... årets video.
... årets refräng.
... årets låt.
The Dictator och avsmaken
Såg The Dictator igår, Sacha Baron Cohens nya film, och let me tell you – den var verkligen offensive. Vilket såklart är meningen, men den saknade liksom ALL form av finess. Armhålskyssar? Check. Avsugning med avhugget huvud? Check. Dubbelfistning av födande kvinna? Hell yes.
Och kalla mig gärna pryd, men det känns verkligen inte kosher med referenser till tortyr i Syrien när det är något som sker där just nu. Dessutom drev The Dictator inte enbart med diktatorer, utan med araber i stort. Den sortens humor är så löjligt billig och det känns som att man skrattar ÅT folk istället för att skratta MED dem. Men i biosalongen verkade inte många reagera. Tvärtom, de flesta skrek av skratt åt simpla parodier på hur arabiska namn och uttal låter. Stundtals kändes stämningen nästan obehaglig.
Filmen hade dock ett fåtal roliga stunder med bra poänger. Den bästa:
-----------------SPOILER--------------
När Cohens diktator talar sig varm om fördelarna med en diktatur. Och nämner bland annat att man kan låta en procent av befolkningen äga 99 procent av landets tillgångar, att man kan låsa in en specifik etnisk grupp utan att någon bryr sig, att man kan använda media för att skrämma upp befolkningen till underkastelse. En fin känga till alla västerlänningar (främst amerikaner) i salongen.
----------SLUT PÅ SPOILER----------
Men i stort går The Dictator på tomgång och det var smått pinsamt att se den. Sacha Baron Cohen kan betydligt bättre. Här får ni några med lyckade humorstunder signerade Cohen.
Ali G pratar feminism
”Do you think there will ever be a female prime minister?”
”Would you feel safe tho if you knew a woman was flying your plane?"
”Feminism is not about having sexual relations with other women.
Ain’t ONLY about that.”
Borat går på dejtingskola
”If she cheats on me I will… crush her.”
”She must have plough experience.”
”I like table tennis. I like shoot dog.
Snoop Dogg?
Shoot… dog. ”
Jean Girard utmanar Ricky Bobby (Talladega Nights)
”Why did you stop the jazz music?”
”Like the frightened baby chip mönk, you are afraid of anything that is different!”
”You don’t understand, you don’t understand, because you don’t understand liberty. You don’t understand FREEDOM."
Framtidshopp: Black Hippy
Mitt Wu-Tang-hjärta slår extra fort när jag tänker på en av de roligaste trenderna inom hiphop på senare år – kollektivets återkomst. För visst händer något när artister bestämmer sig för att samarbeta i en tajt grupp som kompletterar varandra på ett musikaliskt plan, istället för att enbart jaga the next big thing att göra en feature med? Och även om Odd Future är den konstellation som har fått mest uppmärksamhet är Black Hippy betydligt mer intressant.
Black Hippy består av Kendrick Lamar, Jay Rock, Ab-Soul och Schoolboy Q, som alla är signade till det Los Angeles-baserade indiebolaget Top Dawg Entertainment. Kendrick är den klarast lysande stjärnan och har efter en EP (Kendrick Lamar), ett mixtape ((O)verly (D)edicated) och ett MAGNIFIKT album (Section.80) skrivit på ett kontrakt för Dr. Dres Aftermath. Storbolagssigneringen har hittills resulterat i ett av vårens bästa släpp och ett Coachella-framträdande och det verkar som att Kendrick slipper gå samma Aftermath-öde som The Last Emperor, Joell Ortiz, Rakim, Eve, Raekwon och alla andra talangfulla rappare som har placerats på hyllan av Dr. Dre. Vilket är tur, för Kendrick Lamar är en särskild begåvning. Från hypade storfeatures till mer obskyra samarbeten dödar han varje vers han lägger och han funkar också som någon slags Nate Dogg-crooner på refränger. Kommande Good Kid in a Mad City är ett av årets mest efterlängtade släpp.
