2014 års 50 bästa låtar

Ikväll är det nyårsafton. Det betyder att det för tredje året i rad är dags för min lista över årets 50 bästa låtar. Som vanligt är det svårt att rangordna låtar så här, speciellt när de tillhör olika genrer, men jag älskar listor så skitsamma. 2013 års lista hittar ni här och 2012 här. Hela denna lista (förutom de två låtar som inte finns på Spotify) hittar ni här. Som vanligt utgår ett pris till alla som orkar ta sig igenom hela det här inlägget. Let's go!


50. Mila J – Smoke, Drink, Break-Up
Jhené Aikos äldre syster Jamila Aiko, eller Mila J, har varit aktiv sedan mitten av nittiotalet men genombrottet har dröjt. Efter att 2006 ha gjort ett album som skrotades bytte hon namn till Japollonia, släppte ett populärt mixtape och återvände i januari i år som Mila J med Smoke, Drink Break-Up. En r’n’b-throwback om ett disfunktionellt förhållande som kräver smörjmedel i form av alkohol och weed för att fungera.


49. J. Cole – Fire Squad
History repeats itself and that's just how it goes
Same way that these rappers always bite each others flows/
Same thing that my nigga Elvis did with Rock n Roll
Justin Timberlake, Eminem, and then Macklemore/
While silly niggas argue over who gon' snatch the crown
Look around, my nigga, white people have snatched the sound/
 This year I’ll prolly go to the awards dappered down
Watch Iggy win a Grammy as I try to crack a smile/
 
Det finns bättre spår på J. Coles 2014 Forest Hills Drive, det album som bäst har kunnat matcha den potential som hördes på hans mixtape. Men Fire Squad är den mest intressanta, i synnerhet den tredje versen som kritiserar approprieringen av hiphop. J. Cole själv har sagt att det här inte ska tas som en diss mot någon av artisterna utan enbart är en observation. Hur som helst, minuspoäng för att han följer upp denna vågade spaning med den fega raden ”I’m just playing, but all jokes contain true shit”.
 

48. Röyksopp feat. Robyn – Do It Again
Denna trio visade sig ännu en gång jobba fantastiskt bra tillsammans. Resultatet var en låt som kommer att ligga färskt i minnet varje gång 2014 kommer på tal.
 

47. JaQe & Marcus Price – Feven
En dissonant synt av Marcus Price, digitala perkussioner i marginalen och JaQe som gör det han är bättre på än de flesta. Behövs uppenbarligen inte mer än så.


46. Jeremih feat. YG – Don’t Tell Em
Den här platsen hade egentligen kunnat innehas av Tinashes 2 On, TI:s No Mediocre eller några av DJ Mustards andra löpande-band-produktioner som har dominerat 2014. Men Jeremihs Don’t Tell ’Em (med inspiration från Snaps Rhythm is a Dancer) var nog trots allt min favorit.
 

45. Banks – Brain
Denna syntiga förstasingel från Banks debutabum Goddess är långsam, mörk och låter som att man befinner sig under vatten. En av årets finare ballader.
 

44. Nicki Minaj feat. Beyoncé – Feeling Myself
De måste sluta retas och bara släppa ett gemensamt album någon gång. Denna suggestiva och hotfulla basgång som ackompanjeras av Nickis självsäkra rap och Beyoncés hetsiga instick är förhoppningsvis bara en försmak.
 

43. FKA twigs – Two Weeks
Dramatiskt och bombastiskt, men ändå silkeslent och drömskt. En av årets nykomlingar visade upp sitt stora register på Two Weeks.
 

42. Rick Ross feat. Kanye West & Big Sean – Sanctified
Precis som på Big Seans I Don’t Fuck With You tag-teamar Kanye West och DJ Mustard i skapandet av ett beat som förenar souliga samplingar och mer trapiga element. Det är uppenbarligen ett vinnande recept.
 

41. Jessie Ware – Say You Love Me
Uppföljaren till förra årets grymma Devotion når inte riktigt upp till samma klass, men Jessie Ware sitter fortfarande på en av världens bästa röster och är en mästare på powerrefränger.


