Februari

Bortsett från Wisdom Trees antika fulsvit av bibelspel från det tidiga nittiotalet och möjligen indiemannen Terry Cavanaghs tolkning av Orfeus, har speladaptioner av den klassiska litteraturen legat i lä. Det kan förstås bero på dammiga antologiers begränsade sex appeal jämfört med de senaste filmerna från Hollywood. Dessutom har satsningarna aldrig gjorts på bred front, utan varit ren småpotatis i jämförelse med aktuella Dante’s Inferno.

Lite som ett sydkorenakst svar på Let's Dance kommer Hyung Joon Becomes A Progamer, som utforskar markerna kring den stränga e-sportscenen. För en etnocenteisk svensk kan det förstås vara svårt att greppa det där med att dataspelet Starcraft är Sydkoreas nationalsport. Ändå är det smått fascinerande att se hur  pojkbandsidolen Hyung Joon, med löften om både möten med det koreanska flickbandet Rainbow och fri hudvård, duperar den nervöse proffsnörden Shark till att lära honom spelets grunder och lägga in ett gott ord hos coachen, som med sitt fjuniga skägg beskrivs som björnlik. 

När Hyung Joon dessutom mot slutet nervöst lyckas beskriva alla moment i en "9 pool speedling build order" för bamsebjörnen blir det omöjligt att inte klicka sig vidare till nästa episod. Ni ser den allra första här.

 
Allt för få spel tar nördiga spörsmål på någorlunda allvar. Det här är inte ett av dem. Om du känner igen dig i att ha debatterat hur många spartaner från Halo det behövs för att besegra en Space Marine från Warhammer 40 000 är det alltså hög tid att samla empiriska bevis.

Den där känslan av déjà vu du fick när du spelade skenbart orelaterade spel som Assassin’s Creed 2, Halo 3 ODST och Uncharted 2 i fjol. Den har du Nolan North att tack för.

Nya spännande rön och alarmerande rapporter om dataspelandets skadlighet kvalificerar sig förstås alltjämt som festlig mysläsning. Oftast handlar det om hur spelen fungerar som uppvigling, eller leder till beroenden som får spelarna att försumma allt.