade till exempel aldrig hört talas om Henok.

Och folk som gillade Henok kanske inte hade hört talas om Newkid?

– Ja, exakt. Det skiljer sig mycket, på Twitter har jag aldrig fått så mycket positiv respons, men på YouTube skriver folk kommentarer om att de inte gillar Newkid. Men det är mycket roligare att släppa en låt som ger avtryck istället för en låt som får folk att säga ”den var bra” innan de går vidare.

Du beskrivs ofta som ”en doldis” eller någon som ”står i bakgrunden”. Har du aldrig känt att du vill ta mer plats?

– Det är inte min grej, jag är inte så intresserad av att synas. Skulle jag producera en skiva och det inte stod ”producerad av Mack Beats” hade jag blivit sur, eftersom jag är musiknörd, men jag bryr mig inte om jag inte syns i videon.

Trots att ett album under eget namn har dröjt till nu har Mack Beats varit aktiv ända sedan han som tonåring producerade Aldrig mer på Ison & Filles debutalbum från 2002.

– Jag trakasserade Filles brorsa Pablo på MSN ungefär samtidigt som jag hade lärt mig att göra beats. Jag gjorde kanske tre-fyra beats per dag och skickade alla till Pablo för att få se hans reaktion. I och med att de säkert delade dator hittade Fille en av mina instrumentaler som han gillade. Men jag var inte så bra då, från den tiden är det den enda produktion som finns ute. Det är nog lika bra, haha.

Hur kom det sig att du började göra beats överhuvudtaget?

– Hiphop är en kultur och det finns flera sätt att vara med. Gillar du hiphop och är duktig på att måla finns det en plats. Gillar du att fota har du en plats. Och det är inte ett intresse du måste ha en rik pappa för att kunna utveckla. Det är en grej du kan lära dig helt själv med de medel som finns. Jag gillade att rita när jag var liten och när jag blev intresserad av hiphop kom jag in på graffiti. Men jag märkte hur duktiga folk var i jämförelse med mig så det intresset svalnade. Beats var roligare.

Hur gick det från ett intresse till något du kan leva på?

– Jag vet inte om du kommer ihåg det, men det fanns en svensk sida som hette Streetzone som hade en avdelning för musikproduktion med en massa länkar. Jag laddade ner allt därifrån, men förstod ingenting. Men intresset fanns och jag var envis och Mohammed Ali, som jag hängde med, hade byggt upp ett kontaktnät med andra artister och studios. De lärde mig grunden och visade hur jag skulle göra. Det här var för tio år sedan, men pengar har aldrig varit vår passion, vi ville bara vara lika bra som våra idoler.

Jag hörde att SR Metropol hittade en av dina låtar på MySpace och tog upp den på sin spellista för ett par år sedan?

– Ja, det stämmer! Jag och Simon Emanuel jobbade ihop och gjorde en låt som hette Glid med mig. Och på MySpace kunde man välja att lägga upp fyra låtar, så jag la alltid upp mina senaste. Och så fick jag ett mejl ”tja, vi är en nystartad radiokanal som heter Metropol”. De var så nystartade att det måste ha varit brist på låtar eller nåt, för de spelade den i två år, haha!

Hur stor roll har MySpace, SoundCloud och liknande saker haft i din karriär?

– SoundCloud har jag inte brytt mig så mycket om, men MySpace var viktigt – det var där man kom ut i världen, fick kontakt med folk och kunde spela upp sina låta för första gången.

– Jag tror faktiskt jag har skrivit en gång till dig på MySpace, bryter Jaqe in, som hittills har hållit sig i bakgrunden och förberett sig inför repningen.

Fick du ett svar?

– Nej, han dissade mig! Jag tror inte ens att han svarade.

– Jag lärde mig att neka folk också, säger Mack Beats och skrattar.

Hur har det svenska hiphopklimatets utveckling märkts för dig?

– Nu när jag har kommit upp och börjat jobba med skivbolag har jag märkt att de lyssnar på en. Jag har inte jobbat med skivbolag tidigare så jag har egentligen inget att jämföra med, men för några år sedan kan jag tänka mig att de hade många åsikter om låtval. Men nu har jag kunnat göra exakt som jag vill. De ser att det går bra för oss när vi gör på vårt sätt. De har sett att det har gett resultat och därför lyssnar de på oss.

Mack Beats Centrum finns ute nu.

Texten publicerades i pappersutgåvan av Nöjesguiden, nummer 6/2013

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!