Okej, det är fredag, ett nytt nummer ligger ute och vi fick asbra siffror i senaste Orvesto – dags att fira! Slängde ihop en ny, om jag får säga det själv, smått spektakulär Spotify-lista, denna gång med all r’n’b och soul du behöver från guldåren 1994-2004. 413 låtar med lite nostalgiskt, lite kritikerrosat och några guilty pleasures.
Prenumerera på den här!
Passa på att prenumerera på mina andra listor också:
Hallå, ni har väl inte missat att nya numret av Nöjesguiden finns ute typ överallt nu? Bland mycket annat har jag skrivit ett stort jobb om den helt sinnessjuka bostadskrisen. Plocka ett nummer på stan eller läs det här!
OCH – extra kul är att senaste Orvestomätningen (som kom igår) visade att Nöjegsuiden har fått 31 procent fler läsare. Ska fira som fan ikväll! Eller nej, ska flyttpacka. Men ska ha extra hög musik medan jag packar.
Jag skriver inte bara om katter på den här bloggen. Jag brukar också TJATA om hur kallt det är i Sverige på vintern och drömma mig bort till varmare länder, speciellt på dagar som dessa när man på allvar överväger att sjukanmäla sig bara för att få ligga i sängen istället för att gå ut. Därför får ni nu den extremt försenade rapporteringen från dag två av min Barcelonaresa i början av januari. (Första delen finns här.)
Att såna här lunchrestauranger ens existerar?
Gruppbild! Kan inte avgöra om Parisa blundar eller levererar en extremt bra side eye.
Den här var alltså den 3 jävla januari. Herregud.
Gick vilse med Lisa, Marcella och Dooden i jakt på någon butik.
Väl där hittade jag denna. Ångrar fortfarande att jag inte köpte.
Hittade en extremt oklar bar.
Drog till Parc Güell som tydligen inte ens är en park utan ett byggprojekt gone fail. Aja, utsikten var det inget fel på alls.
Sista kvällen var jag way för hes för att kunna ha roligt (OBS, pga sjukdom!). Tur då att första kvällen räckte för två. Så här kul hade jag. ATT en kollega frågade om jag "dansade på riktigt" eller gjorde mig till?..
Har funderat på det här med djur igen. Närmare bestämt vilket djur som är djurrikets största douchebag. Tankebanan föddes när jag såg BBC:s Frozen Planet och bevittnade en grupp späckhuggare (naturens sexigaste djur enligt Rebecka) fullkomligt mobba en säl. ”Fyfan, vilka svin!”, tänkte jag och skakade på huvudet. Men man behöver inte söka sig så långt bort för att hitta en ännu större douchebag – fucking katten. Här, bevismaterialet i 15 delar:
1. De skiter i hur du mår.
2. De skiter i dina livsverk.
3. De attackerar oprovocerat. 
4. De hatar roliga hattar. 
5. De hatar tandborstar. 
6. De kräver uppmärksamhet.
7. De är för barnaga. 
8. De ska prompt göra dramatiska exits. 
9. De gör saker halvhjärtat. 
10. De respekterar inte sina elders.
11. De är backstabbers.
12. Du kan inte komma undan från dem även om du vill.
13. De har kort stubin.
14. De låter andra ta fallet.
15. They just don’t give a fuck.
Margret har lovat att hon ska se A Serbian Film ikväll, en skräck/gore-rulle som verkar sjukt vidrig. Plot-beskrivningen på Wikipedia får en att bli lätt illamående. Älskar därför denna tråd på IMDB.
”How much sex is there?
I was thinking of renting it and watching it with my parents, but I've heard there's a sex scene in it. I dunno we watched Titanic last week and it was really awkward when the lady showed her boobs and my parents were watching. How much sex is there and would this be OK to watch it with my parents?”
Och svaren är egentligen ännu bättre:
”There is one scene where two adults both well over 21 are performing intercourse in the missionary position.”
”As I recall, there is one quick glimpse of side boob which could be a little awkward with your folks there.”
”One of the characters says the lords name in vain a few times.”
”There is some forward and back motions indicating something sexual too. But they are husband and wife and have consumated their marriage with a child.”
Haha. Igår sjöng Obama en rad från Al Greens Let's Stay Together när han höll ett tal på Apollo Theater i Harlem. Coversingel lagom till slutspurten av presidentkampanjen?
Herregud. SVT1 visade The Interrupters häromdagen, Steve James senaste produktion. Han regisserade Hoop Dreams, en av mina absoluta favoritdokumentärer, och den här filmen är på många sätt besläktad. Under ett år följer James en organisation av volontärer som jobbar för att stoppa det skoningsslösa våld som håller Chicagos fattigare områden gisslan. De agerar medlare, kliver emellan bråk och undervisar om styrkan i att våga lämna en konfrontation. De är själva definitionen av eldsjälar och även om de bara räddar ett liv i taget är det omöjligt att inte bli inspirerad. Ameena Matthews före detta gängmedlem och dotter till en av Chicagos mest fruktade gängledare är seriöst en ny idol. Jag har sällan skådat en modigare eller starkare människa.
Den här dokumentären är så viktig. USA präglas ju mycket av tanken om att du är din egen lyckas smed. Att hur väl du lyckas i livet enbart styrs av hur mycket du anstränger dig. Och det är väl rent logiskt en helt okej ståndpunkt – FÖRUTSATT att alla börjar med samma förutsättningar. Men tyvärr är livet inte ett lopp där alla startar 100 meter från mållinjen. Vissa människor startar två meter från den, medan andra – som människorna i The Interrupters – inte ens befinner sig i arenan när startskottet går. Om detta handlar The Interruptors. Den belyser problem och frågor som man alldeles för enkelt viftar bort och glömmer bort om man inte själv är drabbad. Den som inte blir berörd saknar hjärta.
Klicka här för att se på SVT PLAY.
Alltså, förlåt att jag bara slänger upp YouTube-videos just nu, men det är allt jag för tillfället hinner med. Som tröst bjuder jag på min nya hjälte. Det där är en vrede jag kan relatera till. Liksom, bara att break shit. Och sen när det inte finns fler saker att förstöra avslöta allt med en facepalm.
Glömde dela med mig att gårdagens höjdpunkter, som båda konstigt nog utgjordes av ilska i skriftform. Den första möttes jag av i mitt hus – en missnöjd hyresgäst med en blyertspenna hade tagit ut sin frustration på vägg. Den möttes jag av på jobbet, någon hade klistrat den på ena mikrovågsugnen.
Haha. Har ju tidigare tipsat om The Bullitts som, tillsammans med Jay Electronica och Lucy Liu, gjorde en av förra årets bästa låtar. Nu är de tillbaka med en ny video, med ännu en skådiscameo. Har jag sagt att jag ÄLSKAR Rosario Dawson? (Spola till två minuter in om ni är stressade).
The republicans do NOT approve.
Det är produktionsvecka, allt är lite kaos, jag är halvsjuk och har löjligt mycket att göra. Men det betyder inte att jag inte ännu en gång kan hoppa högt av lycka för att jag bor i Sverige och inte Texas. Deras senaste påhitt är att kvinnor som vill göra abort måste lyssna på sitt ofödda barns hjärtslag eller se ultraljudsbilderna. Om kvinnan vägrar? Då måste hon lyssna på en "beskrivning" av ljuden och bilderna. Förlåt, men vad är det här för sinnessjuk jävla regel?
