Hade Esquire satt Lake Bell på omslaget om hon inte även fick fungera som avklätt ögongodis?

Parisa Amiri 16:18 17 Apr 2014

...ja, det vi sa sist. Eller varför inte gången innan det

Det enda som kan etiketteras som det småroliga i sammanhanget, för nu har jag nästan tröttnat på att ens ironisera över det trötta faktumet att kvinnor bara får utrymme om det dels eller framförallt sker i egenskap av sexobjekt, är underrubriken. 

De poängterar att hon mycket väl kan vara sin generations viktigaste skådis/regissör/manusförfattare, men behöver ändå sälja in henne med ett löfte om mer hud. 

WAIT. Är du rättshaverist på väg att trycka Kommentera här nedan för att dra en obegåvad poäng om Tom Hardys parallella omslag?

Hejda dig, jämför bilderna och tänk efter. Min, uttryck, symbolik, pondus. 

Aja. Nu när ni ändå är lediga ett par dagar kräver jag att ni inte kommer in här igen förrän ni unnat er Lake Bells underbara, älskade film "In A World". Är så ledsen för att jag inte kan få se den för första gången igen och att jag kanske aldrig kommer att bli så uppfylld av en film igen.

Gilla:
upp
14 röster

Parisa Amiri

Prenumerera: RSS-flöde

Jag, Parisa Amiri, är redaktör för Nöjesguiden.se. 

Tvångsmässig Tyckare™ med förkärlek för osund konsumtion, komediserier, sliskig rnb och tunga magasin. Ibland äter jag middag också. 

Maila mig och gör min dag på: parisa.amiri@nojesguiden.se.

*header-referens*

Sugen på att RSS:a bloggen? Klicka här!

bloglovin  

KTH-världsturnéen (Tokyo, New York, Sao Paulo)

I väntan på:

 21 mars, Grand Budapest Hotel

 6 april, Veep

 6 april, Game of Thrones

 11 april, Gnuccis EP "Psychohappy"

13 april, Mad Men

 27 april, Latin Kings

 5 maj, Louie

 14 maj, Godzilla

 29 juni, Kanye, Oslo

Ämnen/allt jag älskar:

Arrested Development

Amy Poehler

Always Sunny in Philadelphia

Beyoncé

Community

Game of Thrones

Girls

Mad Men

New Girl

Mindy Project

Parks and Recreation

Saturday Night Live

Tina Fey

TV-serier

Äldre Parisa-verk:

Ur tidningen:

Klubbmat: smaken av skam

På besök i vuxenvärlden!

 ---  ---- ---- ----- ---- ----

VMA's 2013 - falsk punk

Tv-seriers syn på internetkontor

Beyoncés Super Bowl-show

När Arrested Development hälsade på

Game of Thrones-karaktärerna

Parks and Recreation-karaktärerna

Kvinnliga karaktärer vi hatar

Gubbarnas revival i komediserier

Tuttchock, really?

Jack and Jones-äcklet

Hårmunken

WOW-11, Engångskamera-mingel

Betygsatta zoo-djur

Leila K

Daglig blogginjektion:

Emi Guner

Jonas Adner - den modiga lilla grisen

Lisa "Lil Mil" Milberg

Man Repeller

Knivlisa

Jennie Hammar

Agnes B

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



The Grand Budapest Hotel, i Wes Andersons värld

Parisa Amiri 16:02 27 Mar 2014

Såg Grand Budapest Hotel i en fullsatt biosalong i söndags kväll och klämde mina biopersoners händer, viskade mina olika teorier om hur det skulle sluta med ett "kom IHÅG att jag sa det" och pep fram "GUD vad fint" för varje uttänkt detalj, scen, reaktion, replik eller bergbana. 

En Wes Anderson-vurm är ju tyvärr något som uppmuntras att hålla på the down low, en utveckling som skett alltmer de senaste i åren i led med att hans filmer gått från att vara indiepublikens kära ägodelar till att ha fått representera en slentrianmässigt bespottad hipsterstil för en större publik. 

Men i sin senaste film lyckas Wes Anderson förena sina två starkaste kort utan att behöva göra avkall på det ena. Hans egensinniga historier och karaktärer möter en detaljrik fantasivärld och resultatet är hans största film hittills. 

