”Låt oss få vara rasister i fred!”

Amat Levin 11:03 17 Sep 2014


"Hade vi bara fått ha kvar vår blackface hade SD aldrig hänt!"

Idag skriver Jonas Thente DN:s kultursidor att SD lyckades växa trots att vi diskuterade Tintin i Kongo och Lilla hjärtat. Och det är ju ett faktum. Det är också ett faktum att många av de diskussionerna, till exempel det jag skrev om igår, inte talar till de som är SD:s väljare – antingen för att de inte bryr sig, eller för att de befinner sig så långt utanför diskussionen. Allt gott så långt. Men det här. Det här får mitt blod att koka.

"Det finns inte särskilt många renläriga rasister på våra gator, om man räknar bort skånska småorter. Däremot finns det många som kallas rasister så ofta och hätskt att de snart börjar tro på det och agerar därefter."

Det här gör mig otroligt förbannad. Återigen ser vi en tung tidning ge skulden till de som pekar ut rasistiska strukturer, istället för de som uppehåller dem. Återigen försöker en tung tidning påstå att det är värre att kallas för rasist än att faktiskt bete sig rasistiskt. Återigen menar en tung tidning att man ska få bete sig rasistiskt utan att stå till svars för sitt beteende, samtidigt som de som utsätts för rasismen helt enkelt ska finna sig i det, inte ”ta det på så stort allvar” eller ha förståelse för att de som beter sig rasistiskt är missnöjda. Gissa vad? Vi är många som har vuxit upp i ekonomisk utsatthet och i ett utanförskap. Vi är många som är missnöjda – vi är många som trots det inte använder det som en ursäkt till att agera rasistiskt. Och självklart kommer inte att kalla någon för rasist magiskt bota personen i fråga. Valresultatet har gjort det uppenbart att det krävs andra åtgärder. Men det fråntar inte faktumet att människor som yttrar rasistiska åsikter måste kunna tåla att höra att åsikterna faktiskt är rasistiska. Det ena utesluter inte det andra.

Argumentet ”det finns inte särskilt många renläriga rasister på våra gator” är också helt poänglöst. Ingen påstår att Sverige svämmar över av personer som jämför skallformer. Det är den strukturella rasismen som lever och frodas. Varför är den distinktionen så svår att förstå? Innebörden av ord förändras i takt med tiden och att agera rasistiskt idag är inte samma sak som att agera rasistiskt 1921. Idag räcker det att dra tjing tjong-skämt på kinakrogen, tycka att våldtäkt ligger i ”arabisk kultur” och anse att barn visst ska finna sig i att kallas för n-ordet för att det ska räknas som rasistiskt.

Till sist – jag blir extremt besviken på de billiga retoriska knepen som används i DN:s ledare. Som Maja Bredberg skrev till mig:

”Att välja det fula retoriska grepp som även SD flitigt brukar: att helt random ställa utsatta grupper mot varandra. Här är det rasifierade barn som inte ska kunna skyddas från rasistiska nidbilder i barnböcker pga då osynliggörs glesortsbefolkningen plötsligt och börjar stödja ett rasistiskt parti. Logiken flämtar.”

Så nej, DN. Jag tänker inte acceptera att vuxna människor ska få häva ur sig rasistisk skit utan att sedan behöva stå till svars för det. Jag tänker inte acceptera att de som inte tillhör normen ska behöva utstå rasism och samtidigt tvingas svälja den utan att klaga. 

Och DÄR sa Kåken upp sitt samarbete med Joakim Almqvist

Amat Levin 22:17 16 Sep 2014


Det här var så klart det enda rätta att göra efter det korkade beslutat att överhuvudtaget ha denna "rätt" på menyn och de, om möjligt, ännu mer korkade kommentarerna när allt uppdagades. Bra! Men återigen, det grundläggande problemet existerar fortfarande. På en arbetsplats med stor mångfald är chanserna små att den här idén ens skulle lämna personalmötet, förhoppningsvis skulle den inte ens tas upp. Dessa incidenter kommer att fortsätta inträffa tills problemet är åtgärdat (och nej, självklart, det är inte bara Kåken detta gäller, här kan i stort sett hela Sveriges arbetsmarknad ta åt sig och bli bättre).

Om ni har missat vad detta handlar om kan ni alltså läsa förra inlägget här.

