Sandra Beijer hade varit avundsjuk! Vi satt tyvärr inte och kedjerökte på golvet i ring och lyssnade till franska 50-talsdängor. I wish. I <3 Niotillfem.

Vi hade inget tema, heller.

Och jag hade ingen uttänkt outfit. Var hemma i totalt fem minuter för att dra på mig strumpbyxor som jag senare såg hade en reva längs ena låret, en klänning med sminkränder och hann inte tygla mitt fluffiga hår. Alternativ livsstilsfail.

Men Johan var snäll. Först sa han "man ser alltid dig med ett glas på bilder" när jag fick ett glas vin av Pauline och då kände jag att, fan, ska det bli kraftmätning hela kvällen kommer jag att få psykbryt, men så blev det inte!

Vi pratade och skrattade tillsammans, åt god mat som Pelle lagat och avslutade med lite Alfapet.

Pella. Lagade jättegod risotto, jag överkonsumerade riven ost men klarade tyvärr inte av grappan han serverade efter maten. Starkt! "Bra för matsmältningen", sa han. Då vet man att man är vuxen.

Ser ni skärmen i bakgrunden? Vad vi har kikat på? Klara Svensson och hennes finis David Sundin.

Röda ögon-redigeraren är rasistisk, förövrigt. Det blir bara blå ögon.

Pelle serverade efterrätt. LÅGLAKTOSGLASS! Omtänksam och uppmärksam: 4. (4 meaning "håller med till fullo" för er som aldrig behövt göra enkäter eller spelat Orangino. Duh!)

Fin blomma, va? Men ser ni Absolut Vodka-flaskan? När jag var liten hade vi vatten i sådana flaskor. Minns när jag var sex år gammal och kom på det bästa skämtet to date.

Att jag sa "Absolut" högt ena veckan och höll det sista en hel vecka då jag äntligen fick avsluta det och säga "Vodka!". Skämtet? Att ingen skulle fatta.

Bra, sexåriga Parisa. Du var ett unikum redan då *drar en stolthetens suck*.

Alfapet-time. Hade aldrig spelat det förut. Pelle är så klart en mästare. När jag ville lägga "Mogi" fick jag inte göra det. Det är egennamn, sa han och avfärdade mig. "Mogi är ett fenomen!!", sa jag tillbaka men det blev inget.

Var on a roll, som det heter, i början. Efter två vändor nöjde jag mig med att lägga ord som "Le".

Pauline var sjukt inne i det.

Tack till bästa värdparet för en härlig onsdagsmiddag!

Antingen är det min skeva världssyn eller så är det ett objektivt faktum. Jag röstar på det sista.

Alla som KAN klappa med en hand är normala och de som inte kan det, ja, de har en genetisk avvikelse.

Hej! Jag älskar blogg och twitter.

Bloggdebatten här på Nöjesguiden får det att klia i kroppen. Ingenting får igång mig mer än diskussioner som sker öppet och där alla, precis alla, tillåts vara med. Stunder som dessa älskar jag bloggfenomenet.

Gjorde en sammanställning av hela bloggdebatten för att så många som möjligt skulle ta del av det. Läs den här och läs Calles, Tones och Amats inlägg. Vilka intelligenta människor vi har. Herre vad gåshud jag fick när jag läste deras inlägg, speciellt Amats.

Men twitter då? Mest kul. Jag älskar t.ex. FATJEW, shitmydadsays och speciellt Chuck Norriz.

Exempel:

#ChuckNorriz doesn't need a condom. he simply says "Stop" and his sperms obey.

Askul. Imorse såg jag det här:

#ChuckNorriz can clap with one hand.

Och blev lite förundrad. För. Om nu Chuck Norriz är den här supermänniskan som vi alla vill tro att han är, hur kommer det sig att jag, JAG, kan: klappa med en hand?

Bildbevis!

PARISAAMIRI CAN CLAP WITH ONE HAND!

World Class Slussen igår. Får 4/10.

Sunkigt ställe, folk kan se in genom de stora rutorna när man tränar, inte så många pass att välja mellan och slitna maskiner. De hade ingen maskin för midjemusklerna vilket råkar vara min FAVORIT.

Gör övningar menar ni men det är roligare med maskiner och lättare att mäta hur pass stark man blivit.

Ätstörningsnivån var inte heller hög. Kikade runt bland kvinnorna i omklädningsrummet och kände att, här blir ingen galen. Normala människor med normala ambitioner. Man skulle inte behöva se någon spruta in okända substanser i magen eller stå och känna sig fläskig i duscharna.