Filmer som scoutestetiska Moonrise Kingdom eller deadpan-täta Royal Tenenbaums berör historier som framförallt berör enskilda familjer medan Grand Budapest Hotel är ett storslaget äventyr och kanske Andersons mest utmanande hittills, där en respekterad, gamla skolans hotellconcierge åtalas för mordet på en av sina hotellgäster och tvingas rentvå sitt namn med hjälp av sin nya protegé Zero. Wes Anderson-estetiken är intakt men jag har svårt att se att den skulle vara ett distraherande irritationsmoment den här gången. Ni får se och återkomma. 

Meanwhile måste jag få vältra mig i detaljer tills det gått tillräckligt lång tid för att se om den. 

Ralph Fiennes spelar Grand Budapest Hotels perfektionistiska, älskade concierge. Till en början var jag osäker på om han faktiskt skulle kunna vara en god person, i och med att den sortens aristokratisk service är så betydelsefull för honom, men själva grundvärdet är en sorts heder som faktiskt var väldigt rörande.  

Älskade Bills roll är alldeles för liten, likaså Tildas. Kände mig nästan lurad av hur flera av mina favoritskådespelare bara dök upp i en kort scen. Adrien Brodys New York-sviniga karaktär bryter nästan temat i tidsandan. Hans användande av "candy ass" har fått mig att säga det i och för sig, men som en komplimang. 

Kärlekshistorien mellan lobbypojken Zero och Agatha från konditorn Mendls, med kaklådorna som tydligen tog Wes team ett halvår att konstruera.

Jeff Goldblum! Och mitt spirit animal. 

Willem Dafoe har byggt på sin mun med torpedernas grills, vässade tänder. 

Schwartzman, som vi saknar så sen Bored to Death, har en och en halv replik och Jude Law är den inledande berättaren. 

Owen Wilson spelar som vanligt bara sig själv.

Ett eget bakverk från Mendl's. 

När de skulle hitta det som skulle bli själva hotellet samlade Wes först alla hotell han kände bar på den stilen han letade efter, för att sen bygga efter detaljer lånade ur t.ex. Bergmans Tystnaden och Hitchcocks Torn Curtains i ett nedlagt jugendstilvaruhus i Tyskland:

Finns det någon mer magisk plats än ett varuhus? På riktigt. Efter att de gjort om varuhuset invändigt slutade det upp som hotellet i den första tidsperioden visad i filmen:

Exteriören byggde de upp på två platser, dels för bilderna vid entrén:

Och för att filma fasaden i stort byggdes en tre meter hög, sockervaddsrosa miniatyr:

Med en fullt fungerande, handbyggd bergbana i miniatyr.

Om man vill se hur filmteamet hade det i gränsstaden under inspelningsvintern kan man se klippet ovan, där Bill Murray bland annat går och köper en korv i Canada Goose. 

Kvinnan in charge över kostym heter Milena Canonero, som även gjort Marie Antoinette och A Clockwork Orange, här kan vi prata range. Hon har jobbat ihop med Wes på tidigare Darjeeling Limited och Life Aquatic men också just kortfilmen för Prada, som de samarbetat med för kostymen i den här filmen. 

I Vanity Fair har hon berättat lite om hur man försöker ta sig in i Wes referensvärld:

“The more I work for him the more I see he is crystalizing his cinematic style to go with it. One has to immerse oneself into it, his world, which at first seems so light, but has many layers."

Nu till rekvisitan. Annie Atkins har gjort varenda uttänkt grafisk del till filmen och förtjänar all praise. Creative Review har intervjuat henne:

"This film was particularly fun, I think, from a graphics point of view, because we were creating this entirely fictional country that Wes had written - the State of Zubrowka."

Det här gjorde mig jätteglad:

"You're not always designing for the camera: much of this work will never be seen by a cinema audience, but still you have to create an atmosphere and a world for the actors to work their magic in."

Gilla:
upp
21 röster

In the good news department: Nick Miller i film, Louis CK och Meryl Streeps år

Parisa Amiri 12:05 26 Mar 2014

  • Dudes upptäcker polisperks

Nick Miller och Coach (nja) har gjort en film om det där förlamande ögonblicket när man plötsligt står inför den tidigare så avlägsna gränsen man satt upp med sina kompisar om när det är dags att skärpa sig. Jag och min kompis Alex bestämde när vi var 19 att vi kunde harva runt på tillfälliga jobb, på tisdagar beställa tillbringare med öl på Star Bar i Fridhemsplan och bo hemma tills vi max, MAX, var 23. Då fick det räcka. Då skulle vi plugga och bli nåt. 

