Äter alldeles för salt och stark mat. Kämpar genom varje tugga och känner stor lättnad varje gång jag har fått ner en. Suckar tungt som efter en lång, brant backe. 

Senare, när viss spets hittat tillbaka till mig finns det en del saker jag vill att vi pratar om, ni kanske redan har tänkt på dem.

 - Rockbjörnen igår. 

 - Blogg Awards.

 - The Game för tjejer, Game Girl. 

 - Nour El-Refais och Mathias Dahlgrens sommarprat. 

 - Jan Helins likhet med Jimmie Åkesson. 

 - Framfall.

Nöjesguiden nr 8 är out in stores (i ställ) nu. Det pryds av antingen Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt, men innehållet är detsamma oavsett sosse eller täbb på omslaget.

Älskar att Nöjesguiden har 50/50 kvinnliga och manliga läsare. Café och King har t.ex. bara Reinfeldt som frontar tidningen. Om Mona hade varit en bikinibrud hade kanske Café valt att fronta med henne, men icke. Låt den skallige, medelålders mannen ha sitt. 

Fotade av Niclas Brunzell och Kjelle B Persson.

Jag har skrivit klubbsidan som vanligt och i det här numret gästar det isländska hovet, i form av Margret Atladottir, med en slags minnesruna som vi gillar att kalla den om powerballad-klubben Natten. 

Längst bak i tidningen hittar ni en episk (det utnötta ordet passar här, tro mig) Döskalle & Mästerligt med Anders Timell. Ett tacksamt intervjuoffer, kan tyckas. Det bästa offret jag fått.

Om vi frångår mig ett tag (bara ett litet tag, oroa er ej) vill jag uppmärksamma Tone Schunnessons reportage om hennes 96 spenderade timmar i Bangkok, Amat Levin som skrivit ledarsidan om politiska åsikter som identitetsdanande accessoarer, Maja Bredbergs krönika "Älska mig, reklamera ej" skriven på hennes underbara språk, Niklas Eriksson som träffat fem starka, kvinnliga skådespelerskor från filmen Puss, Isabelle Ståhls litteratursida är den bästa i Sverige och mitt favoritinslag i Nöjesguiden sedan första dagen jag plockade upp en - Tidens Anda. 

Läs den är vad jag försöker säga.

De mest använda apparna på min iPhone är Facebook och Twitter. Jag har inga spel. Däremot har jag SRs app. Sveriges Radio har varit mitt nöje sommaren lång, faktiskt.

P3 Dokumentär, På jakt efter kvinnan, Konflikt i P1, Knarket, Jasons Värld, Medierna, Radiokorrespondenterna och så klart - Sommar i P1. 

Har lyssnat på de stora favoriterna från tidigare år och de som fick den stora äran, ofta utan att förvalta den, i år. Ska bjuda på mina recensioner av sommarpratarna, vi börjar med en riktig karaktär. 

Johan Lindeberg - 2009-07-21

Läser inte bloggar via RSS, förstår mig knappt på det om jag vara ärlig. Är en internetsurfare av den gamla goda skolan. Jag skriver in en adress i adressfältet. 

Nu har jag haft bokmärken ett tag. Mest för att man får döpa själv. 

Nu ser ni inte. Men jag har en rangordning på gång på persiskt vis. Jag börjar läsa från höger. 

Där finns Irani Punani. Länken går dit ni befinner er just nu - Parisa Amiris blogg. 

Sedan Festa Mysa Maila, läst sen många år tillbaka. Fortfarande briljant på sitt eget sätt.

Mina favoritmän därefter: Marcus Dunberg, Claes Juhlin, Jonas Cramby, Pappa Kicki, Markus Kylén och Lill-Klanis. 

High Brow (Sic) fick inget smeknamn. På ett needs no further introduction-sätt. 

Mina favoritkvinnor därefter: Thorén, von Sydow (så ren och duktig), Knivis, Sofi, Doppelbangers, Solo-Karin och Julia Stridh. 

Det här är alltså inte alla bloggar jag läser. Läser alla här på Nöjesguiden.se, Café.se och Rodeo.net. 

Betyder inte att jag inte är väldigt missnöjd. Vill ha mer, läser alla vänners och bekantas bloggar fastän det ofta är ren intetsägande skit.

Vill läsa fler välskrivna, smarta och roliga bloggar. Saknar Jennie Hammar och Kristofer Ahlström, till exempel. Hook a sister up. Ge mig fina länkar, kanske till er själva.

Det här är mannen som frontar kommunen i Filipstad. Han bestämmer alltså över hela kommunpolitiken i Filipstad, en stad med 10 000 invånare och företräder Sverigedemokraterna.

