Patrik Forshage
patrik.forshage@nojesguiden.se
Iggy Pop och Nick Cave
Nobody’s City
från Axels & Sockets, The Jeffrey Lee Pierce Sessions Project, Glitterhouse/Border
Patrik Forshage
patrik.forshage@nojesguiden.se
Iggy Pop och Nick Cave
Nobody’s City
från Axels & Sockets, The Jeffrey Lee Pierce Sessions Project, Glitterhouse/Border
Ingenting av mig- Foto: Petra-Hellberg
Ibland blir applådtacket en del av föreställningen. Ett litet ögonblick som markerar en gräns – nu slutar teatern, skådespelarna blir sig själva, står där på rad och tar mot publikens applåder. Mycket kan hända i det ögonblicket.
För några år sedan bildades Enough Dance Crew i Blue Hill i Solna av Stephanie Bergström, JacQueline N’Diaye Sahlin och Alexandra Sannerblom. Fler har tillkommit till gruppen sedan dess, i en snabbare takt än medias trevande försök att förstå den kulturyttring som är dancehall. Möt Sveriges Dancehall Queen 2014, JacQueline, som har mer att lära ut än hur man äger ett dansgolv.
Hur ser ni på dancehallscenen som finns i Stockholm?
1. Snubbar i linne på stan
Det är sjukt hur pålitliga de är, snubbarna i linne på stan. Så fort temperaturen klättrar upp på rätt sida 17 grader är de där. År efter år.
2. Vara smygliberal
Nu när alla snart är vänster börjar det plötsligt rycka lite i oss. Visst är det skönt att få skylla allt elände i samhället på strukturer, men… när vi gör något bra kan vi ändå inte sluta känna att det nog ändå är vi som individer som är genier. Kan man inte få kombinera de två? Snälla?
I skrivande stund är det bara dagar kvar till Europaparlamentsvalet och på hemmaplan rasar en flerfrontsdebatt som på samma gång rör allt ifrån rasism och främlingsfientlighet till opartiskhet och yttrandefrihet. Och man behöver inte vara särskilt klarsynt för att notera att det de senaste åren har skett en förskjutning i sättet vi diskuterar dessa frågor på.