Minns ni när amerikanska The Office hade lite mer Creed i sig?
Nån klagar på att denna människa sitter och bröstpumpar i öppna kontorslandskapet, "it's a little distracting". Creed bara "dito that, my brother" med denna nöjda min.



FÖRLÅT McCann, men jag slet tydligen med mig en bit av inredningen när jag drog ur sladden. Upptäckte först när jag kommit hem :/
Som dom extremt fria själar vi är packade vi in hunden i bilen (kilade in hen mellan en kylväska och en weekendbag) och drog till Umeå i helgen, för en av mina allra bästa bästisar Lovisa skulle spela med sitt band Two White Horses i Stadskyrkan. Tyvärr ville typ hela socknen attenda detta gratisevent (Deportees uppträdde efter, ev var det nån som ville se dom också) så vi hade inte en chans att komma in. Kalle illustrerar uppgivenheten med en pantomim (ps. nä, sommaren har inte hunnit till Umeå än :( ).

Jag ville skrika åt alla att flyttapåer, vi har kört sextio mil för att se min bästis!! men vände ångesten inåt (man är väl norrlänning) och gick hem i stället, kryssade med tunga steg mellan fjortisfyllor (öl i ryggsäck) och raggarbilar (en mänska hade skrivit "Marlboro" med nagellack på sin vita skinnjacka) och allt var så himla deppigt. Men så messade Lovisa att dom skulle hoppa in på Deportees-spelningen, så då gick vi ner på stan igen (en promenad på ca tio min, jag fick det att verka jobbigare va?) och hann precis smita in i kyrkan för att se sista låten. Alltså Deportees tillsammans med Two White Horses i sweet sweet harmony. Lätt värt etthundratjugo mil i bil*.

Proffset och geniet Lovisa Nyström. Foto: Amanda Björk, Rockfoto.nu

Deportees och Jakob Nyström, Lovisa och ...Ola tror jag hen heter. Foto: Amanda Björk, Rockfoto.nu
*nej jag har inte körkort, så tack Kalle för skjutsen.
Jo hej jag vill bara dela med mig av ett litet tips så här inför hänga-i-park-säsongen. En kollega (som vill vara anonym) har nyss kommit över denna fantastiska väst som jag fick provköra härom dagen. Ursäkta lite överpeppad min men det hela var otroligt exciting.

Vad ska man ha en sån till, förutom att ha ammunition i, undrar ni? Please, är det inte helt uppenbart?

Här har man t ex sitt nagellack.

Och vinaren och saxen och - om man ska på finkalas - den ack så viktiga Noblesse-asken.

Det sägs ju vara den finaste formen av smicker att nån hatar på en, så jag ser det här som en milstolpe i min karriär, att programmet Partaj på Kanal 5 hade med yours truly på ett litet hörn när dom gjorde en Schulman Show-parodi. Är väldigt nöjd med mouchen och bomberjackan, lite mindre nöjd med ...Christine Meltzer. Men det är som det är.
Nä hörni, det här gänget har varit i skogen alldeles för länge, nu drar vi på en Köpenhamnsweekend.

I går morse innan jobbet lyxade jag till det lite med pressfrukost tillsammans med Parisahjärtat inne på NK där Triumph delade ut deras Inspiration Award. Har sett fram emot det här ganska mycket eftersom jag blev helt knockad av förra årets danska vinnare, tror jag hittade den på Anywho:

Ok men det här var alltså förra årets danska vinnare, Trine Engebretsen. Skit i det nu, här är årets svenska bidrag, från Beckmans och Borås Textilhögskola (styling av Pamela, ett av många proffs i Bellafesta-familjen):

Vad tycker vi om det då? Well, rätt blandat.
En grej med mode är att det är ganska vanligt att det blir lite av ordbajseriets motsvarighet till en LSD-tripp när designers ska snacka inspiration - "jag har inspirerats av processen när en älgko ska stöta bort sin kalv" eller "jag har utforskat jaget, hur vi ljuger för oss själva", och så är resultatet en tightsbralla med hemsydd känsla vars enda djup är det som en eventuell cameltoe skapar. Därför var det enormt uppfriskande med en designer som gjort svarta underkläder (bidraget längst till höger på bilden ovan) som inspirerats, bl a, av "svarta underkläder". Jo, Emilia de Poret sa exakt så i sin konferencier-mick! Och svarta underkläder var det absolut, det kan man inte ta ifrån henne, befriande att det var så tydligt. Tyvärr var det även tydligt att det var sytt för att se ut lite som att nån försökt slita av dom (tydligare från andra sidan av modellen) vilket känns...svårt.

Bättre med kläder som får bäraren att se ut lite som en framtidshöna sprungen ur ett sci-fi-labb. Jag menar det som en bra grej, tycker det här är superfint och värsta power-suiten. Ebba Camitz från Beckmans har gjort det här setet som juryn tyckte var vårt en bronsmedalj. Som Parisa sa faktiskt rätt bärbart också, även om jag tror man kan räkna med en enorm VPL (visible panty line, duh) med den trosan under sina bästa stretchjeans. Till höger är en annan favorit gjord av Lina Michal från Beckmans, skulle nästan vilja påstå att detta kvalar in i kategorin Tranformerskläder, det är som en arg feja? Lina själv nämner dock inga robotreferenser utan hittade inspiration i hur hon minns att det var att hitta mormors smycken som liten, "time lost and time preserved" vilket även det var en referens som man faktiskt fattade. Men hon fick inget pris :(

