Det är inte ett väldigt långt avstånd mellan Kristofer Åströms solodebut för 14 år sedan och From Eagle to Sparrow. Då och då under tiden har han gjort små avstickare, men nu är han tillbaka i den avskalade singersongwriterfåran med sitt vemod, sin gitarr och sitt munspel. Det innebär att allt står och fallet med styrkan hos sångerna, och den här gången är de är gedigna i all sin övergivna nakenhet. Det paradoxala är att sånger som fungerar så pass bra i den här spartanska formen skulle vara spännande att höra också i mer instrumenterade sammanhang, något som blir särskilt tydligt när åtminstone trummor får visst utrymme i Strong & Tall.

Att romantisera sin tonårstid är ett experiment de flesta debutanter försöker sig på. Oftast känns det krystat och blasé, men när 22-åriga Alice B sjunger om utanförskap och kärleken till Göteborg, då är det något som träffar rätt. Hens intima popångest är både öm och sympatisk. Alice B levereras med hög igenkänningsfaktor. 

Efter att ha släppt fyra fantastiska album på 90-talet fyllda av lyxigt arrangerad deppdramatik började Tindersticks sakta men säkert utvecklas till en parodi på sig själva. Efter några år av tystnad, soloprojekt och fatala medlemsavhopp försökte de resa sig igen, men den nya upplagan av Tindersticks lät inget vidare, och gruppens senaste skiva, 2010 års Falling down a Mountain, var det sämsta de någonsin gjort. Så glädjande då att nya The Something Rain är riktigt bra. Här finns en dragkamp mellan återhållen melankoli och ilsket sväng som skapar en vacker dynamik, och i den osynliga stormens öga står Stuart Staples och sjunger så uppgivet som bara han kan. Så här fokuserade, uttrycksfulla och angelägna har Tindersticks inte låtit på tio år.

Gotye är belgaren som blev australiensare och som efter 60 miljoner visningar av Somebody I Used To Know på YouTube blev hela världens nya sweetheart. Därefter tar framgångssagan slut. På Making Mirrors, som är Gotyes tredje fullängdare, försöker han tappert tolka nästan varenda musikstil som någonsin skådat dagens ljus. Bland annat trängs avskalade ballader med bluesigt 70-tal som i I Feel Better, experimentalt nonsens a la Sufjan Stevens med en eller två radiovänliga hits, och autotune. Jag överdriver alltså inte ett dugg när jag säger att Making Mirrors är väldigt mycket som en musikalisk åksjuka.