Månadens klubbprofil: Jacqueline – Sveriges dancehall queen

För några år sedan bildades Enough Dance Crew i Blue Hill i Solna av Stephanie Bergström, JacQueline N’Diaye Sahlin och Alexandra Sannerblom. Fler har tillkommit till gruppen sedan dess, i en snabbare takt än medias trevande försök att förstå den kulturyttring som är dancehall. Möt Sveriges Dancehall Queen 2014, JacQueline, som har mer att lära ut än hur man äger ett dansgolv.  

Hur ser ni på dancehallscenen som finns i Stockholm? 

– Den har vuxit jättemycket de senaste åren, man hör musiken mycket oftare ute och man märker att det är så sjukt många som just dansar dancehall nu. När vi började var det bara i princip två grupper som fanns. Nu finns säkert fler än tio bara i Stockholm.  

Hur ser du på de klubbar som hålls?

– Klubbarna får tyvärr väldigt dåliga lokaler. Det är ingen chans att de skulle komma in på Berns till exempel. Det är väldigt mycket mindre klubbar och lite sunkigare ställen. Det tycker jag är synd för det bidrar till den allmänna synen som finns på dancehall. 

Varför tror du att det är så? 

– Det handlar om att det förknippas mycket med en bild som folk har, att man ska stå där och röka och att det är mycket utländska och svarta människor som dras till den typen av musik. Jag tror att det bottnar i en underliggande oro eller rasism. Det har ju hänt vissa grejer, som bråk eller att någon har blivit av med mobilen, men absolut inte i större skala än vad som sker på Stureplan varje helg. 

Om ni själva ska gå ut och dansa en kväll bara för kul, vart går ni då?

– Jag kan vara lite överallt, både på dancehallklubbarna och på Stureplan. Folk känner till Enough och även på Stureplan spelar många dj:s dancehall när någon av oss kliver in, som en liten ”big up”. Men när vi går ut som grupp blir det mycket dancehallställen, framför allt handlar det om vilka dj:s som spelar och om de är duktiga på att spela just för dansare. När man säger dj inom dancehall menar man en ”artist” eller den som håller i micken, den som hypear låtar och dansarna. Det man i vanligt fall kallar för dj, heter inom dancehall selecta, alltså den som väljer låtarna. När det väl är ett dancehallevent försöker vi och våra elever alltid komma dit för att det är viktigt att supporta kulturen i sig. 

Så vilka dj:s pratar vi om?  

– Nuh Linga Street Team som är Mike Yangstar och MC Damion tillhör favoriterna. DJ Patuu är också en otroligt grym dj och även sjukt bra tekniskt när han spelar. Sedan brukar vi gå ut när Hasan Ramic spelar också. Våra absoluta favorit-dj:s och selectas på Jamaica är alla med i FireSound och heter Firelinks, Stainy och Chattis. 

Hur står sig Stockholm som klubbstad? 

– Det var ett tag där när det kändes som att det var väldigt torrt och lamt, när allt som hade med dancehall och hiphop att göra stängdes ner. House tog över halva stan. Nu när det är sommartider finns det ju alltid någonstans att gå, men när det gäller specifikt dancehall tycker jag fortfarande att den dancehall- och klubbkultur som finns här skulle kunna vara tio gånger bättre. Jag var precis i Berlin och de hade allt som vi saknar. De hade en bra lokal, de hade en scen, världens ljudsystem och öppet mycket längre. Men det Berlin saknar som vi har är dansarna och festfolket, där var det mycket mer reggae och chill. Hade man slagit ihop allt detta hade det varit perfekt!

Du fick precis titeln Sveriges Dancehall Queen och flera i ditt crew har också tunga titlar i bagaget. Hur blev ni och i sin tur Sverige som ni reppar, några att räkna med?  

– Svensk dancehall uppskattas väldigt mycket, även i Jamaica. De tycker att vi dansar på det sätt som de anser att man ska göra det på. Vi blandar inte in andra dansstilar som andra länder är kända för, mycket för att vi har varit där så många gånger. Det har gått så långt nu att de nämner ”the Swedish” i låtar. 

För den oinsatta, kan du förklara Dancehall Queen-begreppet? 

– Det är en dansstil inom dancehall som skapades för kvinnorna eftersom männen under en period tog över ute på gatufesterna. När det utövas och musiken spelas, dansar inte killarna. Det är bara tjejerna som gör det och det handlar om att de ska få uttrycka sina åsikter sin sexualitet och visa upp sig. För en ovan person kan det se provokativt ut – man ska dock förstå att det är en dans men också mycket teater. Om en kille skulle hoppa in och avbryta en tjej under hennes performance på gatan skulle det inte ses som en bra grej. Det finns en del oskrivna regler som följer musiken ganska väl också. Man har tjejlåtar, man har danslåtar. Det finns till exempel ”badman tunes” som framförs av artister som till exempel Bounty Killer eller Vybz Kartel, typiska ”gangster”-låtar. När de spelas märker man hur alla och speciellt ”badmans” går loss och bankar i väggen eller borden. Så allt följer musiken, det är den som sätter tonen.

Hur ska man som lite stel och blyg ta sina första stapplande steg på dancehallgolvet?

– Det finns sjukt mycket kurser och gratis öppna hus. Ute på nattklubben kan det kanske kännas svårt att bara hoppa med och dansa, eftersom vi dansare bara kör för att vi är så hypade. Men egentligen är det bara att hoppa in och dansa eller dra någon av oss åt sidan, fråga om danssteg eller tips. Väldigt många låtar är så kallade “instructionals”, där musiken berättar för dig vilka steg man ska göra. Mest välkänt inom old school, helt plötsligt kan ett helt rum stå och göra samma steg. Det skapar en grym gemenskap! Annars handlar det väl bara om att våga testa på och gå ut mycket, och om man blir helt tagen rekommenderar jag att man åker med på en arrangerad resa till Jamaica.