Huvudmeny

OBS i P1 om polismorden

Amat Levin 22:32 10 Dec 2014



Jag var med i Mona Masris OBS i P1 idag och pratade om polisens mord på Eric Garner, Tamir Rice och Michael Brown, som jag har skrivit mycket om tidigare, bland annat här. Vi hann täcka en hel del ämnen och vinklar, från medias demonisering av svarta amerikaner till varför Muhammad Ali och Michael Jordan kan ses som varandras motpoler politiskt. Lyssna nedan!



Inslaget börjar vid 02:40, jag kommer in vid 23.30.

Fler fall där brottet var fel hudfärg

Amat Levin 15:27 5 Dec 2014


Med tanke på senaste dagarnas händelseförlopp känns det extra värt att uppmärksamma fler fall där polisen ser svart hy som ett brott. Det är nämligen denna kontext som gör fall som Eric Garner och Michael Brown möjliga.

Downtown-området av Minnesotastaden St. Paul präglas av så kallade ”skyways”, upphöjda gångvägar som binder samman byggnader och attraktioner. Det är ett sätt att låta invånarna slippa undan de skoningslösa vintrarna. Den 31 januari var Christopher Lollie på väg för att hämta sina barn på dagis. Då han var några minuter tidig sökte han skydd i en sådan skyway, närmare bestämt den som leder till First National Bank Building.

Till saken hör att dessa skyways ägs av staden och att alla föremål i dem, såsom sittplatser, räknas som offentliga. Lollie satte sig i en av fåtöljerna i skywayn för att slå ihjäl tid. En vakt närmar sig då och ber honom att avlägsna sig. När Lollie vägrar, med hänvisning till att han befinner sig på en offentlig plats, ringer vakten polisen.

En polis anländer och ber Lollie identifiera sig. Ännu en gång vägrar Lollie, ännu en gång med en hänvisning till att han befinner sig på en offentlig plats och att han, eftersom inget brott begåtts, inte behöver identifiera sig. Allt gjordes på ett lugnt, vältaligt och icke-aggressivt sätt. Då händer detta:



I klippet nedan har Lollies egen kamera klippts ihop med byggnadens säkerhetskamera.

Lollie blev alltså både arresterad och skjuten med elpistol. Allt för att han befann sig på en offentlig plats i väntan på att hämta sina barn. Och för att han hade fel hudfärg. Igen, hur ska man som svart se polisen som beskyddare, de som är här för att ”protect and serve”, när sånt här händer? Hur ska man undgå att se dem som ett hot, många gånger ett livshotade sådant?

Lollie anmäldes för bland annat olaga intrång, men anmälan skrev av då det fastslogs av platsen han befann sig på verkligen var offentlig. 

Mer om Eric Garner-fallet...

Amat Levin 14:54 4 Dec 2014

... för er som inte orkar läsa det långa inlägget eller har lättare att ta till er allvarliga saker när det presenteras av en rolig talk show-host. Viktigaste passagen:

”The coroner called it a homicide. The guy is not acting threatening, and we know that – not through witness testimony, unreliable bystanders – but because we are fucking watching it. Someone taped it!”

Polis = frikort att mörda svarta

Amat Levin 11:42 4 Dec 2014

Det här blir ett långt inlägg, men det behövs. För bara i år har vi sett tre uppmärksammade amerikanska fall där svarta män (och barn!) har mördats av polisen. I natt framgick det att polisen även i fall nummer två slipper åtal.


Michael Brown

Den 9 augusti
Det här fallet har jag uppmärksammat tidigare. Obeväpnade 18-åriga Michael Brown stoppas av en polis, Darren Wilson, och någon form av konfrontation sker medan Wilson fortfarande sitter i bilen. Ett skott avlossas och träffar Brown i armen som då börjar fly. Wilson kliver ur bilen och följer efter Brown. Här skiljer sig vittnesmålen åt. Enligt vissa sträckte den obeväpnade Brown upp händerna i luften. Enligt andra vände han sig om och gick emot Wilson igen. I båda fallen avlossar Wilson ”åtminstone sex skott” som dödar Brown. Förra veckan beslutade en så kallad Grand Jury att det inte finns skäl att åtala polisen.


Tamir Rice

Den 22 november
Någon ringer 911 och berättar att en man, kanske en tonåring, riktar en pistol mot en rad personer vid Cudell Recreation Center i Cleveland. Larmaren sa även att pistolen antagligen inte var riktig. Den sistnämnda informationen skickades dock inte vidare till de två poliser, Timothy Loehman och Frank Garmback, som var först på plats. Poliserna konfronterade mannen, som visade sig vara 12-åriga Tamir Rice. De bad honom sträcka upp händerna i luften varpå Rice förde handen mot sitt bälte. En av poliserna, Loehman, avlossade då två skott som dödade 12-åringen. Hela konfrontationen varade under två sekunder. ”Vapnet”, som larmaren sagt antagligen var fejk, visade sig mycket riktigt vara en soft air gun. Fallet ligger nu hos en Grand Jury som ska besluta om Loehman ska åtalas. Hittills har det framgått att Loehmann tidigare beskrivits som ”opassande för rollen” samt att hans hanterande av pistoler beskrivits som ”uselt”.


