Carola, Jan Gradvall, Janne Schaffer, First Aid Kit, Maja Ivarsson, Rebecca Simonsson och Lorentz - alla utsattes de för våra Grammis-reportrar Christopher och Sebastian häromkvällen på Cirkus röda matta. 

Obefintligt intresse för Phil Spector vägs direkt upp av Pacinos lockiga Janne Schaffer-frippa. 

Troy and Abed back from summer! När Communitys efterlängtade fjärde säsong äntligen gick igång ett antal månader för sent blev såklart även tidsanpassningen förskjuten. Och Halloween-avsnitt i februari sitter rätt fint just pga att de andra seriernas krystade holidayavsnitt alla fick samsas om samma vecka. 

Lever då serien upp till sin Dan Harmon-standard, utan dess skapare och sk showrunner, denna udda hjärna? När de två nya snubbarna som skulle få ta över uppgiften trädde fram mötte de, väntat nog, mothugg från lojala anhängare. TV-fans motsvarighet till huliganism = skapa falskt twitterkonto! 

Två avsnitt deep - ett i Hawthorne Mansion! - in i nya säsongen, kan vi nog känna oss lugna. De som skapar detta skeva vi älskar är kvar, karaktärerna/skådisarna och manusförfattarna. Enda oron som gnager är att de verkar ha ambitionen att skapa fler/fördjupa de redan skapade Grey's Anatomy-flingsen när det redan känns som att Annie-Jeff-Troy-Britta-gänget bytt kärleksintressen med varandra tillräckligt många gånger. 

Ett par gånger under första avsnittet dök fejkpuffar för kommande program upp, något vi känner igen från...

...det cameotyngda 30 Rock-avsnittet t.ex.! Som gjorde det exemplariskt. 

Musikguiden fick igår premiära Kaahs återvändo. 

Sveriges enda och största soul/rnb-sångare värd namnet har släppt singeln "Vill bara leka mer", en poppig, 80-talsklingande Ratata-Mauro Socco/Orup-hit. Är hooked! 

I väntan på albumet kan vi också lyssna på Beats, Melodier och Baby Kaah från 2001:

När kvinnan som (ensam) vågar leka med både humor och ord inom modets ramar, ManRepeller, upptäckte att bling-och-drama-kvinnan Anna Dello Russo saknades under New Yorks modeveckas första dagar tog hon på sig uppdraget att sia om var hon kan befinna sig. 

Hon har gjort ett bra jobb. 

Läste precis att älskade Maya Rudolph är preggers med sitt fjärde barn (med mästerregissören Paul Thomas Anderson obs!) och kom att tänka på detta hjärtekrossande och fina.

Minns ni denna snutt från SNL-avsnittet som sändes ganska exakt ett år sedan? Reminder: avsnittet där Jay-Z och Beyoncé/Maya tar emot besökare till nyfödda Blue Ivy. Ja, ni minns. 

En hommage till ingen mindre än hennes mami Minnie Riperton, som dog i bröstcancer när Maya var sju år gammal, och "Perfect Angel"-omslaget.

Minnies bästa här.

Vad. I. Helvete. Hände?

Till final gick alltså State of Drama och Ravaillacz, som fick motta mina lägsta betyg i bidragsrecensionen. Och vi, inte bara DN:s livereportrar, blev bestörta. Det känns som att en sjukdomsbild över Sverige och svenskarna målas upp. Alternativt bara ett massivt ickedeltagande från de miljoner tittare som SVT skryter med helg efter helg. 

Jag väljer att skylla den här skandalen på den oförklarliga andra röstningsomgången. Under hela programmet har tittarna smsat och ringt för att rösta på sin favorit och plötsligt nollställs rösterna för att det ska ringas och smsas igen under några få minuter. Varför? Utöver det uppenbara, att dra in mer pengar? 

Är tacksam för att Fahl kallade revygubbarnas bidrag "estetiskt motbjudande" igår. En klen tröst. 

Melodifestivalscirkusen har tagit sig upp till Skellefteå och kvällstidningarna har redan publicerat artiklar rörande skotrar och renar. Den tredje deltävlingen innehåller höga frisyrer, gubbar i grupp, dekorativa hängslen, quirkiness och Kille I Skinnjacka. Och nu har vi fått se enminutsbitarna!

State of Drama - "Falling"

 Oinspirerad collegerock med hundvalpsögon in i kameran.  

Ravaillacz - "En riktig jävla schlager"

 Tröttsam revy tagen till schlagerscenen, delvis skriven av Henrik Dorsin så kanske borde ha sänts i Grotesco istället.

Martin Rolinski - "In and out of love"

 Något slags färgperformance i plastkuber och mjuka höfter och axlar on display från Martin som med sin bekanta, nasala stämma sjunger ut en rätt menlös låt. 

Caroline af Ugglas - "Hon har inte"

  Om Melissa Horn var en Dramaten-skådis. 

Amanda Fondell - "Dumb"

 Den mestadels gulligt applicerade sångstil Amanda gjorde sig en Idol-karriär av är nu provocerande konstlad. Vem är det hon härmar? En Mick Jaggersk Gwen Stefani. 

Eddie Razaz - "Alibi"

 Persian House Mafia! Är övertygad om att låten kommer slå hos de David Guetta-dyrkande på afterskis, men trots det oemotståndliga i Eddies charmiga leende och den hyfsade koreografin känns låten som en mashup av all kommersiell house som någonsin producerats.  

Elin Peterson - "Island"

 Vän kvinnostämma står ensam på scen med gitarr, vädjar med huvudet på sned och viker undan blicken. Trist. En fin slinga som kommer att funka galant i en tvättmedelsreklam i framtiden. 

Janet Leon - "Heartstrings"

 Nu är jag ju partisk men oavsett helt tagen av den här låten. Janet lyckas balansera de elementen som är mer soulful med de hårda, pulserande festinslagen. Imorgon står hon där på scen med den där rösten i Naims kreation!

Tippning!

Direkt till finalen: Amanda Fondell pga poppis och Janet Leon pga begåvad.

Till Andra Chansen: Martin Rolinski och Eddie Razaz kan behöva övertyga publiken en andra gång. 

Att presenteras av Ellen och Beyoncé på Grammys som någon slags bästis och en övermänniska när det kommer till skådespeleri, musik och dans hade räckt för att Timberlake skulle älskas by association i all evighet. Nu har han släppt sin svartvita video till mediokra låten Suit & Tie där Jay-Z sittrappar och drar till med detta: David Fincher har regisserat den. 

Den enda Timberlake inte lyckats snärja verkar vara Swagberg. 

Synd, Shaq. 

Här 2011 med sin kompis John C Reilly när Lakers spelade och kisscamen slog till.