40. Wiz Khalifa – We Dem Boyz
Han är ändå ganska konsekvent. Jag kan nämligen lita på att varje Wiz Khalifa-album är högst mediokert, men trots det innehåller ett par spår som jag vill höra varje gång jag går ut. 2014 var det dels Ass Drop, dels den ännu bättre We Dem Boyz, som fanns i rotationen hos varje dj med självrespekt.
 

39. Chris Brown feat. Usher & Rick Ross – New Flame
Kommer nog alltid avsky Chris Brown som person och väsen, och då ska man veta att jag har gjort det sedan långt innan Rihanna-misshandeln (innan den var mitt hat mest grundat i hans bortskämda medverkan i MTV:s My Super Sweet 18). Jag kan dock inte sticka under stol med att New Flame är en väldigt bra låt. Men jag hade inte bangat på att behålla melodierna och låta någon annan sjunga in dem över det repeterande och rymdiga beatet.
 

38. PARTYNEXTDOOR feat. Drake – Recognize
Ska erkänna att jag inte riktigt förstår mig på PARTYNEXTDOOR. Han är väl en bra representant för Torontosoundet, men annars tycker jag inte han sticker ut nämnvärt. Men bakom en beroendeframkallande refräng fick han ändå till en av 2014 års bästa r’n’b-låtar.  Bonusinfo: När jag spelade den här låten för min kompis Jon och berättade vad artisten hette trodde han att jag sa ”Poverty Next Door”. Ändå bra namn.


37. Migos – Fight Night
Alltså, jag vet att den här låten egentligen är dålig. Lättförglömlig rap, simpelt beat… men kolla vad som händer när dj:n sätter på den innan ni dissar den.


36. TI feat. Young Thug – About The Money
En av sommarens bästa låtar. Ryckigt samplingsbeat från London On Da Track och bra skrytrap från TI. About The Money blir ännu roligare när man noterar Young Thugs oklara adlibs under verserna (han låter som en kyckling vid ett tillfälle).
 

35. Chris Brown feat. Lil Wayne & Tyga – Loyal
Det är nånting retsamt med Loyal. Som att några dagisbarn skulle kunna hitta på en retig ramsa till melodin. Kanske är det därför den fastnar så bra?


34. Seinabo Sey – Hard Time
Ännu en mastodontlåt från Seinabo Sey, vars stjärnglans är uppenbar trots att vi bara har fått en EP. Om det här bara är försmaken blir jag nästan rädd.


33. Big Sean feat. E-40 – I Don’t Fuck With You
Min första tanke när jag hörde I Don’t Fuck With You var ”ännu ett DJ Mustard-beat som kommer att spelas sönder på klubben”. Min andra tanke var ”men den här är nog FÖR bitter/småsint/allmänt hemsk för att kunna spelas ute.” Turns out att de flesta har ett ex de vill be dra åt helvete och Big Sean skapade det perfekta soundtracket.
 

32. Ghostface Killah feat. Kandace Springs – Love Don’t Live Here No More
Wildflower, Never Be the Same Again, You Know I’m No Good, Back Like That, Guest House… jag vet inte vad det är, men Ghostface har en fascination för att göra låtar om tjejer som har varit otrogna mot honom. Ändå uppfriskande då rappare vanligtvis hellre skryter om hur otrogna de själva har varit. Love Don’t Live Here No More är ännu en otrohetshistoria, om än en mer komplicerad sådan, i sällskap av fina körer och pianoplingande.


31. Ashanti feat. French Montana – Early In The Morning
Vet inte vad som är mest chockerande: att Ashanti fortfarande är relevant 2014 eller att jag frivilligt lyssnar på en sjungande French Montana. Men vad kan jag säga, de har skapat lite r’n’b-magi tillsammans.


30. Michael Jackson – Love Never Felt So Good
Nej, ingen överraskning att en bortglömd Michael Jackson-låt från Thriller-eran platsar på en topplista över 2014. Sådana låtar hade platsat på alla topplistor, alla år.


