Det blev så konstigt att blogga om trams när jag väl gett mig in i att inte blogga om trams. Det känns liksom helt värdelöst att blogga om nån ny kräm en testat (och BELIEVE DAT, jag har testat krämer). Men jag har bestämt med mig själv att jag måste blogga om trams också pga det här är ju min eh..ventil. Har hänt lite i #ourlegacygate (hehe) som jag kommer dra när jag orkar men först: trams.

T ex måste vi prata om hur bra Kristen Wiig var när hon hostade SNL. Det har ju bara gått en liten stund ("11 months and 30 days but it feels like a YEAR") sedan hon slutade, så jag som nästan aldrig kollar på det i hela avsnitt (mest klipp på interwebz) har knappt märkt av hennes frånvaro, men när hon förra helgen hostade showen blev jag knockad av älsk. Är TOKIG i den människan, hennes bredd och imitationer, plus det härliga i att hon är så slamsig, vi snackar klassisk classens clown här. Är även så fraking avundsjuk på hennes och Maya Rudolphs relation, vill bara klämma in mig däremellan och tvinga dom adoptera mig. 

Hittar inget bra klipp på monologen, men här är några sketcher jag skrattade högt åt:

Hallååå, gjorde två tatueringar* igår basådär, hos fenomenala Jenny på Stockholm Classic Tattoo. Föreställer: 5 st storspovar (Västerbottens landskapsdjur, mm), de översta är mer bakpå ryggen lite svårt att plåta på vettigt sätt. 

Ja jag har ett myggbett här^, helt sönderbiten efter en helg på landet, trots att jag var inomhus och skrev hela tin :(

*Den andra är en text på underarmen som ni får se nån annan gång. 

Ni har säkert hört Space oddity (Ground Control to major Tom, ni vet) en miljard gånger, men lovar att det ändå är värt att se denna version av och med en riktig astronaut. I rymden. Man ser jorden utanför. Även om ni inte gillar Bowie så ser ni detta nu, ok?

Iiiih, fick en Beyoncé-biljett av min lillasyster! Så jag kommer alltså att med egna ögon få reda ut förvirringen som bilden ovan (från hennes Tumblr) skapat i min hjärna. För alltså: en ögonbindel, två dansare i leopardkostym vad är det som händer? Har inte lyckats googla fram nåt klipp som förklarar, så i min fantasi just nu har jag fått det till att dansarna dansar en hemlig dans som Beyoncé, med hjälp av vibrationerna i luften, ser för sitt inre koreografiöga ner till minsta detalj och sen får hon kopiera den.

På temat sjukdomar som absolut inte har namn som motsvarar smärtan i att ha den skulle jag vilja prata lite med er om halsfluss. Gulligt ord - vidrig grej att ha. Har jobbat lite mycket på sistone och kände att nåt kändes lite fel i halsen, orkade inte riktigt bry mig. Sen i söndags tog jag och kollade lite i halsen bara för kul. Gjorde en snabb inventering på beståndsdelar i halsen och fick en liten överraskning - i halsen fanns gompsene, själva innerväggen på halsen (svalg?) PLUS, uppkrupen lite vid sidan om gomspenen, men så jävla enorm att den på inga omständigheter kunde gömma sig - en grej som såg ut ungefär exakt så här:

Precis så ondskefull.

Så ca två dygn senare (dude, en vill ju se om det går över av sig själv?) gick jag till läkarn och fick min bästa typ av bekräftelse vilket är när läkaren skakar på huvudet och undrar varför en inte kommit tidigare för det här ser ju ut att göra sinnessjukt ont? Sen dess har jag legat i sängen och väntat på att penicillinet ska kicka in. Perfekt grej att kolla på i såna lägen är olika standup-klipp på youtube, och om en är så pass febrig som jag varit och inte orkar hålla på så mycket med småklipp här och där utan vill glida in i koma tillsammans med en lite längre film så kan jag rekommendera Maria Bamfords Special special special - en ståuppshow som hon håller på sin soffa med sin familj som enda publik. Här är alltså hela showen, 52 min lång. Kolla t ex från 2:25 min in när hon imiterar sin mamma (terapeut, obs) som har lite input på hennes show.

