Jag gästar Fantasipanelen

Parisa Amiri 10:48 9 Jun 2014

Ah, jag uppfattar tydligen breifen "se allvarliga ut, det här är ett nyhetsprogram" som "se hjälplös och bedjande ut". 

Förra veckan, närmare bestämt på torsdagen som är min favoritveckodag pga helg närmar sig men tid att släcka jobbränder finns fortfarande, satte jag mig på rolighetsmannen David Sundins kontor med kära Hanna Persson och absolut gulliga Daniel Emilson. David fanns också i rummet. 

Vi blev ihopfösta, som alla legendariska tjej-/killgrupper, som team för att leverera den veckans mest pressande fantasinyheter, i Davids podcast Fantasipanelen, byggd på hans uppfinning Fantasnyheter. För allmänbildningen och eventuellt underhållningens skull gör ni rätt i att lyssna på avsnittet där jag pratar kexköpslagen, bli inseminerad i en bur, den nya sortens sociala medier OCH hur man bär sig åt för att allt man gör inte ska gynna SD hela tiden. 

Ni hittar, och mer information om fler ställen man hittar det för er som är lagda så, avsnittet här. Ha d.

Gilla:
upp
5 röster

Bitches Get Stuff Done, eller Amy Poehlers och Tina Feys olika/gemensamma filmer!

Parisa Amiri 09:13 7 Jun 2014

Kommer det finnas tillräckligt med dysfunktionella, lågbegåvade roller för Zach Galifianakis? Vem försöker jag lura, mannen är set for life. 

I "Are You Here" ser vi alltså Zach Galifianakis som sin missanpassade eller något hindrade karaktär (använder så många förskönande ord nu, menar "idioten") Ben, ännu en bedårande hjälplös kille som man kan gissa sig till kommer behöva växa upp i 35-årsåldern. 

Väljer att fokusera på att Amy Poehler spelar hans uppstyrda - i jämförelse skulle iofs t.o.m. valfri stockholmsdj verka uppstyrd - syster under deras pappas död och den arsvtvist som uppstår efteråt. Owen Wilson har satt den sköna dealen att få spela sig själv I G E N, när han är med som Bens polare. Inte fullt lika hjälplös som Zachs karaktär, enda skillnaden verkar vara att han kan betala sina egna räkningar.

Matthew Weiner, skaparen av Mad Men, ligger bakom filmen så gissningsvis blir det vältranden i söndertrasade relationer och förhoppningsvis lite roligt. 22 Augusti släpps den!

Ah, såg Amy in i era ögon också där på slutet?

Ja annars har ju Amy tagit över den lilla gulliga, harmlösa stafettpinnen som heter Paul Rudd från Tina Fey (har ni sett deras Admission?) och gör en film med nyss nämnda stafettpinne som parodiserar alla de slentrianelement som romcoms garanterat innehåller. De gillar inte varandra från början! Den ena har en liten gullig butik som den andra hotar! Osv. Detta oroar mig lite. Men blir det bra blir det otroligt bra. 

Så har man strösslat lite Bill Hader, Ellie Kemper, Ed Helms, Cobie Smulders, Kenan Thompson - och AH JUST DET Max "Schmidt" Greenfield över det hela. Antagligen bara en besvikande kort tid vardera men ändå. Åh, tv-stjärnor som gör allt för att få vara med i filmer: fortsätt med det så jag kan få rada upp era namn såhär. 

They Came Together släpps lös redan den 27 juni. 

Vänta nu, vad vore ett inlägg om Amy utan att nämna Tina (igen)? 

Tina spelar ju i filmatiseringen av bästsäljaren "This is where I leave you", boken jag smygflyttat ner i min bokhög sen jag köpte den förra året. Men nu måste jag kanske läsa den ja. 

Familjedrama där pappan i familjen gått bort (fantasin flödar lex Are You Here som vi pratade om igår), och syskonen tvingas vända hem där de möts av gamla vänner/flammor plus en matriark i form av Jane Fonda med uppblåsta bröst. Härligt! Känns som Meryl Streeps August: Osage County från förra året (älskade ni också den) minus pillermissbruk, den bedrövliga södern och med indiemusik och Jonathan Adler-inredda hem. Kanske är det så bara att alla upplever sina familjer som unikt jävliga? 

