Extra tjockt nummer av Nöjesguiden ute nu!

Amat Levin 15:42 28 Aug 2014


Så har vi äntligen släppt det första numret av Nöjesguiden sedan sommaruppehållet. Och lagom till slutspurten av supervalåret dessutom. Vi har därför gjort det extra tjockt.

I Nöjesguiden #7 siar vi om hur Sverige kommer att se ut ett år från nu, om partiernas värsta farhågor om varandra besannas.

Vi listar även några av de mest intressanta småpartierna som har anmält sig till riksdagsvalet och har fortsatt att granska bostadskrisen genom att skriva om hur nattklubbar används för gentrifiering. Dessutom har vi låtit alla våra riksdagspartier svara på hur de ska göra för att komma underfund med problemet.

Som om inte det vore nog har vi infiltrerat dejting-appen Tinder, intervjuat Turist-aktuella Ruben Östlund, låtit Döskalle & Mästerligt träffa Beatrice Ask och snackat med Athena Farrokhzad, Junglepussy och Nästa Nivå-stjärnskottet Joy.

Allt helt gratis, precis som vanligt.

Klicka på länkarna för att läsa artiklarna separat eller klicka här för att läsa en PDF-version av tidningen. 

Gilla:
upp
21 röster

Jon Stewart om Fox och Michael Brown

Amat Levin 12:06 28 Aug 2014



Igår gick Jon Stewart loss på framför allt Fox för deras ohederliga rapportering av Michael Brown-fallet. Några höjdpunkter:

  • Det löjliga i att mediepersonligheter frågar sig varför större fokus inte riktas mot ”black-on-black-crime” istället för polisens dödsskjutning (ledtråd: bara det ena fallet involverar polisen, som BORDE vara bättre på att inte skjuta ihjäl tonåringar för att de gått över gatan på fel sätt).
     
  • Sean Hannitys rekommendation att man, när man blir stoppad av polisen, lugnt säger att man har ”a legal firearm” och sedan lyfter upp tröjan för att visa var pistolen är. Vilket hade varit ett jättebra tips om inte Brown sköts ihjäl trots att HAN INTE ENS HADE EN PISTOL OCH DESSUTOM HADE HÄNDERNA I LUFTEN.
     
  • ”You know who talk about race? Racists!” Och där kom den. Eeeexakt samma poäng som högerns ”antirasister” försöker göra: ”låt oss bara inte tala om ras som en social konstruktion så kommer faktumet att folk blir diskriminerade utifrån deras ras magiskt förvinna!”

Mer Jon Stewart på den här bloggen:

Här kan ni kolla på när Jon Stewart plockar isär Bill O’Reilly som var rasande för att Common bjudits in till Vita huset.

Här ges en bra lektion till varför USA:s vapenlagar är, milt uttryckt, bristande. 

Gilla:
upp
20 röster

Ferguson, Husby och strukturerna vi helst blundar för

Amat Levin 07:00 23 Aug 2014


OBS – denna text har, i nedkortad form, publicerats på Aftonbladet Debatt.

När detta skrivs har det snart gått två veckor sedan 18-årige Michael Brown sköts ihjäl med sex skott i det lilla Ferguson i utkanten av St. Louis. Detta trots att han enligt flera, av varandra oberoende, vittnen var ostraffad, obeväpnad och hade händerna i luften, något som även obduktionsrapporten tyder på. Ända sedan dess har invånarna i Ferguson protesterat. Dels på grund av polisens förtegenhet (de har varit extremt långsamma med att avslöja namnet på polisen och släppa sin egen utredning av händelsen), dels för att dödsskjutningen av Michael Brown bara är ett symptom på en större sjukdom som har gjort namn som Trayvon Martin, Amadou Diallo och Rodney King till ovilliga världskändisar. Protesterna har mötts av en chockerande militariserad poliskår som inte bara har använt sig av gummikulor och tårgas – det senare förbjudet att använda i krig enligt Genèvekonventionen – utan också har hindrat media från att filma och arresterat elva journalister.

Till en början gjorde stora delar av amerikansk media sig skyldiga till en demoniseringen av offret, något som är tragiskt vanligt när förövaren är en vit polis och den skjutne en ung svart man. Bilder där Brown i slappa kläder gjorde peacetecknet omskrevs som att han gjorde gängtecken och det fokuserades mer på att hans storlek – han var 1,93 lång och vägde 132 kilo – skulle kunna användas som vapen än att han var på väg att börja college och att hans lärare beskrev honom som lugn. Polisens överdrivna reaktioner på protesterna har dock i efterhand omvänt de flesta medier, förutom de allra mest konservativa.