Jag har gått på Guldägget (reklambranschens Guldbaggen typ) i sex år i rad nu. Ibland nominerad, nån gång har jag fått gå upp på scen och ta emot pris, men jag har aldrig tidigare upplevt sån känslostorm som i går kväll när Titanägget delades ut. 

Titanägget är det allra allra finaste priset på hela galan eftersom det belönar "nyskapande kommunikation som brutit konventionerna och skapat nya mönster för hur företag och organisationer kan agera i samhället" och i år tilldelas det helt logiskt och självklart och rättvist till Rättviseförmedlingen. 

För mig personligen är det såklart extra härligt att just denna vecka få vara med om att en så pass trög bransch belönar något som förändrar tänk kring könsroller, och (viktigast) erbjuder lösningar. Här följer motiveringen, som kan vara värd att läsa en extra gång för alla ni som eventuellt i framtiden kommer att göra t ex en lookbook för ett modevarumärke.

”Vi lockas ofta att söka det senaste eller det mest uppseendeväckande. Men i vår tid borde vi kanske söka det eviga och det viktiga. För i vår tid får sensation lämna plats för aspiration och ambition. Men i en värld som förändras snabbt är det lätt att göra misstaget att tro att saker förändras av sig självt. Många säger att förändring kräver tid, att det tar tid. Det är både fegt och fel. Förändring kräver inte tid utan initiativ. Årets Titan-ägg är inte bara på tiden, det är i tiden och något som visat sig hålla över tid. Det är ett projekt som måste fortsätta att uppmärksammas. I synnerhet 2012. I synnerhet av vår bransch som gör anspråk på att ligga i framkant men så uppenbart är efter. Rättviseförmedlingen, kom och gör det ni gör!”

Stor jävla fistbump till chief Lina Thomsgård som grundat, VD Sofia Embrén och alla 40 000 supporters som tillsammans gör skillnad på riktigt. Tack som fan för att ni finns.

Det här svaret fick jag av Jockum Hallin på Our Legacy i måndags kväll. Tyckte dock inte riktigt att det besvarar alla de frågor som finns kring detta, samtidigt som det väcker en del nya, och jag ville ge honom en chans att svara på dom innan jag la upp det. Men vi har mailat lite fram och tillbaka och hans önskan var att jag lägger upp mailet i sin helhet och att eventuella följdfrågor hanteras separat, så då gör vi så. 

Ska inte störa er med mer hårfrågor men FYI bara: det har blivit den tiden på året då jag börjar hetsa om lugg. Sjukt nog EXAKT ett år sedan jag klippte den sist, hobbypsykologer out there får gärna ge ett utlåtande om varför jag väljer att utsätta mig själv för detta precis innan den säsong man minst vill ha'n (t ex när en har badat och bara luggen torkat - så ovärdig look).

Kalles kompis Oscar, som har jeansmärket Denim Demon, har precis fått barn, så jag och Kalle erbjöd oss att stå i butiken några dar så han kunde vara hemma med gott samvete. Så vi håller fortet här både i dag och i morgon om ni som bor i Stockholm (med omnejd obs just nu i butiken är en av Kalles bloggläsare som åkt hit från Uppsala- fint!) vill komma förbi och kolla på fina kläder och/eller prata med oss. I kväll har vi dessutom after work med öl och grejer. Och det finns ju få saker som är roligare än att shoppa när en är lite smålullig så KOM. Åsögatan 174, strax ovanför Renstiernas gata.

Här är mina favoritplagg:

Perfekt t-shirt i jättemjuk kvalité och min favoritfärg gråmelerat, 500kr.

Cammoskjorta (så sjukt fint mönster detta) i ganska kraftig bomull (heter det twill då?), 1200kr.

Ett måste-plagg i var människas garderob - den gråmelerade munkjackan. Perfekt under t ex en päls. 1200kr.