Om #stopkony och retweetandet

Amat Levin 16:03 7 Mar 2012

KONY2012

Om ni vill kommentera, läs först gärna hela inlägget, uppdateringarna och kommentarerna. Det börjar bli en upprepningsfest i kommentarsfältet.

Alltså, den här #stopkony-kampanjen som sprids i rekordfart just nu? Bland annat genom det här halvtimmeslånga klippet. Jag vet inte. Min första reflex var att retweeta filmen och sedan köpa ett action kit, precis som man uppmanas att göra. Men några saker som störde mig.

 

  •  (Vad är grejen med att dokumentärfilmare ger sig själva huvudrollen? Blev irriterad som fan på det när jag såg Gasland (som förövrigt var grym). Jag antar att de tänker att det ska bli enklare för tittaren att relatera, men det känns samtidigt som att filmaren (speciellt i Gaslands fall där den tillgjorda voiceovern stundtals var skrattretande) gör det för att typ få ligga. Och öka sitt ”varumärke”. Ghazal skrev om det en gång, det är någonting med vissa snubbar som gör att de inte tycker att välgörenhet känns värt om de inte samtidigt får kredd för det.)
  • (Varför detta TJAT om Facebook? Filmen kändes många gånger som ren reklam för Zuckerbergs miljardimperium.)
  • Nu till den verkliga kritiken: Det här med att skänka pengar, som sedan indirekt ska gå till att hjälpa Ugandas militär så att de enklare ska kunna döda Kony? Vad jag vet är Ugandas militär inga helgon (samtidigt, vilka är det?) – det ska mycket till innan jag frivilligt, alltså inte genom typ skatt, skänker pengar till en militär. Speciellt inte till en militär i ett land där homosexualitet kan ge 14 år i fängelse och ett lagförslag gör gällande att homosexualitet ska kunna straffas med döden.
  • Läs den här Visible Children-länken. Jag menar inte att jag köper allt som står där heller rakt av, men den väcker en del frågor. Bland annat att en knapp tredjedel av #stopkony-pengarna går till ”direct services” medan resten går till exempelvis filmproduktion. Och varför har Facebook gjort så att det inte går att sprida Visible Children-länken där? Det gör att #stopkony-filmens tjat om Facebook känns ännu mer fishy.

Det är NATURLIGTVIS bra att någon belyser Joseph Konys krigsförbrytelser – en av anledningarna till att katastrofer som Rwanda och den nuvarande i Syrien möjliggörs är att folk antingen inte vet eller inte orkar bry sig. Och förhoppningsvis åker han fast. Men jag blir samtidigt nervös när det bara krävs en 30 minuter lång film för att folk, utan att göra vidare research, ska bli övertygade och finansiera en apparat som i ärlighetens namn känns rätt tveksam. Jag säger inte att #stopkony har fel – men kom ihåg att informera er innan ni trycker på retweet.

Uppdatering
Grejen om regissören och Facebook är så klart paranteser. Och som sagt, det är naturligtvis ALDRIG fel att uppmärksamma folk om brott som begås. Men poängen är att nu när många människor HAR blivit uppmärksammade om Kony, finns det hundratals sätt man kan hjälpa till i Uganda och i regionen UTAN att man skickar pengar till en militär med ett smutsigt track record.

Uppdatering 2
Jag säger det igen. Sprid länken hur mycket ni vill och se till att folk blir medvetna. Det är INTE det jag kritiserar. Invisible Children gör ett bra jobb med att öka folks intresse. Jag håller däremot inte med deras lösning på problemet. Varken pengar, "technology" eller "training" bör gå till den ugandiska militären som har använt våldtäkt som vapen (http://allafrica.com/stories/201203021026.html), speciellt när det verkar som att Kony inte ens har varit verksam i Uganda sedan 2006 (http://www.foreignpolicy.com/articles/2010/04/19/why_can_t_anyone_stop_t...). Så jag applåderar initiativet, men inte lösningen. Vill ni ha alternativa organisationer att skänka pengar till? Här: http://www.frouganda.org/aboutus.html, http://www.cpa-uganda.org/about.html, http://www.ccyauganda.org/, http://artforchildrenuganda.org/, http://www.sumoskinny.com/story/national/5313/world/some-alternatives-ko...

Uppdatering 3

Fler blogginlägg från Amat Levin