Det är inte varje dag vi har en bloggdebatt här på Nöjesguiden.
Igår skrev jag om Muhammedbilderna. Om hur jag tycker att det är fel att låta sig censureras bara för att en grupp kommer med mordhot.
Calle håller inte med mig. Han tycker att vi ska hålla käften om yttrandefrihetslagen. Och
Tone tycker att Jyllands-Postens handling grundar sig i rasism och att vi ska tänka på kontexten innan vi ”börjar vifta med yttrandefrihetsflaggan”.
Det finns ett fundamentalt fel i det resonemanget. Islamofobi är inte detsamma som rasism. Visst är islamofobi ett riktigt problem som blir allt mer utbrett och måste bekämpas, men vi ska komma ihåg att muslimer inte, till skillnad från judar, är en folkgrupp. Därför är det extremt korkat, att som en tidning i Iran gjorde, jämföra karikatyrerna av profeten Muhammed med att man skulle skämta om Förintelsen. Det är en skrattretande jämförelse. För det första – profeten Muhammed må vara en historisk person och är jag muslim är han otroligt viktig. Är jag INTE muslim, däremot, har jag ingen skyldighet att bry mig om vad han har predikat. Förintelsen handlar dock inte om tro. Förintelsen är en händelse som, oavsett religiös tillhörighet, har ägt rum.
Vi ska därför inte glömma att muslimer inte är en homogen grupp. Islam, i dess många olika former, praktiseras i vitt skilda länder som Libanon, Senegal och Indonesien. Det finns olika inriktningar och olika nivåer av trofasthet. Men hey, jag är inte naiv, jag förstår att de flesta, på grund av ren okunskap, liknar muslimer med människor från Mellanöstern. Att publicera Muhammedbilderna är, tror dem, som att göra varje människa som har föräldrar från Mellanöstern eller själv kommer därifrån förbannad. Som att alla muslimer rasade för att Jyllands-Posten publicerade bilderna. Som att världens nästan två miljarder muslimer ställer sig upp och skriker ”ner med västvärlden!” nu när Svenska tidningar vill publicera Lars Vilks bild. Sorry, men ni har fel.
Problemet är att kritiken mot Muhammedbilderna är oproportionell. Jag kan förstå om tidningen började med ”veckans Muhammedbild” för att systematiskt provocera muslimer. Men nu handlar det om EN publicering. Herregud, någon form av självdistans måste man ha. Jag kan vara världens mest bokstavstroende muslim (eller katolik eller vad som helst), men jag måste kunna inse att folk INTE tycker samma sak som jag. Vad blir det annars för värld, liksom? Ska jag också börja mordhota folk som säger saker jag inte håller med om? Moderaterna och resten av Alliansen får se upp för mig i september då.
När vi rättar oss efter en liten mer eller mindre radikal grupp gör vi oss ALLA en otjänst. Det finns redan fördomar om att islam är en intolerant och aggressiv religion. Det finns redan folk som tror att alla muslimer bär turban och slår sina fruar. Varför ska vi befästa dessa stereotyper? I Uganda finns en kristen grupp,
Lord’s Resistance Army, som regelbundet gör räder, rövar bort barn och våldtar kvinnor i Guds namn. De blir säkert inte så glada om jag säger något dumt om den Heliga anden. Men jag gör inte misstaget att tro att ALLA kristna delar deras intolerans. Varför ska vi göra det när det gäller muslimer? Tone skriver att muslimer upplever ett utanförskap, men sen när bearbetas utanförskap med särbehandling?
Hatar att jag ska behöva påpeka detta. Men nej, alla muslimer har inte såna här plakat.
Islamofobi grundar sig inte i rasism, den grundar sig snarare i den sneda bevakningen av muslimer. DÄR har vi ett riktigt problem. När läser vi om muslimer i tidningen? När någon galning har sprängt en bomb, när någon har mördat sin dotter eller när någon uråldrig imman säger något tveksamt om jämställdhet. Media målar upp en bild av muslimer som, om man inte själv känner någon, är svår att värja sig emot. Det är liksom ingen slump att de mest islamofoba och rasistiska orterna är platser där det knappt ens bor muslimer eller invandrare.
Det är samma problem som finns i USA när det gäller mediebevakningen av svarta. När ser vi svarta på tv? När de A) springer snabbt/hoppar högt/slår hårt, B) sjunger/rappar/dansar eller C) begår brott. Det är här vi bör lägga krutet. Att sluta prata om folkgrupper och religionsutövare som en ansiktslös massa, som ett ”dem”.
Det är när tidningar skriver om Jihad Jane som ”terrorismens nya blonda ansikte”, och samtidigt glömmer bort Oklahoma City-bombaren och IRA, det är då vi borde bli förbannade. Idag likställs terrorism med Islam, muslimer likställs med människor från Mellanöstern och människor från Mellanöstern förväntas ha urdåliga, mer eller mindre, barbariska seder. Det är denna helt missvisande bild vi borde kämpa för att få bort, inte några sketna karikatyrer i en trött dansk tidning eller något sunkig skapelse av en svensk konstnär.