Jag och mina jazzbyxor hade roligt på ett Booty-pass. Overklig instruktör men det är nog givet för den yrkesgruppen. Så käck är man inte naturligt.

Idag har jag haft väldiga problem med att sätta mig ned, gå nerför trappor och böja mig ner. Mycket bra booty-träning, mycket bra.

Recensionera får fortsätta, helt enkelt. Tipsa på mailen om ni vet något gym som är värt att besöka.

Hej.

Ville bara ta tillfället i akt att berätta lite om min killsmak. Jonas Cramby/David Sundin/Tom Pyl. Rakt jävla av. Känner du igen dig? Skicka ett mejl.

Bild bifogas, givetvis.

Nu ska jag gå med min chef som ska köpa ut lite alkohol till mig. Säg inte till någon. Kram,

Parisa

Rycker upp ytterdörren utan att ringa på, där väntar redan Markus med de två första säsongerna av Mad Men i handen och på andra sidan dörrkarmen står jag med två paket nudlar. Ett snabbt byte, en snabb puss och jag är iväg igen.

Jessica ringer, det finns inget behov av att utbyta artigheter, vi dyker rakt in på hur äcklig den där guidokillen på gymmet var. Möter en bekant, klickar bort henne direkt. Ringer upp så fort den bekanta försvunnit och vi fortsätter exakt där vi var.

Mailar Kristin planerna inför veckan som kommer för att synka och får tillbaka ett mail med de "gig" hon har. Ett otvunget förhållande, när vi pratar avslutar vi varandras meningar och blir höga av varandras närhet, till alla andras skitstora förtret. Jag skrikpratar fortfarande två timmar efter att vi skilts åt.

Säger att Juden är lik en get och får tillbaka en länk, nej, det här är han lik. Min judepojke har skills som ingen annan och är så känslig, smart och fin att jag blir chockad varje gång jag tänker på att jag småhatade honom för tre år sen.

Pratar med Ellie på Facebookchatten, hon svarar långt borta i Thailand och får representera det gäng blondiner jag älskar som jobbar på sin bränna, gråter på fyllan, skvallrar som riktiga fittor, tävlar i vem som kan dricka flest 30-kronorsöl på tio minuter och pratar alldeles för högt bland folk.

Får kika på vilka Johan har bjudit till sin födelsedag. Jag är den enda tjejen bland tio killar. Visst har vi "känt" varandra sen vi var 6 år men utbytte över tio meningar på en och samma dag först för ett par, tre månader sen. "Var inte tjejig nu", hann jag tänka innan jag började smågrina.

Konstigt, egentligen. Visst har jag PMS men förstår inte varför just jag får uppleva den här lyxen varje dag. Med betoning på just jag.

Johans printscreen från vår sms-konversation i helgen:

(snäll tjej vid ett matbord men med någon annans man)

Ska på parmiddag imorgon hos Pelle och hans tjej Pauline. Vuxet, va?

Jag hoppas på en riktig Sandra Beijer-middag där vi tar mysiga bilder på varandra, äter trerätters, spelar sällskapsspel och kör viskningsleken för att dämpa matkoman och åker hem sen - inte vidare ut på krogen. 

Det är en uppstyrd grej av Margret, så hon kräver att jag tar med mig en MAN. Jag ville ju inte ta med någon jag gillar på riktigt för att det lätt skulle kunna bli jobbigt så jag tänkte ta en killkompis för att underlätta för mig själv. Det fick jag inte. 

Så nu tänkte jag vara snäll mot Johan (Klanpojken, för att inte förväxla med Dashas bästis Johan) efter att jag drivit kanske lite för hårt med honom och fråga om han ville hänga med? För visst verkar han vara riktigt rolig?

Minns ni min kompis Alexander Fagerstrand och hans egen låt "Dance with me"? Eller Fairshore, som han hette när han bodde i Hollywood för den stora risken ett Fag-namn innebär. Hehe.

Iallafall, han har en fantastisk röst och superkänsla för musik. Han blev inte webbjokern i Melodifestivalen som jag hade hoppats men är nu med i tävlingen Love Generation.

Jag blir så glad, glad, glad om ni går in och röstar en 5:a på Alexander. Lyssna på låten, kolla på videon och ni kommer vilja göra det direkt.

GÖR DET HÄR.

Kvinnodagen. Nu kan man lyfta blicken och tänka på varför vi faktiskt behöver en kvinnodag och för vilka det kan göra skillnad.

