Det verkar ju bra på skissbordet - Jason Segel i huvudroll och manusförfattare + Judd Apatow som producent (han som bl a producerat Bridesmaids och Girls, ni vet). Lite som att man gått in i ett labb och mixtrat tills man hittat en perfekt formel för hur en rolig, lite småtramsig men ändå smart film ska vara. Och sen, för säkerhets skull, har man gått runt till lite bra filmer/serier och plockat några russin och för att inte utmana ödet alltför mycket har man låtit dom behålla rollerna ganska exakt: Chris Pratt är en smådouchig kompis med många gemensamma nämnare med hans Andy i Parks & Recreation, Brian Posehn (ni ba "vem?" men jo ni känner igen kolla här ba) är traditionsenligt goofy gubbe i konstiga outfits, Mindy Kaling är en lite mindre fjortisaktig Kelly Kapoor, och man har tillochmed klämt in en lite butchig Melissa McCarthy-i-Bridesmaids-kvinnotyp i form av en arg kökschef. Så. Där har man alla ingredienser för en film som borde funka. Fast samtidigt.
Minns ni när man var liten och vägrade äta nån särskilt mat och dom vuxna ba "men gillar du jordgubbar?"
man ba "ja"
dom ba "och så gillar du räkor?"
man ba (tveksamt, för man började ana vart fan detta psykexperiment var på väg) "j..a?"
dom ba "men då kommer du ÄLSKA inbakad räk-aladåb med jordgubbstäcke!"
man ba *gick på den igen*
mvh/offer för experimentellt lagad åttiotalsmat
Exakt den principen använde man när man gjorde den här filmen. En massa bra grejer som tåtats ihop helt utan kärlek eller minsta lilla magi. Se den absolut, men sänk förväntningarna med ca 90%, särskilt om ni är ute efter nåt "lättsmält feelgoodigt" för den är fan MÖRK i mitten också. Det jävla film-aset.
Dock en mycket romantisk slutscen, det ska jag inte hymla med.