29. Cam’Ron & A-Trak feat. Juelz Santana – Dipshits
Storslagen comeback för Cam’Ron som borde ha blivit en större hit, speciellt med tanke på det triumferade beatet signerat A-Trak och Just Blaze.


28. Ghostface Killah feat. AZ – Double Cross
Andra medlemmar har haft högre toppar (GZA med Liquid Swords och Raekwon med Only Built For Cuban Linx till exempel), men Ghostface är utan tvekan den Wu-Tang-rappare som har varit bra längst. Efter förra årets formcomeback med konceptalbumet Twelve Reasons to Die återvänder han med en uppföljare som på samma sätt utgörs av en sammanhängande berättelse. En av flera höjdpunkter är Double Cross, där Ghostface, i rollen som Tony Starks, efter att ha övertygats att ”städa upp” sin stadsdel av barndomsvännen och numera polisen Raj (spelad av AZ), upptäcker att han blivit lurad. Storytelling-rap var inte särskilt efterfrågat 2014, men Ghost och AZ visade att det fortfarande kan göras både snyggt och fräscht.


27. Theophilus London feat. Kanye West – Can’t Stop Now
En av årets bästa refränger från Theophilus London, citatvänlig vers från Kanye och ett fantastiskt beat som lägger grunden för denna kärleksförklaring.


26. Common feat. Elijah Blake – Real
För två år sedan gästade Elijah Blake Game på låten Freedom från det väldigt underskattade albumet Jesus Piece. Och i år dök han upp på ännu ett souligt spår av en rapveteran man aldrig kan räkna bort.


25. Ison & Fille – Länge leve vi
Det här låter som det perfekta avslutet på det sista kapitlet av Ison & Filles magnifika karriär som duo. Så hur bortskämda är vi när det inte ens är ett slut, utan vi kommer fortsätta få musik från två av svensk hiphops största genom tiderna?


24. Madi Banja – Inga problem
Det känns lite som att Madi Banja har kommit på en egen genre här. Någon har beskrivit det som EDM möter trap och jag är nog beredd att hålla med. Stegringarna är snygga bredvid de låga partierna och både rösten och texten (med höjdpunkter som ”Vi kommer från två skilda världar/Jag lärde mig svenska ifrån Skilda världar”) lämnar inte mycket att önska.


23. Beyoncé feat. Nicki Minaj – Flawless (Remix)
Som sagt, fullängdssamarbete, make it happen. Denna remix av förra årets sjätte bästa låt saknar i stort sett struktur och spretar åt alla möjliga håll. Men Nicki Minaj lägger en av årets bästa verser, Beyoncé får mig fortfarande att önska att hon skulle rappa mer och vi bjuds på en blinkning till OutKasts legendariska SpottieOttieDopaLiscious – jag kan inte klaga.


22. Rikard ”Skizz” Bizzi feat. Frida Scar & Jeaff – Svett
Japp, när han är på humör är Rikard ”Skizz” Bizzi fortfarande bäst i Sverige på att göra klubbig hiphop. Tänk om han skulle göra en EP med enbart låtar i Lårpartis och Svetts anda?


21. Drake – Trophies
Ett överblivet spår från 2013 års Nothing Was The Same lyckades ändå bli en av detta års signaturlåtar. Det om något vittnar om Drakes kvaliteter. Hit-Boys framfart har slöats ned något, men på Trophies visade han (för alla som glömt bort Jay Z:s Roc Boys) att hiphop och blåsinstrument är en förträfflig kombination.


20. Bobby Shmurda – Hot Nigga
Då 19-åriga Bobby Shmurda hittar ett gammalt Lloyd Banks-beat och rappar över det. Inte så mycket händer. Sedan släpps en video där Shmurda dansar i några sekunder. Denna dans tycker folk är skitrolig och skapar tusentals vines som anspelar på den. Dessa vines sprider sig över världen, får upp folks (däribland min) uppmärksamhet för låten och resulterar i 32 miljoner YouTube-views, en meme och stjärnstatus för Shmurda. Internet är en konstig plats.