Jason Batemans (har ni SETT Bad words än?) liv sabbas bit för bit, han drar tvångsmässiga, torra skämt och är allmänt missnöjd. I Admission spelade Tina en sorts kontrollerad Liz Lemon, här är hon Batemans syrra med fönat hår och vardagsklackar. 

Allas vår överkropp Adam Driver (har ni SETT Tracks än?) och stackars House of Cards-Peter Russo hjälper till också. 12 september gonar vi in oss. 

PS. En grej till bara, så jag vet att jag har sagt det, är ni redo för Tina Fey och Amy Poehler i samma film? Underlättar iallafall mina A-Fey-uppdateringar. December 2015 sker det oavsett om ni är beredda eller inte, i "The Nest" där de ska spela systrar som glidit isär och - SHOCKER - återvänder till sitt familjehem för att städa ur det men! Inte förrän de har en fet high school-fest i huset. Vågar man gissa att de finner varandra igen? 

Ike Barinholtz, sjuksköterskan i Mindy Project, är den enda släppta rollen annars. Det finns mer, det är ingen annan än gudomliga Paula Pell som skrivit det hela, kvinnan vars roligheter finns i 30 Rock och Saturday Night Live. Följ henne på twitter här.

Okej? Okej!

Gilla:
upp
14 röster

Godzilla - utsatta barn och beniga rövar

Parisa Amiri 18:59 6 Jun 2014

Min uppvärmning inför Godzilla har kanske varit den mest utdragna inför en film någonsin, där förväntningarna steg i takt med varje ny trailer, poster och varje japan som tyckte att Godzilla-monstret var en töntig tjockis. Med mina frenetiska Harry Potter-år inräknat. Hur blev det så? Och hur kände jag sen inför själva filmen? Har någon fler frågor?

Nu ska det svaras. 

 Komponenterna i trailern som bidrog till mina monumentala förväntningar:

 - "Deer Hunter"-dånen

Trailer-dramaturgin där korta, lösryckt scener gång på gång avlöses av ett förödande ångestladdat dån är fan det bästa jag vet. Det tidigaste, starkaste exemplet är Deer Hunters trailer, njut här.

 - "Vi väckte någonting"-premissen

HELVETE VAD KUL.

Inte bara för mystiken! Tänker på de giriga dvärgarna, eller det JRR Tolkien borde kalla kortväxta vore han en 2014 års kulturman, i Sagan om Ringen som grävde för djupt i Moria och väckte en ond demon. Att människan/huvudrollen inte kunde hejda sig och nu måste lida för sina brott. Bestsellerhistoria sen Bibelns release. 

 - Förbannad, ohörd vetenskapsman vill få ut sanningen

HELVETE VAD KUL.

Bryan Cranston har plockat fram sin efter hundratals röstcoachmöten fulländade upprörd/förbannad-röst, man riktigt hör hur halsen är tjock av frustrationsgråt som vill ut.

 - Förankrat i verklig, historisk händelse men som får ny innebörd

"Kärnvapentesterna på 50-talet...var inga tester."

De var inga tester! Vi trodde det! För att det är vad som sas! Men hörni, det var inte det!

Utan de skulle avliva Gos-illa. 

 - Godzilla

Är så oerhört svag för monsterfilmer. Framförallt när filmer lyckas behålla en nivå av både mystik och att det ska vara hyfsat realistiskt. För visst håller ni med om att det finns en liten, liten chans att det ligger något lika stort som en finlandskryssning och softar på havets botten? Om malaysiska planet kan försvinna sådär, så... 

Hur var filmen då?

Leken med barn som ytterligare ångestfaktorer för karaktärerna och oss i publiken kändes till slut lite väl flyktig. En flicka t.ex. filmas i fem sekunder i Hawaii bara för att understryka hur hemskt det vore om hon skulle dö. En pojke som inte kan engelska kommer ifrån sina föräldrar och är nära på att glida ner i ett monstergap. Huvudrollens egen avkomma däremot? Kände inte ett skit, helt ärligt. Är faktiskt nästan imponerad över hur ett barn kan vara så osympatiskt. 

Flyktigt är nog hur man vill summera filmen som helhet, det blir så plågsamt uppenbart hur någon i klipprummet blev alldeles till sig av alla actionscener och glömde att han behövde förankra karaktärernas olika motiv och historier för att vi faktiskt skulle bry oss. Redan under de första tio minuterna utsätts vi för något av det mest traumatiserande jag sett på film utan att det på något sätt varit tal om våld, övergrepp eller liknande, utan snarare våld på våra känslor. Det som är synd är att vi då snabbt blir avtrubbade. De få element som vädjade till någon slags mänsklig empati i oss slarvas bort, till slut satt jag där tömd på mina vanligtvis nästan problematiskt lättåtkomliga känslor som ångest och panik och väntade bara på nästa monsterkaos. 

