En vän beklagade sig över filmerna Lost in Translation och Marie Antoinette för att det ”inte händer något på en och en halv timme” i dem. Jag hade blivit så betagen av dem just därför. Jag älskade de drabbande stämningarna och det dova ljuset och att det kändes mer som att följa med i en dröm än som att få en historia berättad för sig. 

Jag har alltid föredragit form före innehåll och stämning före handling. Handling är så 1900-tal. Jaha, folk blir kära, någon dör, de får barn. Egentligen är det bara intressant för de närmast sörjande.

När BBC hade sänt premiäravsnittet av sin moderniserade version av Sherlock Holmes häromåret tog det inte många dagar innan de första skildringarna av John Watsons och Sherlock Holmes kärleksliv dykt upp på bbcsherlock.livejournal.com.