Hej mig själv för några veckor sedan, när jag tyckte att det verkade helt sjukt jobbigt att springa en halvmara.
Det verkar inte så jobbigt längre! Det är säkert svettigt och slitigt, men inte för jobbigt för att jag inte ska klara det. Att TRÄNA inför en halvmara har visat sig vara ganska lätt. När man hittar tid för det och inte behöver jiddra med dubbeljobbande och stulna pass i Costa Rica (mer om det sedan), det vill säga. Ber om ursäkt till alla löpexperter om jag uttrycker min inkorrekt, men enligt mitt träningsschema så så tränar man inte på att springa jättejättelångt jättefort. Man tränar dels på att springa snabbt (men då springer man inte så långt) och dels på att springa långt (men då springer man inte så snabbt). Sen när det är dags för själva halvmaran så sätter man ihop dom två olika grejerna, och då är man ju så full av stämning att vara på tävling och pepp osv att det mer eller mindre går av sig själv.
Och eftersom jag nu är utan pass i Costa Rica så kanske alla mina träningspass kommer se ut så här, att jag kör t ex "20 min allmänstyrka" på stranden, och tar ett litet dopp sen efteråt. Det är helt ok, slipper ju hon som nakenstretchar i bastun på Sats Odenplan i alla fall.
Det ser litegrann ut som att jag håller på att falla bakåt men det är en råsnygg squat, jag lovar.
Älskar att klicka i pass! Obs gjorde måndags-intervallerna sen! Det får man tydligen, enligt löpcoach.
