Fredagskvällen började i en grym lägenhet där vår New York-bloggare Sara Bourke hade fest! Fast i Stockholm. Man kan inte få allt. Vi kom svintidigt för att hinna dit och kramas innan middagen.

Johannes stod vid heliumtanken. "Kan man ta eller?" sa jag och tänkte suga i mig gas direkt från tanken när han berättade att det är bäst att man andas in det från en ballong.

Hehe. Jag, ibland.

Det var min första kontakt med droger. Trevande och osäkert. Alla tittade på mig för att se min reaktion. Och precis som det sägs: jag vill göra det igen!

Är inte en beroendeperson bara. Kan inte ens kolla klart på en film. Men om ni ser mig gå runt på toaletten på valfri klubb och fråga efter lustgas, slå till mig och be mig gå hem till min bönematta.

Deal? Deal.

Vad tycker vi om att folk låtsas hälsa som att det är första gången på sina vänner? Att deras vän hälsar på alla andra i ett sällskap och när det blir deras "tur" räcker de fram handen. Ängsligt som fan säger jag.

En gång, visst. Men precis som jag hatar när folk berättar en historia med exakt samma formuleringar flera gånger för olika personer eller hör en komiker dra samma onyanserade skämt vrider det till i mig när någon kör "hälsa som främlingar" flera gånger.

Eh, jag är inte bitter, förlåt. Har haft en grym helg. Men har väldigt mycket att göra imorgon, natti.

ÄLSKAR DEN HÄR TJEJEN. Trött på alla chatroulettesnoppar. Motsvarigheten till de ovärdiga dasarna man blir utsatt för på chatroulette hade i och för sig varit en ful tjej men hon var snygg. Men när hon visade bröna next:ade jag. Genansen.

Pontus skrek när han såg den här heta douchen.

Sen var min bebis mätt.

När jag var 13 och hade haft mitt första pubertala utbrott med efterföljande gråthysteri och tycka-synd-om-mig-själv-bonanza skrev min mamma ett fyra sidor långt brev till mig, la det i ett kuvert, skrev "Pizo" med ett stort hjärta på det och la det i min strumplåda.

Kontentan av brevet var: 

 - Bry dig aldrig om vad andra tycker. Om någon ogillar dig är det ett tecken på att de hatar sig själva för sin oförmåga (citat).

 - Gör alltid precis som du själv vill, för det du vill och känner är alltid bäst och rätt.

På tal om det! Här har ni bilder.

Mötte upp Evve och gick till nya (proppfulla) WeSC-butiken på Jakobsbergsgatan. Hon blev fin den här torsdagen. Tror inte att hennes självkänsla hade klarat ännu en Café-bild.

Om alla bartenders öppnade öl med samma glädje som Hanna skulle jag bli kär i varenda en (och inte bara de flesta).

Den här killen träffade jag utanför Marie Laveau en gång, han snackar brittisk engelska och jag vet inte vad han heter. Men kul att ses! Kindpuss, kindpuss.

Vet icke vad Agnes säger här men jag vet att jag skrattade för oj, vilket jävla humör jag var på. En långsam låt kom fem minuter senare och jag suckade, kollade på Cimon och frågade "Vad gör vi här, egentligen? I livet?". Fick inget svar.

Stod och tittade, helt ogenerat, rakt på den här söta ölöppnaren i en fem minuter. Så mötte han min blick plötsligt. Och allt han såg var en galen iranietjej som i all sin tafatthet lyfte ölen till en skål. Han nickade och gav sig på nästa flaskhals.

Signe gick runt i sin röda luva och ja, jag har ju en enorm girl crush på henne.

Så jag kunde inte hålla mig. Ni skulle inte heller ha klarat av det.

Här är en galen hipster jag har lärt känna! Han heter Rikard och påstår sig vara svensk. L to the -ol. Superjugge, det ser man ju.

Här är en RIKTIG jugge! Gago Kuk, heter han. Jag vill tro att all mobbing growing up har skapat hans fina, jordnära personlighet.

När vi skulle åka svarttaxi hem en gång men var en för många erbjöd han sig att åka i bakluckan. Det var antagligen så han tog sig till Sverige en gång i tiden så det skulle inte blivit en FIRST!

S n y g g t folk, WeSC! Som alltid. Blev ju kär twice på deras 10-årsjubileum. Bara en gång igår (ölöppnar'n).

Sen blev det ganska lugn stämning. Jag stod och sippade på min öl i ett hörn som den fromma iranieflicka jag påstås vara.

Janet! Glad att vi funnit varandra. Trodde att hon var en "fin i kanten"-tjej från början och vågade inte riktigt öppna mig för henne. Men oh boy, vad vi är lika.

Hon hänger med Rebecca Simonsson och några andra tjejer som var coola i högstadiet och lyckades med att fortsätta vara det ikväll på Hell's Kitchen! Rebeccas Vänner, vi ses där?