Boom: jag flyttade hemifrån några månader senare, fick ett fast jobb och han har köpt en lägenhet och pluggar. Egentligen är det bara en av oss som följde planen men det är helt okej. 

Jake Johnson och Damon Wayans satte gränsen till lite väl optimistiska 30-årsåldern och när de insett att de inte bara närmar sig den utan passerat den krävs drastiska åtgärder. Men först en utvärdering av deras situation: en reklam för genital herpes. Och sen en drastisk åtgärd: de blir poliser. 

Let's Be Cops ska jag se och älska, men inte förrän den 13 augusti. 

  • Louis CK gör promo för helgens SNL
Hur håller det här konceptet med flera tagningar för er? Känner inte mer än att när det är bra är det riktigt bra.
 
Den här gången står Louis CK i kontrollrummet med Kenan och vi får äntligen se vem han är när han inte spelar karaktären "Louie". 

  • De nya rollerna för Meryl

Drottningen i våra liv, Meryl Streep, har blivit bekräftad som huvudrollsinnehavaren i en Diablo Cody-skriven film! I och med Juno blev ju Diablo Cody synonym med den sortens snappy, syrlig dialog som vi nog aldrig sett Meryl spela?

Twist: regissören är Jonathan Demme, som tidigare gjort När lammen tystnar och Manchurian Candidate. 

Något som inte lär få "vad i helvete är det här för film"-känslan att avta: Meryl går från att spela den cancersjuka, pillerknaprande matriarken i (ÄLSKADE!!!) dysfunktionella familjedramat August: Osage County till att spela en tidigare rockstjärna som efter år av att ha försummat och till slut förlorat kontakten med sin familj försöker hitta tillbaka till dem igen. Genom sitt ena barns skilsmässa. 

Vi är in for a treat. 

Men rollerna Meryl ska spela under det kommande året tyder på en trend, eller åtminstone att en gräns passerats hos castingkontoren.

Bra tillfälle att citera ur Tina Feys och Amy Poehlers Golden Globes-monolog: "Meryl Streep, so brilliant in August: Osage County - Proving that there are still great parts in Hollywood for Meryl Streeps over 60." 

Här täcker hon in hela äldre kvinna i film-spektrat: dåtid, framtid och fantasytid. 

I Suffragette, skriven av personen bakom The Iron Lady, om de engelska kvinnorna som kämpade för rösträtt i början av 1900-talet. 

I sci fi-rullen The Giver, en ice queen. 

Och i Disneys Into The Woods, en häxa som läxar upp ett urval av karaktärer plockade från Grimm-sagorna. 

Gilla:
upp
13 röster

Aubrey Plazas reklam för Ring Pop

Parisa Amiri 15:35 25 Mar 2014

Aubrey Plazas intrång i barnreklamsvärlden börjar med den sortens hjärntvätt som rullar konstant på Cartoon Network, en förförande 80-talsjingel om produkten som lyckas vara både ring och klubba ackompanjerat av montage där mönsterprydda personer demonstrerar alla användningsområden genom att slicka, hoppa, skratta och till slut - genomföra en vigsel med the Ring Pop. 

Därefter får vi se den mörka sanningen om ett äktenskap som inleds i sockrets tecken, där vardagsslentrianen slår in över en plastmiddag från en leksaksugn.  

Gilla:
upp
30 röster

Dagens bästa länk: Attire värdig en crazy cat lady

Parisa Amiri 12:37 24 Mar 2014

Nu tar vi det här enligt traditionell konsumtionsdramaturgi hämtad från TV-Shop. 

  • 1. Frågeställning som etablerar problembild/får dig att för första gången reflektera över något som aldrig tidigare irriterat dig:

"Är du som crazy cat lady trött på att behöva lägga orimliga mängder tid på att skrolla igenom sajters utbud i jakt på kattrelaterade produkter?"