Monstren. Så oerhört fula? Godzillas kroppshydda med de korta, tjocka armarna syftar säkert till att göra honom gulligare nu när vi hejar på honom. Hans motståndare däremot, med anmärkningsvärt beniga rövar, såg bara ut som någon monstermotsvarighet till snabba Oakley-solglasögon. 

Mystiken som trailers spelat så mycket på är som bortblåst, det finns ingen känsla av att vi inte har fått veta allt eller att det kanske t.o.m. finns utomjordiska eller övernaturliga element att tända till på, som t.ex. Prometheus lyckades väldigt bra på att upprätthålla. 

Höjdpunkten: det vackra domedagsfiltrerade fallskärmsdyket som fick breda ut sig i en film där det märks att de inte hade en jävla aning om vad de ville ta med. 
 
När jag ändå har er på internet, missa inte att trailern till Godzilla 2 har släppts:

Gilla:
upp
11 röster

Våldet mot kvinnokroppen sker överallt, i Indien som Mariatorget

Parisa Amiri 17:09 30 May 2014

Samma dag som fruktansvärda bilder sprids på två flickor som hängts i ett träd i Indien, efter att ha utsatts för ofattbart våld och kränkningar, går jag in i en trendig butik vid Mariatorget. Butiken heter Papercut och säljer bland annat utvalda böcker, dvd-filmer och tidningar. Rummet är fyllt av socialt och kulturellt medvetna människor ur medelklassen som ska spendera en del av sin lön på deras sortiment.

På en hylla möts jag av ett omslag där en artist med notoriskt vidrig kvinnosyn står omgiven av avklädda kvinnor. Jag skakar på huvudet. Bredvid ser jag ett omslag där en naken, ung, sexualiserad kvinna - eller i detta fall kvinnokropp då hon är fullständigt objektifierad - hänger i en snara.

Är det ett olyckligt sammanträffande? Eller bara två symtom på det totala, kvävande kvinnoförtrycket? Frågar mannen i kassan hur han motiverar att sälja eller ens ha omslaget framme.

"Det säljer ju? Folk vill tydligen ha det. Om det var en naken kille skulle det inte vara nåt snack."

...

Svårt att förstå behovet av feminismen i "jämställda Sverige"? Tänk till.

Gilla:
upp
123 röster

Parisa Amiri

Prenumerera: RSS-flöde

Jag, Parisa Amiri, är redaktör för Nöjesguiden.se. 

Tvångsmässig Tyckare™ med förkärlek för osund konsumtion, komediserier, sliskig rnb och tunga magasin. Ibland äter jag middag också. 

Maila mig och gör min dag på: parisa.amiri@nojesguiden.se.

*header-referens*

Sugen på att RSS:a bloggen? Klicka här!

bloglovin  

KTH-världsturnéen (Tokyo, New York, Sao Paulo)

Ämnen/allt jag älskar:

Arrested Development

Amy Poehler

Always Sunny in Philadelphia

Beyoncé

Community

Game of Thrones

Girls

Mad Men

New Girl

Mindy Project

Parks and Recreation

Saturday Night Live

Tina Fey

TV-serier

Äldre Parisa-verk:

Ur tidningen:

Klubbmat: smaken av skam

På besök i vuxenvärlden!

 ---  ---- ---- ----- ---- ----

VMA's 2013 - falsk punk

Tv-seriers syn på internetkontor

Beyoncés Super Bowl-show

När Arrested Development hälsade på

Game of Thrones-karaktärerna

Parks and Recreation-karaktärerna

Kvinnliga karaktärer vi hatar

Gubbarnas revival i komediserier

Tuttchock, really?

Jack and Jones-äcklet

Hårmunken

WOW-11, Engångskamera-mingel

Betygsatta zoo-djur

Leila K

Daglig blogginjektion:

Emi Guner

Jonas Adner - den modiga lilla grisen

Lisa "Lil Mil" Milberg

Man Repeller

Knivlisa

Jennie Hammar

Agnes B

Arkiv

Visa hela arkivet eller…



Bloggar

  • Stockholm
  • Göteborg
  • Malmö


Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!