19. Rick Ross feat. The Weeknd – In Vein
Detta är helt och hållet The Weeknd och hans melodiers förtjänst.


18. Jessie Ware – Tough Love
Varm och polerad r’n’b utan att bli tillrättalagd eller förutsägbar. Är särskilt svag för den subtila basen som tar plats för att sedan försvinna i refrängen.


17. D’Angelo – Really Love
Den här läckte redan 2007, i mitten av en aborterad D’Angelo-comeback (minns Imagine och So Far to Go från samma år), men det hade jag missat/glömt bort, så den känns ny ändå. Jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag tycker om D’Angelos överraskningscomeback, men att Really Love är den bästa låten från albumet, det vet jag. Om det har att göra med att jag är löjligt svag för allt som har med spanish guitar att göra tänker jag varken bekräfta eller dementera. 


16. Drake – 0 To 100 / The Catch Up
Goldie, tidigare nämnda Fire Squad, den första halvan av denna – det finns en viss typ av beats som låter som Wu-Tang-beats om de hade förmågan att låta moderna istället för att harva runt bland generiska sjuttiotalssamplingar. Det här är ett ganska icke-melodiöst och irriterande upprepande beat – det borde inte fungera för den breda massan, men det är precis vad det gör. Drake är mästerlig på att rappa hookigt, även när själva instrumentalen saknar en hook. The Catch Up-delen visar att han även är en av de bästa r’n’b-artisterna vi har.


15. Drake – Draft Day
Boi-1da lånar från mellanspelet i Lauryn Hills klassiska Doo Wop (That Thing) och Drake droppar citat efter citat. Mer behövs egentligen inte. Jag hade dock, i vanlig ordning, klarat mig utan Drakes försök-till-tough-guy-hot som ”keep egging me on, and we gonna have to crack a shell just to prove to you, you ain’t hardboiled”. Håll dig till ditt Drake, vi älskar dig för det!
 

14. Beatrice Eli – I’ll Be Fine
Brutalt ärlig och lika bra skriven som resten av Beatrice Elis debutalbum. En låt som är lika svår att placera i ett fack som resten av hennes musik, men det är just det som är styrkan. Den behöver inget fack för att kännas.
 

13. Ghostface Killah feat. AZ & Rell – Here I Go Again
Ännu en höjdpunkt från 36 Seasons. Kronologiskt tar denna låt plats innan tidigare nämnda Double Cross, och det är här Tony Starks (Ghostface) möter upp Raj (AZ) och får uppdraget som han senare sätts dit för. Älskar låtar som utgörs av både bra musik och en bra minisaga.


12. Lorentz feat. JaQe, Duvchi, jj & Joy – Där dit vinden kommer
Det här kommer att för evigt framåt vara den enklaste låten att gissa rätt på i en introtävling. En av årets absolut bästa beats alla kategorier, bakom en fantastisk sampling av Jisas Yu Holem Hand Blong Mi från soundtracket till Den tunna röda linjen.
 

11. JaQe & Marcus Price – Malcolm
Hur följer man upp förra årets Oprah, en raplåt på svenska som låter som ingen annan rap på svenska? Med ännu en låt som är helt egen i sitt sound. Egentligen kan man säga detsamma om hela Eikon, en EP som utgjorde årets mest nyskapande hiphop, men Malcolm var den tveklösa höjdpunkten. Ett till hälften pulserande, till hälften lunkande beat med JaQes distinkta röst och en väldigt passande video.


10. Sam Smith – Stay With Me
En av 2014 års signaturmelodier. Långsam men full av crescendon, sårbar men kraftfull, poppig men med tydliga gospelinfluenser. Stay With Me har det mesta.


9. Beatrice Eli – Coward
En av årets sorgligaste och mest välskrivna låtar. Ibland blir låtar så mycket mer intressanta om de är skrivna ur ”förövaren” istället för ”offrets” ögon.
 

