
Ursäkta cheesy bild, men orkade inte leta fram någon bättre.
Jag har märkt av en växande trend på sistone, som gör mig väldigt konfunderad. Låt mig beskriva hur den ser ut:
Person A upplever att någonting är diskriminerande eller problematiskt ur en synvinkel som är kopplad till utseende, bakgrund eller klass. I sin beskrivning av problemet använder hen ”vit”, ”svart”, ”färg”, ”invandrare”, ”svensk” eller andra, i sammanhanget väsentliga, ord.
Person B ignorerar problemet Person A beskriver och fokuserar istället enbart på att Person A använde sig av ”vit”, ”svart”, ”färg”, ”invandrare” eller andra, i sammanhanget väsentliga, ord. Person B når slutsatsen att eftersom Person A använde sig av ord som påvisar skillnaden mellan människor är Person A rasist, fördomsfull eller alldeles för fixerad vid det som skiljer oss åt.
Eh…
Det här är en argumentationstaktik av växande popularitet där Person B menar att det är rasistiskt att prata om skillnader mellan människor, TROTS ATT DESSA SKILLNADER UTGÖR SJÄLVA GRUNDEN FÖR DISKRIMINERINGEN. De slår sig själva för bröstet, proklamerar ”jag är minsann färgblind” och förminskar i samma veva problematiken.
Låt mig förklara något. Innan jag dör skulle jag vilja uppleva en värld där hår- och hudfärg har lika lite betydelse som ögonfärg. Jag skulle vilja uppleva en värld där våra ögon kanske registrerar att människor ser olika ut, men att våra hjärnor sedan inte värderar dem olika. Jag skulle älska att slänga begrepp som ”svart”, ”vit”, ”etnisk tillhörighet” och ”ras” åt helvetet och nöja mig med att beskriva människor utifrån deras personlighet och värderingar. Kan någon på allvar mena att vi lever i en sådan värld idag?
Att vara färgblind är en lyx. Det betyder att du aldrig själv blivit diskriminerad på grund av ditt utseende, eller att du kanske bor i ett homogent område där ingen annan heller blivit det. Kul för dig! Blir du däremot, med jämna mellanrum, behandlad annorlunda baserat på vilken hår- eller hudfärg du har, kan DU vara hur färgblind du vill – det betyder fortfarande inte att omvärlden är det. JAG kan exempelvis välja att inte sätta olika värderingar i om en människa är svart, vit, blå, röd, lila. Men om ANDRA sätter en värdering i hur jag ser ut – hur ska jag förhålla mig? Får jag inte påpeka att världen jag möter ser annorlunda ut eftersom jag har ett utseende som inte stämmer överens med normen? Gör det MIG till rasist? Och nej, det här är ingen buhu-det-är-så-svårt-att-vara-blatte-i-Sverige-historia, jag är nyfiken på riktigt.
För som det ser ut 2013 har vi en rad problem som är direkt kopplade till diskriminering eller särbehandling. För att komma underfund med problemen, vilket de flesta av oss vill, MÅSTE vi kunna peka på vad det är som utgör grunden till själva diskrimineringen.
Att ”erkänna” att hudfärg finns och, ännu viktigare, har betydelse för hur (illa) vi behandlar varandra är därför INTE rasistisk. När du blir bemött på samma sätt, oavsett om du har rötter/kommer ifrån Asien, Afrika, Europa, Mellanöstern, Sydamerika, etcetera – väck mig. Väck mig så lovar jag att vara den första att slå mig för bröstet och säga ”jag är färgblind”.
Såg den för första gången för en vecka sen, hehe sett den 4 ggr totalt och älskar den! Helt fantastisk! Alla måste se den! Mår så bra sen jag sett den, blir medveten om mina egna sjuka tankar och beteenden! Och med det sagt så är jag eller har aldrig varit sjuk, dvs ätstörd eller deprimerad. Men vet så många som är och den här föreläsningen och den fakta som presenteras är fanimej den bästa fakta jag hört på det viset att jag blivit medveten om ett tankar och beteenden hos mig själv som jag aldrig ifrågasatt för att jag vuxit upp med de! Men nu jävlar! Prackar på varenda en som jag känner! Och andra också för den delen! :D Bra skrivet, en grej till som hon nämner är att hetero alltid är normen och idealet i reklam!
Det tråkiga med denna form av retuch är också att alla dessa kvinnor är så jävla mycket vackrare i sitt naturliga, "operfekta", tillstånd. En light retouch för att ta bort en bakfylla kan väl anses vara på plats då och då, men korrektion bortom igenkänning är kanske ett bevis på att dagens bildbehandlare har tappat greppet om vad kunderna vill ha och vad allmänheten (egentligen) vill ha, alltså sanningen.
Det som visas är amerikansk retouch. där att blurra hud, dra in allt, kopiera ena halvan av ansiktet och slå över till andra, tydligen är ok. Allt för att uppnå total ouppnåelig skönhet.
Svenska retouch miljön är snällare på våra kroppar och hud. Men visst man drar likförbannat in.
Normerna finns här också på prackat på oss alla.
Men jag vill hävda, att jag aldrig skulle förändra kroppar till den extensionen.
GRYMT. Såg andra halvan av föreläsningen också.
Umad bro? Learn photoshop or get left behind... Who cares about this, its 2012 all the kidz know about this today when growing up, and those who are too young to understand already have that perfect youth skin. Sigh..
Amat Levin rasar vidare. För oss andra pågår livet för fullt.
Ouch – vasst!