Angående sitt liv som aktiv nazist, innan han sadlade om till sverigedemokrat (huruvida det överhuvudtaget är en skillnad vet jag ej), säger han att han "lagt det på hyllan".

Han kommenterar den statiska förändringen (logiken i det uttrycket speglar logiken i det här) med den insiktsfulla skolboksfrasen"våld löser ingenting, man måste prata".

Det hade kunnat vara lovande om han INTE var lika verbal som de runstenar hans förebilder ristade in fräckisar på. Börjar tro att den centrala makten i Sverigedemokraterna skickar ut ett startkit till alla arbetslösa, rasistiska småstadsbor som formellt kallas sverigedemokrater med what-to-say om en man med kamera och mikrofon dyker upp.

Notera gärna:

 - Kepsen med amerikansk sydstatsflagga. Varför nazister och patrioter känner så starkt för amerikanska sydstaterna är någonting de borde ta sig en funderare på. Den vikta kepsskärmen förmedlar att personen ifråga aldrig lämnat sin hemort snabbare än bristen på ett pass.

Tipstack: Kristoffer Vural

Har träffat en del läsare den här helgen. Ni är unga, smarta och roliga. Det gör mig glad. 

En bloggs kvalitet kan lättast mätast genom att läsa bloggens kommentarer och kolla vilka bloggar läsarna har. Jag känner mig på samma nivå som er, ibland något lägre. Ni är inte heavy kommenterare men jag har det hellre så än att ni undrar var jag köper mina tetror laktosfri mellanmjölk (Konsum Svandammsplan).

Bestämde mig för att för kanske fjärde gången i mitt liv besöka Kissies blogg, klicka på ett valfritt inläggs kommentarsfält och klicka på den senaste läsarens blogg. 

Och en närmare print screen:

Jag gillar er, helt enkelt.

Don't drink and drive och handla inte när du är hungrig. Två exempel på när ett tillfälligt tillstånd kan ha negativ inverkan på ett göra. 

Ett annat exempel är blogga inte bakfull. Ska trycka upp budskapet på små knappnålar hipsters ska sätta på sina tygpåsar. Tänker mig att logotypen är ett överkryssat tangentbord. Istället för ett vanligt kryss två ölflaskor. 

Men gjort är gjort. Och jag kan fuska lite mot regeln i detta nu med tanke på den fyradagars jag betat av den här veckan. Hittade den här bilden från Margrets och Pelles spelning på Trädgården igår. Sing-a-long-songs är det absolut bästa jag vet, tack för all vacker r'n'b. 

Foto: Sima Korenivski

Har ni träffat den unge mannen med gudskomplex och serotoninbrist för att nämna några av de ord han googlat för att sen kunna namedroppa som den hobbypsykolog han är? Allt för att göra honom till det enigma han så gärna vill utgöra, när det egentligen handlar om bildningskomplex, småstadskomplex, mindervärdeskomplex och en släng av madonna/hora-komplexet?

Han delar gärna med sig av den kultur i bok, film och/eller musikform han anser vara värdig hans uppmärksamhet, inte alls i hopp om att någon annan också ska uppskatta den utan för att det ska vara fullständigt klart exakt hur jävla intellektuell och avståndstagande från fulkultur han är. 

Den unge, svårt intellektuelle mannen klär sig i svart, lever i en ständig jakt på nästa statusmarkör att fylla det svarta hålet i stjärten med (tänk Apples blinda anhängare), tycker inte att någon kvinna är bra nog för honom (när det i själva verket inte finns en kvinna som föredrar hans sällskap framför Gubben i lådan) och - är jätteledsen i ögat. 

Ignorance is bliss, säger han. Hans, för oss simpla, lägre stående varelser, ofattbart breda kunskap, erfarenhet och reflektionsförmåga har lett till stor depression i hans liv. Han föraktar människosläktet, pratar gärna högfärdigt om att han önskar att han var dum bara för att vara lycklig och söker ständigt en diagnos för varför han mår som han mår - utan någon egentlig vilja att ändra på sitt destruktiva skitsätt. 

Diagnosen lyder: 

 - DU ÄR INTE SÅ JÄVLA SPECIELL. 

Stuka foten på väg till redaktionen/reklambyrån. Svält lite. Få halsen avskuren.

Upplev verkliga problem istället för att klamra dig fast vid dina trivialt patetiska bekymmer i hopp om att svårmodigheten du gjort till ditt signum ska vara lika klädsam som dina illasittande skjortor från Our Legacy. 