Har hört män säga att kvinnor i Sverige är bortskämda, att feminism bara behövs i länder där kvinnor i extremfall blir begravda levande av sina manliga släktingar för att de pratat med en man, där det finns en bestämd uppfattning att kvinnor inte ska arbeta för att de är bättre lämpade för att ta hand om hem och familj.

Som Tone säger, det är en struktur, som Gudrun Schyman säger, idén om stora starka män och omhändertagande kvinnor som sätter sina ambitioner i andra hand måste vi befria oss från och som Calle säger, det anses fult att kalla sig feminist.

Vissa säger att feminism är diskriminerande mot män och man borde kalla sig humanist istället. Hatar inte män, alla män är inte svin. Men jag skäms inte ett dugg för att säga att jag är feminist.

Och den inställningen behövs inte bara i extrema fall som hedersmord utan även här i Sverige där Lina Thomsgård räknar antalet kvinnliga djs i klubbutskicken varje vecka.

Bästa:

1. ALCAZAR

Kristin röstade två gånger medan jag lärde mig koreografin. Discodiscodisco. Jag har Alcazar-feber idag. De håller sån världsklass och det är synd att de, ännu en gång, inte fick representa Sverige.

2. Pauline

Hennes röst! Kläderna, låten, känslan, attityden, närvaron. Suck på svenska folket. "Ska lätt köpa hennes skiva och supporta henne", sa jag och ljög när hon inte gick vidare. Älskar att hon inte körde god förlorar-stilen utan såg uppriktigt besviken när hon förlorade mot lädertjejerna som jag inte alls gillar längre.

3. Pernilla Wahlgren

Lilla Pernilla. Svårt att slå bort käcka hårfärgs- och ansiktskrämtjejen ur huvudet och det är smågenant i början när hon ska vara miss sexi_61 men refrängen är så catchy att jag får Bengtzing-vibbar. Bra vibbar.

4. Moraeus och Orsa Spelmän

Nej men hur rolig var Kalle Moraeus? Vi satt och fnittrade som småtjejer när han drev med sig själv och var sådär charmig, härlig och distanserad som bara grodmän kan vara. Man ville ha honom hos sig i soffan och kramas. Låten är härlig. Förlåt för det som kommer nu men: feelgood.

5. Dolphan

Sexig. Rolig. Över 50 år. Come to mama.

På final-lördag ska vi ha en jävla brakfest. Eller hur, Emilia?

let's pump it

Ska till World Class imorrn och sondera terrängen. Ni vet. Låtsas prova gymmaskiner. Gå runt med en vattenflaska som jag dricker ur var tredje minut. Dra i lite gummiband. Klämma på någon stackares muskliga stjärt.

På tal om stjärt har de tydligen något pass där som heter Booty. Om jag skrev in mig på det?

Har jätteont i kroppen efter varje "helg". Med helg menar jag den fyradagarsperiod vikt för fest i slutet av varje vecka som är superspontan men egentligen varje vecka exakt likadan (rim).

Berättade för Kryckan att jag ska dit. Direkt frågar hon om jag fått spons? För att leka med hennes bloggdivalater spelade jag med. Sa att de hört av sig när jag skrev om dem.

Eh. Varför skulle ett gym vilja sponsra mig? De känner inte till mitt sportiga förflutna (ooh, the hidden past) och jag har inte precis en hälsosam, balanserad imädjs.

Fast. De kan köra en rise and fall, det älskar folk, med före- och efterbilder. Det här rise and fall-andet skulle max ta två veckor.

Bring out the polaroids!

Vi har flyttat kontoret från ena sidan flygeln till: den andra sidan. Det är ett litet helvete.

Ska fly det och äta sallad (varit sugen på sallad sen jag vaknade, måste vara KVINNODAGEN som vi ska snacka mer om sen) med mina co-workerz.

Sen ska jag gå och förnedra mig själv. Den värsta förnedringen jag har fått utstå var när jag var 15 år och 51 veckor men inte fick ta mina småsyskon in på badhus. Man behövde vara 16. Mamma kom och var vårt förkläde men sprang iväg efter ett tag, de upptäckte det och vi blev utslängda.

Per hette svinet som slängde ut oss från ett badhus i Uppsala. Får ont i magen av skam när jag tänker på det. Vi fick sitta och vänta i entrén, under Pers vakande svinögon, tills mamma kom och hämtade oss.

Vi pratar fortfarande om Per ibland.

Antalet gånger jag betalat med mitt kort de senaste dagarna = antalet snitt jag ska skära med det sönderklippta kortet  i mitt vänstra innerlår.

Man kommer att kunna spela gurka på mina ben. Värt.