I Sverige var tidningar och nyhetskanaler inledningsvis långsamma att förstå allvaret av situationen i Ferguson. Svenska medier missade det uppseendeväckande i att enorma skattepengar gick till att bepansrade bilar och poliser i gasmask skulle skydda en av sina egna och hålla både demonstranter, som förutom en minoritet var fredliga, och journalister i schack. Men de senaste dagarna har man kunnat se en större och mer tydlig bevakning från svenskt håll. Reportrar har till och med skickats över Atlanten för att prata med invånarna och försöka få en bild av varför förtroendet hos den mestadels svarta befolkningen är så låg för den mestadels vita poliskåren.

Det är annat än vad som hände när vi hade en liknande, om än betydligt mer småskalig, situation i Sverige. När Husbykravallerna bröt ut i fjol stod en hel journalistkår handfallen. För de flesta verkade den 20 minuter långa tunnelbaneresan från T-Centralen i Stockholm representera ett oövervinnligt hinder, för andra var kravallerna ett tillfälle att få leka krigsreporter på fronten – en chans att få framställa arga ungtuppar i Husby centrum som en blodtörstig milis i Mogadishu.

Nästan överallt beskrevs de som tog ut sin frustration på bilar och butiker som "ligister" och ”bråkstakar”. Vilket så klart var en del av sanningen, men inte hela. Polisens dödsskjutning av den 69-åriga mannen var, likt mordet på Michael Brown, bara en utlösande faktor – det verkliga problemet, att en marginaliserad grupp helt saknade förtroende för den poliskår som patrullerade deras gator, var inte lika populärt att tala om. Det var lättare för medier att fokusera på ”unga arga män” än att undersöka vad det gör med ett samhälle när polisen inte bara skjuter ihjäl en av invånarna, utan dessutom levererar felaktiga uppgifter om omständigheterna för dödsskjutningen.

Men jag tror inte att mediernas ensidiga fokus var medveten. I Sverige är vi nämligen väldigt bra på att identifiera och diskutera rasistiska strukturer någon annanstans, exempelvis i Ferguson. Men vi är i hög utsträckning blinda för att samma strukturer existerar här, allra tydligast nu när regeringen försöker bota rasismen genom att ta bort själva ordet "ras" ur svensk lagstiftning. Som att problemet sitter i ordet, inte i att vi faktiskt behandlar människor annorlunda beroende på deras hår, hudfärg och nationalitet. Det är samma problem som gör att vi är pigga på att donera pengar till fattiga människor i andra länder, men att vi blir obekväma, ja, till och med våldsamma när tiggeriet kommer hit.

Jag önskar att vi nästa gång vi ställs inför ett liknande problem blir bättre på att rikta strålkastarna mot oss själva. Att vi vågar erkänna att även gamla fina Sverige präglas av de strukturer och den segregering som är så lätta att identifiera på andra håll. Först då kan vi komma underfund med den verkliga orsaken bakom dessa våldsamma utbrott.

Gilla:
upp
50 röster

Amat Levin

Prenumerera: RSS-flöde

Amat Levin är en 27-årig journalist och är chefredaktör på Nöjesguiden. Han har en ohälsosam förkärlek för B-filmer, Wu-Tang Clan och onyttig mat.
 
Best of Amat:

Intervjuer

Nöjesguiden <3 Alexandra Pascalidou

Linda Pira: Matriarken levererar

George Scott har funnit ro

Kung Abidaz mot alla

Lilla Namo tar över i egen takt

Mack Beats står i centrum

Stor lever drömmen

Rikard "Skizz" Bizzi har hittat hem

Petter börjar om

Kendrick Lamar är hiphopens framtida kung

RZA fortsätter expandera

Reportage

Krogpersonalen avslöjar

Nybörjarens guide till Illuminati

Var ska vi bo?

När sex gör ont

Den tysta cannabisdebatten

Blogginlägg

7 ledtrådar som förklarar Robin Thickes sliskighet

"Jag är färgblind!" Grattis – eller?"

Rasism och En oväntad vänskap

Om svartingar, fotboll och varför man inte behöver krångla till det

En studie i dålig smak

De 21 bästa Chappelle’s Show-klippen

Hiphopens 10 bästa ”uh”

Neger eller choklad?

Nöjesguidens kommentarsfält just nu

Om reklam och omöjliga kroppsideal

Naturens största douchebag

8 anledningar till att älska apor

Påminn mig att aldrig skaffa hund

Ett besök i könsrollernas högborg

Amy, Amy, Amy

Om #stopkony och retweetandet

Är världen redo för en svart James Bond?

2012 års 50 bästa låtar

"Om du blir för full får du räkna med att bli våldtagen"

Amat når du direkt på amat.levin@nojesguiden.se

Sugen på att RSS:a Amats blogg? Klicka här.

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!