Om Kendrick Lamar inte direkt skriker Compton är Jay Rock en mer traditionell west coast-rappare. Med en röst som för tankarna till Game (kanske även Immortal Technique?) släppte han förra året Feels Like Home, ett album om gängliv i Watts, men som även har en viss reflekterande och stundtals mogen ton. Hårt, hungrigt och Impala-vänligt (TROR jag, jag har inte ens körkort) är det exakt det Games The R.E.D. Album borde ha varit.
Schoolboy Q var för mig gruppens mest generiska medlem. Sedan hörde jag Sacrilegous och älskade det pulserande beatet och den ångerfulla texten. Sedan lyssnade jag på Lissie-samplande Hands on the Wheel och blev ännu mer övertygad. Det må till störst del vara on some ignant shit, men han behärskar det fullt ut.
Den mest svårdefinierade medlemmen är Ab-Soul, lika mycket Souls of Mischief som, typ, tidiga Lupe Fiasco. The Book of Soul, ett av debutalbumet Control Systems bästa spår, sammanfattar allt han gör bra. I över fem minuter, och över jazzig soul, rappar han smärtsamt om sin flickvän, sångerskan Alori Joh, som tog självmord endast 25 år gammal.
Seven whole years, seven whole years
It was supposed to end with our grandkids/
Luckily for me I'm used to being cut short
But I'm such a nice guy, why Lord?/
Why Lori? Why'd you have to take her from me?
Guess you needed your angel face for all of heaven to see/
Your picture still on my mirror and it's so scary
I swear I still ain't looked at your obituary/
So now I'm so doped up I think I'm flying
I hope the spliff will never finish/
I guess the Mayans wasn't lying
2012 my world ended/
Och det är det här jag gillar med Black Hippy. Det är bra beats och bra texter. Det är eftertänksamt, intelligent, personligt och originellt. Så långt bortom vad de flesta unga rappare verkar vara kapabla att bjuda på idag. Alla i Black Hippy har nya soloprojekt på gång och det kommer att bli en bra dag för hiphop när de bestämmer sig för att spela in ett album tillsammans.
Nöjesgaten #2 ute nu!
Nu har avsnitt två av vår podcast Nöjesgaten släppts. Tillsammans med PP3:s Pär Lernström snackar vi bråkframkallande pappdockor, Justin Biebers viskrap, Carolas adoption, Blondinbellas utvik och SVT Debatts allmänna uselhet.
Extra kul är att vi redan är den sjätte mest populära podcasten i Sverige. Inte illa efter bara ett avsnitt med kasst ljud (något som förhoppningsvis kommer att lösas om en inte allt för lång framtid).
Lyssna här! Avsnittet dyker upp på iTunes innan veckan är slut.
Testing, testing
Vi har fått en ny funktion här på sajten. Om den funkar ska vi kunna mejla in blogginlägg, vilket är precis vad jag gör nu. Eh, ska väl säga något också. Såg Woody Allen - A Documentary idag. Den har premiär i slutet av juni och var väldigt bra. Den gav en helhetsbild av hans karriär och det är omöjligt att inte bli frälst om man inte redan var det. Högst tippat dock att den lilla detaljen om att han gifte sig och fick barn med sin styvdotter ägnades typ fem minuter.
Nya Nöjesguiden släpps på torsdag!
Ställde upp som modell.
skoja.
Fick mejl från mormor <3
Cosmopolitan för killar
Min förlust mot Hasan i bilder
Sist Nöjesguiden hade bloggträff hade vi en introtävling. I mitt lag hade jag Brita och Kristin, som var minst lika sjukligt tävlingsinriktad som jag (jag är en rätt dålig förlorare, men en HEMSK vinnare). Trots att vi tog ett par tidiga poäng då var vi tidigt ute ur vinnarracet och hamnade i vild strid med Hasans lag om andraplatsen. Tyvärr förlorade vi även den. Sedan dess har Hasan varit min nemesis.
