Vad skulle du helst välja; Att bajsa genom munnen eller att ha smaklökar i röven? Den typen av retoriska frågor brukar dyka upp efter på tok för mycket alkohol hemskt sent på natten. Sällan leder de till några större insikter. Men när Tom Six och hans polare diskuterade en sällsynt obehaglig barnvåldtäktsman och Six föreslog att pedofilens mun borde sys fast vid en fet lastbilsschaffis anus, blev det lite otippat startskottet för årets största filmfenomen – The Human Centipede.

Augusti

Juni

Text: Niklas Eriksson och Amat Levin

Okej, alla håller med om att Naomi Watts, Philip Seymour Hoffman och Judi Dench är stora skådespelare. De tillhör klassen som hålls högt av både publik, kritiker och tunga producenter. Men ibland blir det tokigt. Tomtiga typecastgubbar höjs till skyarna, tama kvinnor med mest dynga i meritlistan hålls som sin tids Ellen Burstyn. Så kan vi inte ha det. Nöjesguiden känner sig manad att korrigera; det här är de underskattade och överskattade i Hollywood just nu.

Vi har svaret på det senaste dygnets frågor kring ett knappt åtta minuter långt klipp av sällsamt gritty tv-spelsfilm. 

Maj

Niklas Eriksson
niklas.eriksson@nojesguiden.se

Med tanke på den exempellösa smörja som går på bio just nu, riktar jag hellre blicken mot VM. Här är en näve gamla sportrullar som jag tänker klämma på balkongen i juni:
 
Breaking Away (1979)
Regi: Peter Yates
Riktigt bra sportfilmer handlar om helt andra saker än sport. I centrum av Peter Yates ömma uppväxtskildring hittar vi en yngling som är nuts about italiensk cykel-sportkuriosa – men Breaking Away kan närmast beskrivas som en Farväl Falkenberg för sjttiotalets Indiana.  

Big Fan
Regi: Robert D Siegel
Riktigt bra sportfilmer handlar om anhängare snarare än utövare. Här i form av ihjälkramade Patton Oswalt som ”världens största New York Giants-fan”. 

Ping Pong Playa (2007)
Regi: Jessica Yu
Riktigt bra sportfilmer handlar kanske sällan om pingpong, rapmusik ochkineser. Men det gör den här.


Caroline Ringskog Ferrada-Noli
crfn@nojesguiden.se

Jag har en taktik för att klara mig igenom Cannes film-festival: så fort jag ser stadens namn på nätet eller i dagspress stänger jag ner sidan eller vänder bladet.
Det finns inget som smakar så bittert och skär så djupt i mig som att jag inte är där. Tvångsmässigt läser jag programmet, ser kändisbilderna. Fastän jag förnekar festivalen, kan jag inte låta
bli att drömma om vilka filmer jag skulle vilja se:  

You Will Meet a Tall Dark Stranger
Regi: Woody Allen
På presskonferensen frågade en journalist vad Allen har för relation till döden. Svaret? ”I’m totally against it.”  

Wall Street: Money Never Sleeps
Regi: Oliver Stone
Min snyggaste klädstil = finans! Åttiotalets bankers….mmmm.
 
The Tree 
Regi: Julie Bertuccelli 
Jean-Louis Bertuccellis dotter har harvat länge nog som regiassistens. Här för första gången för en större publik med Charlotte Gainsbourg i huvudrollen.

Amat Levin
amat.levin@nojesguiden.se

Mickey Rourke
skådis
Vilka fler bortglömda skådisar måste operera ansiktet, knarka och slåss innan de återigen kan börja producera något av värde? 

The Expendables vs. A-Team
actionöverdos
Årets testosteronkamp. Mina pengar är på de som har Sylvester Stallone, Bruce Willis och Arnold Schwarzenegger i sitt lag. 

Nicolas Cage
skådis
I kommande storfilmen The Sorcerer's Apprentice bjuds vi på ännu en failfrisyr.