Silvermedaljen gick till min tippade vinnare, och jag minns inte riktigt vad juryns motivering var men jag antar att det hade något med det intressanta materialvalet att göra för Emmy Andersson från Beckmans hade gjort underkläder i friggin' trä. Ja, jag sa TRÄ. Hon har sågat och hyvlat och blötlagt och böjt runt en form för att bygga denna bustier i t r ä. Luta er gärna lite närmre dataskärmen och studera detta mirakel i detalj. Fatta vilket hantverk, jag är fortfarande knockad. Vilket jäkla geni.
Vann gjorde Mariisa Iivari från Borås Textilhögskola. Hon hade skapat sitt bidrag med inspiration från Game of Thrones, ett av de mer påklädda avsnitten får man anta eftersom det här röda och gröna setet i skinn täcker mer än 0,05% av kroppen (Adam Friedberg, den verkliga hjärnan bakom GoT, hade ej godkänt).

Får det lov att vara en topp i formpressat skinn som sitter som gladpack över pattarna och kryper upp som en eld ur kläderna? Nja, helst inte till mig faktiskt. Fast det har inte så mycket med den innovativa formen och materialvalet att göra, det föll på snördetaljerna och färgerna som faktiskt kändes för lite fantasykrig i vargpäls och alltför mycket Pirates of the Carribean.
Överlag måste jag ändå säga att jag är imponerad. Underkläder är ju, som jag skrivit tidigare, en väldigt konservativ genre, och det är beundransvärt att Triumph försöker injicera lite nytt liv i och med detta initiativ och man kan ju hoppas att det smittar av sig på deras ordinarie kollektioner i framtiden, där behövs det lite pzazz. T ex i form av Emmy Anderssons (alltså hon som gjorde TRÄ-bidraget) genius. Ge henne en stor applåd nu!

Emmy Andersson, Beckmans Designhögskola, 2:a i Triumph Inspiration Award.
Hårfärgningsförpackningarnas modeller och frisyrer brukar hålla ungeför samma modegrad som din lokaltidnings "vimmelbilder" från random studentbal, men i dag hajade jag faktiskt till på en frilla som man tydl kan få bra pris på hos H&M. Vad tycker ni, ska jag köra loss? Känns som att det kräver sin bärerska (och ögonmake?), är osäker på ifall jag är hon? Svara snabbt så jag inte går miste om trettio kronor gratis pengar ;)

Människo-Kakan och hund-Kakan fick träffas idag och nussa lite. Blev lite konstig stämning när jag helt strängt ba "Kakan, SITT".

Men dom lydde.
Liksom varje normalt funtad människa så ego-googlar jag mig då och då. Vadå, man måste ju hålla koll på när man får en egen Flashback-tråd? Sjukt nog hade jag dock missat detta som en kompis gjorde mig uppmärksam på, att "brita zackari bröllop" är en rätt vanlig googling som tyvärr har rätt dåliga träffar eftersom jag tydligen vägrar blogga om detta. (Min relation till Ole Henriksen kan ni läsa om här)

(ps. Oddsen att "Kalle Zackari Wahlström bröllop" är en lika vanlig googling?)
Men det ska i alla fall bli ändring nu! Ni som googlar och mailar och önskar bröllopsinlägg: vad vill ni veta? Om ni behöver hjälp att komma igång kan jag slänga ut denna behind the scenes på making of bröllisklänning:

Ni ba: oooh, den ser kort ut, blev den så kort? Den ser genomskinlig ut, var den så?! Har hon alltid mammatrosor?
Fråga, så svarar jag.
Vi har inte riktigt pratat om det här än, men trots min stränga hållning i frågan så lyckades Swanis med att få mig att klippa lugg. Ok, jag gjorde det ganska bra själv. Det var på avslutningen av Nyårsköftet då jag la mig under vinnarens sax och lät henne förgripa sig på mig. Och det känns rätt bra, faktiskt. Så nu kör vi så här ett tag då, tills jag tröttnar igen.

AKTA RYGG!!!
Ursäkta mig Weekday, jag gillar er supermycket men dom här skorna förvandlar mitt proffsiga catwalk-struttande till en gammal trollpackas hukande hasande, och mina fötter till onda onda klumpar. Hade på mig dom från Östermalmstorg till Mariatorget (uppgång Mariatorget) och var redo att kasta dom åt skogen redan vid St Paulsgatan. Nån som själv har dom som löst problemet (jag tänker hålfotsinlägg?) eller som känner att dom har en annan fot-anatomi än jag och vill köpa dom svarta (stl 39 har jag, men skon är i 40 pga assmal framme vid tån)?

Även om du måste sista-minuten-byta outfit för att din modetröja "kryper" i tv-skärmen, ha inte bomberjackan på när du sitter ner i en för mjuk fåtölj, ity det ger looken av en människa som bara har axlar och ben och saknar mellangärde. Bra freeze frame på Schyffert f ö, spelar pekfinger-luftsynth. Veckans Schulman Show finns här.

Var hos frissan härom dagen och bläddrade lite i denna tidning och höll fan på att gå av på mitten, tror på riktigt att minst ett organ lossnade från sin vanliga location, när jag såg denna bild:
Foto: Steven Klein.
Färgerna. Svarta diamantnäbben. EN KRONA AV FUCKING HORN. Och resten av editorialen. Ful är den inte.