Igår var det alltså dags igen, en tävling courtesy of Emelie och Pontus, och Hasan hade tillbringat dagen med att försöka trashtalka i mejltrådar och på Twitter. It was on. Och så här såg kvällen ut från min synvinkel.
Hasan var tidigt på gott humör. Hela laget var på gott humör. Något som rosévinet och mojiton säkerligen hade att göra med.
Hasan plockade sin första poäng för kvällen och var sitt vanliga humble jag.
Efter att ha varit sega i starten började vi plocka poäng genom Kristin. Deras lagsammanhållning krossades direkt.
Efter ett första heat som slutade 7-7 hettade det till i andra omgången. Här har Pelle precis skrikit ”Vi kan!” och har pressen på sig att leverera rätt svar. Jag var övertygad om att han skulle misslyckas.
Jag hade fel.
Det där är alltså påsen från en bib. Och det räcker väl som kommentar?
Här tror jag att jag hade prickat in Young Jeezys I Do. Jag var asdålig i början, men började pricka in låtar efter halva omgången. Missade på Eminem (svarade The Way I Am istället för I Am) och Drake (svarade I’m So Proud istället för Make Me Proud) men tog bland annat Lil Waynes Drop The World och Seals Kiss From a Rose.
Parisa försöker vinna prestigepoäng genom att sjunga låten istället för att ge namn och titel. Notera r’n’b-handen.
Efter en jättelång och extremt jämn omgång leder här Hasans lag med 20-21. Sista låten ska precis spelas och vi har chans att få det oavgjort och gå hem med hedern i behåll. Spänningen är olidlig och Hasans lags kyrkliga handhållning aningen obehaglig.
Förlust igen och förnedringen är total. Hasan – I’ma see you when I see you.
Podcast-premiär!
Ordvalet
Ändå skön sak att inte ha någon som helst koll på
Fox Hunting – en remix!
Har gjort en liten comeback i musikproduktionsgamet. Först gjorde jag en liten jingle till premiäravsnittet av Nöjesguidens podcast (som förhoppningsvis släpps senare idag). Sedan producerade jag en remix till Hurting, den första singeln från Fox Huntings debutalbum Masquerade som släpps den 9 maj. Originallåten (som ni kan lyssna på här) är rätt mycket syntpop, så det blev verkligen något helt annat från vad jag har gjort tidigare. Men kul var det! Resultatet finns här, eller här nedan:
Måste omvärdera min barndom
Seriöst, Telia
Ursäkta arg-insändare-stämningen, men är tvungen:
Beställde nyligen bredband till min nya lägenhet. Eftersom min lägenhet inte var utrustad, blev jag tvungen att ta bredband via telejacket och mitt val föll på Telia. Detta var typ den 8 april.
Någon vecka senare fick jag all utrustning, kopplade in allt korrekt och upptäckte att Telia inte skulle aktivera bredbandet förrän om ännu en vecka, den 23 april. Så i måndags förväntade jag mig att det skulle funka, vilket det så klart inte gjorde. Ringde kundtjänsten, de frågade typ om jag hade satt i sladden, och sa sedan motvilligt att det såg ut som att de inte hade hunnit aktivera modemet. Men de skulle ”skicka det högre upp i Telia” och se till att det blev aktiverat snarast. Om det fungerade igår, två dagar efter min påminnelse och tre veckor efter beställning? NEJ! Ska det behöva ta så lång tid att få bredband 2012? Funkar det inte när jag kommer hem ikväll ska jag telefonterra kundtjänsten.
Och det är extra störande för det känns som (och det här har jag inga som helt belägg för) att det är någon på Telia som bara måste trycka på en knapp för att det ska bli aktiverat. Push the button!
Och låt mig inte ens gå in på att de glömde skicka med telefonen jag skulle få i samband med bredbandet.