Mode
Tatueringar i en omacho miljö

I en källarlokal i Bagarmossen ligger Skäggiga Damen, tatueringsstudio och feministiskt kooperativ. Hit kan man gå om man vill tatuera sig i en ”omacho miljö”, som man beskriver det på hemsidan. Sanna Samuelson pratade tatueringar, stämning och old school med Erika, Lova, Sorella och Isabelle som utgör kooperativet, medan snön föll utanför.
Krönika: Jag har annat att tänka på
Vi stod där med tuschpennan i hand, spejande efter väktarbilar. Inte för att det behövdes. Linköping var helt dött den sena höstkvällen. Vi var tonåringar och vi klottrade på H&M:s underklädesaffischer. En trevlig feministisk tradition, som hade sin storhetstid runt millennieskiftet och som kanske också bidrog till att H&M gjorde uppehåll i sina underklädeskampanjer mellan 2004 och 2006. När de återupptog dem sa H&M:s marknadschef till DN att deras modeller från och med nu ”måste ge en sund och hälsosam bild och utstråla integritet”.
En onödig moderetorik

Kläder har nog aldrig haft större plats i svensk politik än idag. Inför förra valet vimlade det av retoriktyckare och stilexperter i tv-sofforna. Mona Sahlins rosa väska, Juholts fejkade Hugo Boss-skärp från Thailand och Jimmie Åkessons uttågande ur storkyrkan i folkdräkt är alla tecken på att kläder mer och mer används i den politiska polemiken, antingen som ett politiskt grepp eller som enkelt mål för kritikerna.
Krönika: Identisk identitet
Man talar ofta om mode som kopplat till identitet. Som ett sätt att med aktiva val forma den människa man vill vara. Man står framför garderoben med en grön sko i ena handen och en röd i den andra och tänker; vem ska jag vara idag? Hur vill jag att andra ska förstå mig? Det är valfrihet i dess renaste form. Möjligheten att få välja mellan a och b. Notera att jag skriver valfrihet och inte frihet.





.jpg)