 - Bildsatt med sepiatonad scen där nedslagen crazy cat lady slår sig för pannan och suckar pga outhärdligt, fruktlöst skrollande, gärna i brungrå PC. Kvinnan är omgiven av katter och rummet luktar säkert svagt av kiss. - 

  • 2. Plötsligt identifierar du dig inte bara som diskriminerad crazy cat lady utan behöver desperat en lösning. Tada - erbjudande om att slippa ditt nyfunna problem:

"Aldrig mer! Nu hittar du exakt vad du söker och i ett överflöd – på Crazy Cat Lady Shopping."

 - "Bildsatt med ej längre sepiatonad kvinna som lyriskt öppnar nyanlända paket fulla av tröjor, halsband, väskor och sänglakan försedda med kattryck. Kvinnan är omgiven av katter och rummet luktar säkert svagt av kiss. - 

Er räddning finns på riktigt och ni hittar den här.

Gilla:
upp
15 röster

Unna er: Lake Bells "In a World"

Parisa Amiri 19:03 21 Mar 2014

Grattis, ni har er nya favoritfilm framför er! Förutsatt att ni inte redan har sett Lake Bells "In a World" och redan är fast i den ödesmättade rutinen att försöka slumpa fram "movie like In a world" utan resultat. 

Ska försöka punkta ner varför ni omedelbart ska unna er den filmen: 

1. Lake Bells karaktär Carol drömmer om att få gå i sin pappas fotspår som en av de största trailerrösterna, en bransch som domineras av män. Inblick i minibransch inuti filmvärlden! Fylld av douchiga, manliga egon! Ni förstår ju att det är all that. 

2. Fantastiskt skrivet, satt och fånlog under hela filmen för att jag kände mig så tillfredsställd. Witty, smart, varmt och perfekt gestaltat. 

3. Carol är lite klumpig och socialt...ansatt. En av de metoder som Mindy Kaling listar i sin bok (men gud, läs already) som sätt att få en snygg, perfekt skådis att verka ha vissa hinder i sitt liv. Men det går hem! Carol lider inte av det, det bekommer henne inte utan hon kör. 

4. Det finns romans. På tre olika fronter, om jag minns rätt.

5. Vill leva i stämningen i filmen, tack vare soundtracket, miljöerna, klippet och rollsättningen. 

Har ni tips på liknande filmer så bring it. Nu ska jag se en Mark Ruffalo-film jag inte sett (!). 

Gilla:
upp
24 röster

Ring min papi

Parisa Amiri 15:21 21 Mar 2014

Jahaja. Jag åkte på det igen, att vara hemma dagtid pga grundläggande svaghet och vidrig sjukdom. 

Blev explosivt magsjuk (there's a picture) igår och min pappas största oro var att skulden skulle läggas på nyårsmaten. "Vad har du ätit idag? För du vet att man inte blir sjuk av persisk mat". Vi kom fram till slut - det här utredande samtalet skedde samtidigt som jag hade mitt huvud begravet djupt ner i en mopphink, first thing first - att det måste vara det här turisthaket i Gamla Stan som jag åt lunch på. När han kikade ner på innehållet sa han "Det ser ut som pasta, där ser du".

Papi skulle stämma dem, sa han. Eller åtminstone "snacka med dem". 

Papi har alltid varit så pålitligt konsekvent i sitt erbjudande om att snacka med folk.

Vare sig det har varit lärare i skolan som har funnit det problematiskt att jag kanske pratar KONSTANT under lektionerna pga ostimulerad eller min höjdhoppstränare som inte velat släppa in mig i specialgruppen än.

"Be dem ringa mig."

Jag skulle alltså återvända till den infekterade situationen med lärare/tränare/vadsom och förmedla att DE ska ringa upp min pappa. Maktmove.

Likaså faktiska jobb i vuxen ålder. Där det kanske har varit dålig stämning, något orimligt krav jag inte velat finna mig i eller så och jag har vänt mig till pappa för att ventilera, och gått därifrån med ett "Be dem ringa mig" rikare. 

Aldrig nappat på det erbjudandet såklart. Mest för den andra partens skull. Nu blev jag extremt nyfiken på vad det skulle innebära, vad skulle han säga? Nästa gång ska jag be dem ringa pappa. 

Gilla:
upp
83 röster

Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!