Eric Garner

Den 17 juli
Den 43-åriga Eric Garner har precis stoppat ett bråk när han närmas av en polis, Justin Damico. Garner har tidigare arresterats för att ha sålt cigaretter och när han förklarar för Damico att han nu inte säljer försökte polisen arrestera honom. Garner gjorde motstånd, förklarade att han var trött på att bli trakasserad, varpå ytterligare en polis, Daniel Pantaleo närmar sig och tar ett så kallat ”choke hold”, ett grepp som New York-polisen själv säger sig ha bannlyst inom kåren sedan mer än 20 år tillbaka. Trots att Garner vädjar och nio gånger säger att han inte kan andas håller polisen kvar honom i greppet varpå Garner dör. Sju minuter går innan polisen försöker sig på hjärt- och lungräddning. Obduktionen visar senare att Garner inte hade alkohol eller droger i blodet och att dödsorsaken dessutom var polisens tryck mot nacken i kombination med Garners astma och hjärtproblem. Trots detta beslutade en Grand Jury igår att det inte finns skäl att åtala polisen



Igen, det här är bara i år. Tidigare fall inkluderar Oscar Grant som sköts ihjäl när han var obeväpnad och handfängslad, obeväpnade Trayvon Martin som sköts ihjäl av en vigilante och rättshaverist (som friades), obeväpnade Sean Bell som dödades när polisen sköt ”omkring 50 skott” in i hans bil (de friades) och 23-åriga, obeväpnade Amadou Diallo som sköts 19 gånger (övriga 22 skott missade) när han sträckte sig efter sin plånbok för att ta fram sitt id-kort (ni gissade rätt, alla poliser friades).

Det är svårt att inte känna en hopplöshet och en total förlust av tillit till både polisen och rättsväsendet som skyddar dem när dessa saker fortsätter inträffa. Det är svårt att inte känna ilska och en vilja att hämnas mot någon, vem som helst. Det är också svårt att missa hur dessa mord hänger ihop med stereotypiseringen och bilden av svarta män.

För det är inte slump att polisen beskrev Michael Brown som ”en demon” som bara blev argare och farligare för varje skott som träffade. Det är ingen slump att den svarta hyn och hoodien fick 17-åriga Trayvon Martin att upplevas som ett hot när han var på väg till 7Eleven för att köpa godis. Det är ingen slump att medier använder tveksamma bilder i ett försök att gangsterfiera svarta offer samtidigt som de använder helylleskolfoton när det handlar om vita. Det är ingen slump att svarta amerikaner döms för knarkbrott tre gånger så ofta som vita, trots att vita procentuellt sett använder sig av illegala droger betydligt mer. Och det är ingen slump att Twitter-hashtagen #CrimingWhileWhite, där vita amerikaner berättar om hur välbehandlade de blivit av polisen trots att de varit skyldiga, exploderade under natten. Klass spelar roll, men det här är ytterst en fråga om färg.







Jag tvivlar inte på att det är svårt att vara polis. Jag tvivlar inte på att det finns omständigheter som gjorde att poliserna i stundens hetta upplevde att de gjorde rätt. Men jag tvivlar inte heller på att det är hundratals år av dehumanisering, en dehumanisering som fortfarande pågår, som gör att polisen anser sig vara tvungna att bruka dödligt våld så fort det handlar om svarta män. Folk älskar att peka på Barack Obama och skryta om att vi lever i ett så kallad ”post-racial” samhälle. Men 2014 innebär fortfarande svart hy att man är skyldig, farlig och sannolikt förtjänar döden. 

Senaste inlägg från Amat Levin

Amat Levin

Prenumerera: RSS-flöde

Amat Levin är en 27-årig journalist och är chefredaktör på Nöjesguiden. Han har en ohälsosam förkärlek för B-filmer, Wu-Tang Clan och onyttig mat.
 
Best of Amat:

Intervjuer

Nöjesguiden <3 Alexandra Pascalidou

Linda Pira: Matriarken levererar

George Scott har funnit ro

Kung Abidaz mot alla

Lilla Namo tar över i egen takt

Mack Beats står i centrum

Stor lever drömmen

Rikard "Skizz" Bizzi har hittat hem

Petter börjar om

Kendrick Lamar är hiphopens framtida kung

RZA fortsätter expandera

Reportage

Krogpersonalen avslöjar

Nybörjarens guide till Illuminati

Var ska vi bo?

När sex gör ont

Den tysta cannabisdebatten

Blogginlägg

7 ledtrådar som förklarar Robin Thickes sliskighet

"Jag är färgblind!" Grattis – eller?"

Rasism och En oväntad vänskap

Om svartingar, fotboll och varför man inte behöver krångla till det

En studie i dålig smak

De 21 bästa Chappelle’s Show-klippen

Hiphopens 10 bästa ”uh”

Neger eller choklad?

Nöjesguidens kommentarsfält just nu

Om reklam och omöjliga kroppsideal

Naturens största douchebag

8 anledningar till att älska apor

Påminn mig att aldrig skaffa hund

Ett besök i könsrollernas högborg

Amy, Amy, Amy

Om #stopkony och retweetandet

Är världen redo för en svart James Bond?

2012 års 50 bästa låtar

"Om du blir för full får du räkna med att bli våldtagen"

Amat når du direkt på amat.levin@nojesguiden.se

Sugen på att RSS:a Amats blogg? Klicka här.

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!

Meny