Kåkens negerbollar och det stora bakomliggande problemet

Amat Levin 17:17 16 Sep 2014


Innehåller choklad, inte neger.

Nya Kåken, som på sistone fått den sämsta sortens uppmärksamhet för att de serverar ”penisglass” och salt upplagt som kokainlinor (gäääsp), har nu serverat ”negerbollar” i en ”fin gammal ljusstake med en mörk kvinna i klänning på”. När en av krögarna konfronteras med detta blir svaret:



Aha! Du använde det som liten tills du förstod varför man inte ”fick” det? ... och sen väljer du att använda samma ord i en (muntlig) meny som vuxen? Låter rimligt.

Först det uppenbara: hela det här beteendet är så otroligt okunnigt och barnsligt. Det är inte larv att man inte vill se hatiska ord som används i nedtryckande syfte på en meny man ska beställa ifrån. Och jag har så otroligt låg tolerans för de som vägrar förstå det. Hade jag hört det där på menyn, hade jag rest mig upp och gått därifrån. Nu nöjer jag mig med att helt enkelt inte besöka Kåken. Lyckligtvis förstod krögarens chefer problemet:


Men. Varje gång såna här saker händer undrar jag HUR det kunde hända. Och svaret är alltid detsamma. För att den ansvarige inte såg problemet*, och för att ingen i hens närhet heller kunde se det. Vet ni hur det lättast åtgärdas? Genom att öka representationen i sitt umgänge och på sin arbetsplats. För vad vet jag, är man själv en del av normen och aldrig har utsatts för rasistiska stereotyper är det kanske svårt att förstå vad som är så farligt med det, vad själva grejen är (även om jag tycker att det faller under "sunt förnuft"). Då är det jättepraktiskt att omge sig med människor som INTE utgörs av normen, som VET hur det känns och som kan påpeka varför det är en jättedålig idé att år 2014 servera negerbollar som dessert. Väljer man då att lyssna på dessa människors råd, ta till sig av dem och aldrig mer göra om samma misstag kan vi komma någonstans. För jag lovar, det är jättelätt att servera chokladbollar utan att förolämpa människor.

*I vissa fall kan personen visst identifiera problemet, men väljer helt enkelt att strunta i det. Antagligen för att hen anser sig vara ”skön” eller ”provocerande”. Detta är en ännu värre sort som vi ska ta itu med i en annan text en annan dag. 

Fler inlägg från Amat Levin

Amat Levin

Prenumerera: RSS-flöde

Amat Levin är en 27-årig journalist och är chefredaktör på Nöjesguiden. Han har en ohälsosam förkärlek för B-filmer, Wu-Tang Clan och onyttig mat.
 
Best of Amat:

Intervjuer

Nöjesguiden <3 Alexandra Pascalidou

Linda Pira: Matriarken levererar

George Scott har funnit ro

Kung Abidaz mot alla

Lilla Namo tar över i egen takt

Mack Beats står i centrum

Stor lever drömmen

Rikard "Skizz" Bizzi har hittat hem

Petter börjar om

Kendrick Lamar är hiphopens framtida kung

RZA fortsätter expandera

Reportage

Krogpersonalen avslöjar

Nybörjarens guide till Illuminati

Var ska vi bo?

När sex gör ont

Den tysta cannabisdebatten

Blogginlägg

7 ledtrådar som förklarar Robin Thickes sliskighet

"Jag är färgblind!" Grattis – eller?"

Rasism och En oväntad vänskap

Om svartingar, fotboll och varför man inte behöver krångla till det

En studie i dålig smak

De 21 bästa Chappelle’s Show-klippen

Hiphopens 10 bästa ”uh”

Neger eller choklad?

Nöjesguidens kommentarsfält just nu

Om reklam och omöjliga kroppsideal

Naturens största douchebag

8 anledningar till att älska apor

Påminn mig att aldrig skaffa hund

Ett besök i könsrollernas högborg

Amy, Amy, Amy

Om #stopkony och retweetandet

Är världen redo för en svart James Bond?

2012 års 50 bästa låtar

"Om du blir för full får du räkna med att bli våldtagen"

Amat når du direkt på amat.levin@nojesguiden.se

Sugen på att RSS:a Amats blogg? Klicka här.

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!