"Wendy"

hejje

1:42pmMe

whatup

1:42pm"Wendy"

va kul att vi hångla igår

1:43pmMe

hahahaha knappast

1:43pm"Wendy"

haha

men du va en fyllis

1:43pmMe

japp

jag må dricka mkt

men jag minns alltid allt

och gör inte SÅ dumma saker

Obs. Wendy är en man. Bara avmaskuliniserad av yours truly med förminskande smeknamn, som alltid. 

Får alltid för mig att jag är engelsktalande (med bred amerikansk dialekt tänk Mean Girls) eller fransktalande när jag är under inflytandet. Pratade nyss med fin mänska från Latvia. Lettland.

Jag: Did you have a good night?

Taximänska: Yes, yes. A girl tried to kiss me. 

Jag: Did you kiss her?

Taximänska: Yes, but she was bad. 

Jag: Was she drunk? ...or fat?

Taximänska: No, no. Maybe too young. She was 24. 

Jag: Sorry,  but that's old. 

Jag fikar sällan. Bryr mig inte om VAR det sker. Inget behov av att visa upp mig på det hetaste, senaste med monokrom inredning och suga i mig en avancerad chai-latte innehållande teblad torkade mellan en indiers skinkor i fyra år. 

Har ett krav. Ett enda krav och en enda sak som kan få mig att vända i dörren, att tvärvägra att betala en thailändsk tuktuk-körars dagslön för en kaffe.

Mazarinerna. När det vita på mazarinen inte täcker hela ovala ytan. Den snålheten GÄCKAR mig. Då lutar jag mig över disken till baristan som gått en yrkesutbildning på minst ett år för att få kalla sig just det och frågar om det är så in i helvetes svårt. 

Hittade rätt igår. NK-bageriet. Kände mig tillfreds och lugn för första gången på länge. 

Börjat dricka kaffe. Började egentligen i somras när jag var uttråkad och koffeinnojan fick bli mitt nöje. 

Sitter på Foam, där fina Ida jobbar, och fixar med pappersarbete.

Det känns vuxet med kaffe. Kaffe med pappersarbete än bättre. Är dessutom svartklädd. I kavaj och BYXOR. Sparsamt sminkad vid första anblicken, ännu oavsminkad från gårdagen vid andra. Det är väl vuxet? Inte ha tid med sånt tjafs. 

Var förresten och hälsade på i Aplaces nya butik i Brunogallerian imorse. Utan Kristin, min klippa i eventdjungeln. Butikschefen höll lite tal och hade stödord skrivna på kvittopapper. 

På vägen dit stirrade en man ner i min urringning, jag stirrade tillbaka på honom tills han mötte min blick och drog demonstrativt upp mitt linne. Ah. Att få män att skämmas. Prova det om även ni lever för instant pleasure.

Vissa av Michael Jacksons låtar innehåller sexuella budskap. Det sjungs om kärlek, pussas in i mikrofonen, görs samlagsljud och pratas i beundrande termer om det motsatta könets utseende. 

Är det inte obehagligt så vad är det. Visst, det ryktas om att MJ faktiskt har haft sex men jag är avig. Hur jobbigt måste det då ha varit för honom att pleasa den kommersiella marknaden när han sjunger om pretty young things. Vilket inte ska misstolkas som "ganska unga saker" och stödja de som inte håller med rätten i frågan om pedofili. 

Var MJ någon slags sexikon? Och inte bara en kuf med känsla för pop? "Kuf". De här tjejerna som stod längst fram vid staketet på konserterna och skrek, grät och svimmade. Reagerade de så här starkt av, ber om ursäkt på förhand, LUST?

Om så är fallet - fy. fan. Må er sexualitet självdö.

Såg den här skärmdumpen från Margrets iPhone på hennes blogg. 

Gav mitt ena exemplar av Blondinbellas "Egoboost" till min lillasyster. Har inte läst den själv. 

Men Frans kvalificerar som trovärdig källa och skriver följande: 

"Måste ändå säga att jag förväntade mig mycket mycket mer av Blondinbella. Jag TRODDE verkligen att hon skulle vara vettigare än såhär, och det kanske hon också är, I don't know, men hon ska inte skriva självhjälpsböcker till tjejer.

Hon har fel ton igenom hela boken, ända från början. Det är som att hon har skrivit på ett helt annat språk. Sidorna är delvis rosa, allt är klämkäckt, Blondinbella är självgod och skriver att hon mår som bäst när hon köper ett par jeans som hon får "världens rumpa" i osv osv.

Vem fan hjälper det? Den enda som fick bättre självförtroende av att läsa den här boken är Blondinbella herself."