8. Future feat. Kanye West – I Won
Lite obekväm låt sedan det uppdagats att Future varit otrogen mot Ciara, trofén i det här fallet, bara månader efter att hon fött deras första barn. Men det förändrar inte faktumet att det var fint och rätt romantiskt i stunden, om man bara kan bortse från det smått objektifierande och allt det där.


7. Jay Electronica feat. LaTonya Givens – Better In Tune With The Infinite
Jag har mer eller mindre gett upp hoppet om att ett debutalbum någonsin kommer att släppas, men blir ändå lika glad varje gång jag får ett livstecken från Jay Electronica. Better In Tune With The Infinite öppnar med citat från Elijah Muhammad och 1939 års version av The Wizard of Oz och vecklas sedan ut till att bli en trumlös, inåtriktad och självutlämnande nästan pianoballad om att tveka på sig själv och hoppas på det bästa. Album eller ej, Jay Electronica är fortsatt en av hiphopens absolut bästa målande berättare.


6. Popcaan – Everything Nice
En låt som på många sätt liknar I LOVE MAKONNENS Tuesday – en hyllning och klapp på axeln till de som kämpar på med livet, även om jag har en känsla av att Popcaan sjunger lite mer till innehavare av vanliga jobb. Jag är hursomhelst besatt av hans matta men trotsiga röst.


5. Action Bronson – Easy Rider
Världens bästa kock-turned-rappare (nej, Raekwon The Chef kokade upp helt andra saker) bjuder som vanligt på abstrakta men tekniskt fulländade verser och bevisar att elgitarrer och hiphop kanske inte är så dumt som det låter. Den enda hiphoplåten som får mig att vilja åka motorcykel genom Nevadaöknen.
 

4. YG feat. Tee Flii – Do It To Ya
Det är någonting med det här leksakspianot, snott från The Dogg Pounds Let’s Play House, som är omöjligt att stå emot. Det, och Tee Fliis refräng gjorde Do It To Ya till vårens soundtrack för mig. Varning: byt låt innan skitet sätts igång i slutet för undvikning av pinsamma stunder.
 

3. Parham – I skuggan av hjältar
Parhams Pojk är ganska överlägset årets bästa svenska hiphopalbum. Och även om det är en skiva som innehåller många bra spår är I skuggan av hjältar den låt jag håller närmast. Det är en fruktansvärt vacker berättelse om de tankar och den yttre och inre kamp de allra flesta första- och andragenerationsinvandrare kan känna igen sig i.
 

2. Dej Loaf – Try Me
Ännu ett av internets mysterium. Dej Loafs Try Me var på väg mot obskyritet när Drake instagrammade en bild med ett citat från låten. 12 miljoner YouTube-klick senare är fenomenet ett faktum och Dej Loaf Detroits stolthet. Även om Drake uppmärksammade allmänheten om Dej Loafs storhet är Try Me utan tvekan hennes egen förtjänst, tillsammans med producenten DDS. Det konstigt luftiga beatet? Kontrasten mellan Dej Loafs röst och det hon rappar om? Videon där rap-iförd-morgonrock-ståendes-på-en-bil förekommer? Jag älskar allt med Try Me. 




1. I LOVE MAKONNEN feat. Drake – Tuesday
Drake igen? Ja, det har på många sätt varit hans år, trots att han inte släppt ett album. Med hans tidigare upptäckter, eller åtminstone uppmärksammande, av The Weeknd och PARTYNEXTDOOR och nu Dej Loaf och I LOVE MAKONNEN, har han en strålande karriär som skivbolagsboss att vänta sig. Men innan Drake bidrog med sin vers hade ju I LOVE MAKONNEN både beatet och melodierna till Tuesday klara. Och det är en på många sätt fenomenal låt. En fantastisk refräng, en enkel men annorlunda instrumental, I LOVE MAKONNENS distinkta röst och sätt att sjunga och en text som lyckas vara relaterbar, trots att den handlar om att festa på en tisdag för att man säljer droger alla andra kvällar (byt bara ut knarklangandet mot ett vanligt jobb så funkar det!). Tuesday besitter något magiskt – den har förmågan att få mig på bra humör oavsett hur jag kände innan jag tryckte play.