Idag lever vi i en kultur som använder sig av mat som markör. Vi konsumerar, i teorin, ofantliga mängder mat. Även på områden som borde vara reserverade för sakliga skildringar tränger sig maten in. Carl Reinholdtzon Belfrage, matkritiker på Nöjesguiden sedan tio år, är väl bevandrad i matens värld och ger en flyhänt exposé över svenska hipsters och äldre twittertanters ängslighet kring sin nya kelgris – maten.

Text Ghazal Amin Illustration Carsten Oliver Bieräugel

Vad har hänt med alla subkulturer som överskred klassgränserna? Jo, de har förvandlats till dryga mingelfotografer och modebloggerskor som bär femsiffrigtkostande väskor. Ghazal Amin minns bättre dagar.

Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

Caroline Ringskog Ferrada-Noli älskar Avatar. Men hon tycker också att den luktar lite ofräscht. Doften har sitt ursprung i en villaförort där alla hus ser likadana ut.

Carl Reinholdtzon Belfrage har levt om 2000-talets första decennium, tagit hem det under ett par veckor, plockat isär det, lekt med det, bara för att bygga upp det igen.

Illustration: Carsten Oliver Bieräugel

Härom månaden läste jag en artikel i Nöjesguiden där vi män utnämndes till ”den verkliga svininfluensan”. Jag blev naturligtvis både upprörd, provocerad och kränkt. Medan jag övervägde en gråtrunkande gästpost på bloggen Barstol.nu* hörde Nöjesguiden av sig och ville ha en krönika, vilket ju föll sig helt perfekt. Reaktionen alltså:

Jag har aldrig läst en svensk artikel om en babian. Jag har läst många svenska artiklar om dvärgkaniner, ekorrar och rockbandet Kent. Men jag har aldrig läst en svensk artikel om en babian. Jag har aldrig ens sett en babian. Men nu ska det handla om babianer.