Valerie Kyeyune Backström: "Att vara antirasist är att förstöra festen, Fredrik Strage"

17:06 18 Nov 2014

Miley, Valerie och Fredrik har några saker att prata om.

Det finns en tendens i den senaste tidens kultursidetexter. Den är att anklaga all typ av kritik, när den kommer ifrån ett visst håll, som polisiär.

Senast i Fredrik Strages krönika om kulturell appropriering,
 där han ondgör sig över ”rasande” ”kulturpoliser”, tidigare i texter som rör transaktivism eller antirasism. Det är inte bara felaktigt, det är också slappt.


Varför detta behov av att likställa kritik med statlig censur, med makten att tysta? Att säga emot är inte samma som att förbjuda, men ofta framställs det så. Så vitt jag vet nekades nyss en transkvinna tillträde till Polishögskolan, bara så vi är på det klara med hur läget ser ut. Vilka som tystar vilka, vilka som har utrymme och vilka som saknar det, och så där.

 

Tydligt blir i alla fall att bara viss kritik är önskvärd; gärna spaltmeter om typ Bob Dylans skäggväxt eller pappaledighet, vi kan tjafsa i år om Beatles eller Slussen. Men när några få vill problematisera kulturell appropriering, och peka på konsekvenserna av det, lever vi plötsligt i (insert valfri diktatur a la mode).

 

Att vara antirasist är att förstöra festen, på samma sätt som den vita feminismen tidigare gjorde, och fortfarande gör i vissa rum. Och ja, det kanske är kul med sexistiska skämt, men för vilka? Så vitt jag vet är det inte underhållningsvärdet för vissa man ifrågasätter, däremot konsekvenserna av det för andra.

 

Det vissa inte förstår, eller låtsas inte förstå, är att kulturen både är en del av det befintliga och påverkar framtiden. Kulturen existerar inte i ett vakuum, den både formas av och formar om samtiden.



Hur mördade Trayvon Martin inte framställs i media.
 

Det är därför det är intressant att prata om att i USA twerkar vita tjejer på tv samtidigt som svarta personer skjuts ner av polis på öppen gata. Hur svarta människoliv, särskilt svarta transpersoners, är så lite värda. Det hänger nämligen ihop, hur otroligt det än kan verka. Vurmandet för svarta uttryck, så länge de inte utförs av svarta kroppar, har nämligen med människovärde att göra. Det är det diskussionen om kulturell appropriering försöker belysa; hur vissa kroppar värderas högre, hur vissa uttryck belönas först när det utfärdas av en normperson, och vad det säger om samhället i stort.

 

Det är lätt för vissa att avfärda hela diskussionen som löjlig, tråkig, hämmande eller sträng. Och självklart kan samtalet ibland fokusera för mycket på individer, på privatpersoners val av frisyr eller dansstil och bli alldeles för navelskådande, när den egentligen ska belysa detta: makt.

 

I den amerikanska militären förbjöds klassiska afrofrisyrer för kvinnor tidigare i år. De ansågs olämpliga.

 

Efter att både Trayvon Martin och Michael Brown, båda obeväpnade, skjutits ner och mördats, har smutskastningskampanjer bedrivits. I båda fallen har man använt bilder där ungdomarna poserat på sätt som kan kopplas till en klassisk hiphopestetik, där peace-tecknet lätt omtolkats till ett gängtecken. Det ska således rättfärdiga varför de skjutits – kanske var de inte så helylle och fina ändå?  I Ferguson råder det nu, 100 dagar senare, undantagstillståndJag tror inte Miley Cyrus behöver oroa sig för att bli skjuten av polis, och att bilder där hon håller ett peacetecken i luften kommer rättfärdiga händelsen.

 

I Sverige blir vi kanske inte skjutna, här är det oftast tafsande händer, exotiserande, äckel eller obefintliga arbetsintervjuer som är konsekvenserna, förutom undermålig representation i magasin och tv.

 

Det vore stimulerande om Strage kunde kombinera det med sin befintliga analys. Samma frippa som han tycker är så häftig och härlig på Karin Dreijer har helt andra konnotationer, och konsekvenser, för svarta personer. Det är däri problemet ligger. I Justin Simiens bok Dear White People förklarar han ordet ”Columbised”. Det är när man ”upptäcker” något som redan har varit känt länge – förutom för vita personer. Han ställer sig frågan: ”Could it be that the white masses in this country are really unwilling to try new foods, fitness routines and musical trends without a white person 'discovering' and interpreting it first? It would seem so.”


Det vore så uppfriskande om man kunde diskutera det också. Vid sidan av Beatles.

Valerie har tidigare skrivit om varför det verkar vara så svårt för kulturpersonligheter att vara solidariska på riktigt.

Stad: 
Kategori: 

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Nöjesguidens nyhetsbrev


 

Missa inga nyheter! Missa inga fester!
Anmäl dig idag!