Det är tydligen inte bara jag som tröttnat på att behöva trycka "repeat" på...repeat varje gång det drygt en minut långa teaserklippet på Daft Punk och Pharrells beroendeframkallande "Get Lucky" med Nile Rodgers flätlugg tagit slut. Är så tacksam för loop-funktionen, inte bara nödvändig när man ska njuta av när Joffrey blev örfilad. Tio minuter av "Get Lucky" ovan, ger er även en 10 minuter lång "Lose Yourself To Dance"!

Här har jag försökt fånga de små, färgglada, kufiga husen i Köpenhamn och det vårväder som fick mig att sitta utomhus i t-shirt, men jag känner er besvikelse ända härifrån och delar den till hundra procent. Som tur är fortsätter inspelningarna av Nästa Nivå även nästa vecka och jag kan ta fler skeva iPhone-bilder. 

Har ni sett Drake live kan ni ha sett honom göra en egen version av Destiny's Childs "Say my name". Det och att Queen B namedroppas i första raden, titeln och pryder låtbilden är hans snålskjuts på henne i den här - jävligt bra, ja - låten, där han plötsligt blir insiktsfull och ifrågasätter hans kompisars snack om "fuck these hoes" och att han behöver någon som får honom att tänka på annat än honom själv. Naw. 

Helgens soundtrack. 

Blir rasande. Har blivit ofrivilligt offer (såsom offer brukar vara) för ännu en falsk exklusivitetskampanj. Sist var det Pinterests löjliga väntelista som skulle ge en känsla av oerhört privilegium när man väl släpptes in bland de klassiska Tumblr-bilderna på budskap skrivna i helvetica mot en grovt filtrerad solnedgångsbakgrund. Nu är det en freakin MAILAPP. Alltså någon måtta måste det vara. 

Skyller allt på Brity som demonstrerade appen på ett väldigt övertygande sätt (sidnot: jag hade ett helgjobb som tonåring på Bauhaus där jag demonstrerade avfallskvarnar, det krävs en HEL DEL showmanship för att palla det), visade upp att man får sexiga påminnelser efter ett tag om man vill, allt är snyggt designat och ja, jag var hooked. I skrivande stund är det 19 383 stackare som också hoppas, tror och vill att appen kommer att revolutionera deras (arbets)liv framför mig i kön, och 15 763 har ställt sig bakom mig. Varför spelar vi med? Mailbox, som köpts upp av Dropbox, stoltserar på sin sajt att de "lyckats" registrera en miljon användare. En miljon slavar under snygg design och falsk hype. 

Calle Bildts tangentbordsskills i fjäskdokumentären "Bildt - excellensen". 

Min hjälte Charlie Day i karaktär i It's always sunny in Philadelphia. 

Coachar fram årets "NU KÖR VI"-fras med Pärra.

Mitt mest tacksamma Vine-offer/bjussigaste kompis, Jonas Adner! Vad är då Vine och vad är det för onödig skit, tänker du nu? Med all rätta! Som tur är så har Vine-offret och riksgeniet Jonas Adner besvarat detta i en text här. 

Nöjesguiden.ses första temapodcast har landat!

Idolerna Tone Schunnesson och Rebecka Hedström (intervju här!) kommer att släppa sju avsnitt om de sju dödssynderna och tolka dem ur ett nutida perspektiv med exempel ur populärkulturen. I slutet skickar de en person var till helvetet. Podcasten heter Nionde Kretsen och är inget mindre än en jävla dröm, jag vet. De har även med sig olika bjussiga genigäster i varje avsnitt!

Första dödssynden ut var Lättja och tillsammans med bästa Jakob Broström pratade de slackers, att tro på att jobba, att vara sin egen lyckas smed och att "lättja" används som vapen mot alla samhällets utsatta. Rent guld. 

Det andra avsnittet handlar om dödssynden Lust och vår egen Margret Atladottir gjorde duon sällskap för att prata slut-shaming, Ansiktets take på en "ny rnb-man", att kalla sig själv "sexpositiv", misstänkliggörandet av offer för sexualbrott och skam. 

GRATTIS!

När Mad Men återvänder låter de oss komma i kontakt med en avtrubbad, avslappnad Don med semesterhjärna på Hawaii, han säger inte ett ord de första fem-sex minuterna. De eviga kostymerna och dräkterna är tillfälligt utbytta mot Ranelid-tonad, bar hud. 

Popeye-imitation!

Oklart varför denna ofta förekommande min inte är lika ikonisk som älskade Nick Millers turtle face (som jag och mitt degiga ansikte har väldigt nära till personligen), när Don Draper ger någon den här kritiska/äcklade/oförstående blicken. Krävs egentligen inte att blickmottagaren dricker sitt eget kiss, men misstänker att det är så ovärdig hen känner sig. 

Som Norström påpekat är döden en övertydlig biroll i avsnittet, här ligger en känslobedövad Roger och säger "All I'm going to be doing from now on is losing everything". 

Showen storsatsade på ansiktsbehåring på alla fronter, utöver att smacka in så många tidsmarkörer som möjligt är det antagligen ett tacksamt sätt att visa att lång tid förflutit sen sist. T.o.m. polisongerna lyckades bli irriterande på den enda med lika punchable ansikte som Game of Thrones-Joffrey, Pete Campbell. 

Misstänker att vi inte ser saknade Linda Cardellini mer den här säsongen, men det var härligt att se henne tröttfull som ovan!

Såg på Game of Thrones andra avsnitt från tredje säsongen igår och parallelltittade med vän som befann sig på annan ort. Mitt mesta betyg från vår chattkonversation under tittandet: "De bara går och går". Det är en hel del manusförfattarna behöver få fram om vad som skett sen sist, så förstår att vi får se 90% trötta promenader över utsträckta slätter. SAW-tortyren av min hatkaraktär var därför välkommet. 

Liam Neesons kärlekskranka trummisson i Love Actually dök upp som ny karaktär, nästan grown up! 

För er som sett avsnittet och därför överlever spoilers kan ni läsa hela recappen hos Tobias Norström, som skriver ingående om imponerade kraft i kisstrålar, seriens Neo/Cesar Milan och liknande!