
Drake och Commons handskar är av.
Konst
Skrivet i stjärnorna?
Mitt emot sitter en curator och frågar mig vilket tecken jag är. Nej, jag är inte på en bar i närheten av Böda camping eller i ett champagnetält i Båstad. Jag sitter i ett lunchmöte i centrala Stockholm mitt på blanka dagen. Och mitt emot mig sitter en person med ungefär 800 högskolepoäng och frågar mig om mitt stjärntecken..? ”Gissa”, svarar jag. Medan hon entusiastiskt går igenom de olika stjärnbilderna kan jag inte låta bli att tänka på middagen jag var på några veckor tidigare.I ett spännande samtal om vilka som gör – eller gjorde – kola i konstbranschen dyker den där frågan upp.
Den sjuka konstcensuren
Sverigedemokraternas skrattfests-politik i all ära, men det räcker med lite vanlig borgerlighet vid makten för att börja peta i, och i värsta fall förbjuda, vissa konstyttringar i samhället. I Stockholm bedriver man censur av graffitin som konstform. Nolltolerans. Det kallas klotter, och klottret ska bort.
Nästa Utøya?
På biografen Skandia går Jägarna 2, men det är inte därför jag har tagit mig dit en lördag mitt på dagen. Det är för de gratis popcornen som jag utlovats. Och för att se 1395 Days Without Red av Anri Sala. Det är rätt bra uppslutning, trots det vackra vädret utanför. Jag gissar på ungefär 40 konstisar och hangarounds.
För sommaren i tiden

En drink i väntan på kaffeflickor.
Tänk att vi pratade om Kungen på Stene Projects sköna vernissage och gårdsfest!
Bredvid mig satt Ulrika Sparre som förra året, i en performance, erbjöd Daniel Westling en dos av sitt adliga blod – dessutom från en mycket äldre (läs finare) ätt än Bernadotte – så att han skulle vara lika fin som Victoria inför bröllopet. Och vips så handlade samtalet om kungahuset. Givetvis om de senaste b-i-l-d-e-r-n-a. Det är ju ändå en konstfest.





.jpg)