KATARINA! Stureplans största leende. Vad lik Janet är mig utseendemässigt där bakom? No offence, det måste vara ljuset.

Vi sprang nerför Biblioteksgatan till Solo! Träffade Gorjan och Sara, vars mamma jag i princip växt upp med på iraniemiddagar.

Där fanns den här killen, Oskar! Träffade honom för några veckor sen när Mackan spelade skivor på Obaren. Det var rockkväll. Han satt i sin skinnjacka och hatt och vad det var vid baren med några av mina vänner.

Jag, "Är du utklädd?". Han, "Eh. Nej?"... Jag, "MEN DU ÄR JÄTTEFIN, LOVAR!!".

Socialite-fail.

Han fastnade på bild med Ida och Emma också. Två av de mest ödmjuka, riktigt roliga tjejerna ni hittar i utelivet. Utelivet? Parisa, skärpning.

Oskars svinsnygga tvillingsyster! Roligt: Deras storebrors namn stavas Gustav Törling, modebloggaren Elin Klings pojkvän. Och HUR lika är inte hans lillasyster och Elin? Va? Lite, iallafall.

Gustav! Vi blev vittnen till ett slagsmål på Östermalmstorg perrong för någon vecka sen. Jag ringde polisen och han la sig i. Jag tog tåget som åkte mot mina trakter och han stannade kvar i en timme för att ge sitt vittnesmål. Fin människa.

Hans tjejkompis hade det vackraste leendet med en glugg. Jag står och skriker "LE FÖR FAN!" bakom kameran men hon vägrade lyda.

Tommie X! Fan vad härlig. Förrförra klubbredaktören på Nöjesguiden dessutom. Men han försökte lura mig att hans riktiga namn ÄR Tommie. No way, José.

Filippa skulle prova jeans, plötsligt. Lilla bohem. När jag tog den här bilden sa hon "Vänta! Jag måste sätta på dem först!". Detta är icke en modeblogg, no need for that, svarade jag inte då utan gjorde en smidig sorti istället.

Cimon, du visste att detta skulle hända.

Linnea. Första jag gjorde var att be om ursäkt för att jag övergav hennes efterfest vid åtta-tiden söndag morgon. Det andra var att snacka om den här underbara artisten hon introducerat för mig, Sia. "I'm gonna pee on you", sjunger hon i en bil och t.o.m. det låter fantastiskt.

Det här klippet från Lettermans show är så vackert att jag embeddar det. Sången! De färgade händerna? Teckenspråket?

Babygirl you stay on my mind, fulfill my fantasy!, ringde Krycki nyss och sjöng för mig. Mitt hjärta smälte fastän jag försökte leka sur. Evve står alltså INTE och skrattar åt Kryckans hi-fashionfrisyr här.

"Hon brukar inte se ut såhär", fick vi förklara för alla vi träffade.

Oskars händer var fan vidriga. Han skojade med mig och sa att han var snickare men det kom allt fram att han är stylist och att händer kan bli så här av att sy. AV ATT SY!

Daniel Lindström! Förväxlar alltid honom med killen som vann Idol. Café-Daniel får vara hans artistnamn. "Vad fin du är", sa han bara för att vara artig men ni vet, en komplimang från en fashionmänniska värmer som solen i Zimbabwe. Så man dör.

Misstänker att Evve gör narr av våra bloggdivalater här nere på Easts toa. Om så, svinkul. Om inte så, fortfarande svinkul för att hon ser ut så.

Jag och Kristin hookade för första gången nere på Easts damtoalett. AW:ade Corona med Glasis (hennes judeman) och Johan när den här porslinsdockan kom in. Vi hade setts ett par gånger tidigare men av en slump hade det blivit så att jag snackat mer med Glasis.

Finns t.o.m. filmat, se här. Knappt en minut långt klipp där vi diskuterar BH-storlekar medan jag tar mig en kiss.

Träffade Amanda Colldén och Anna Dahlbäck! För- och efternamn för att de är sådana stjärnor (obs: ej referens till flaggan i bakgrunden, det vore lamt). De ser alltid glada och söta ut på bild, det gillar jag.

Martin, måste alltid uttala hans namn brittiskt. Det är coolare. Och som ni ser, coola är vad vi är. Vi satt i vårt hörn på WeSC's efterfest inne på East och bedömde vilka som var höga, vad de var höga på och lite sådant. Rena spekulationer dårå. Gillar.

GAGO SUPERJUGGEN! Snygg han är? Egentligen hör han hemma på rörlig bild för att han har det roligaste kroppsspråket jag har sett. Bortsett från en kille på jobbet som är ex-junkie och skakar konstant.

Efter en sväng till Kåken där jag tvingades inta en halv röd shot (klarade ej hela) rymde jag till Spy Bar och klubben FIST. Här ser ni Stockholms italian pretty boy, Luca Deasti "med vän". Keep your dick in your pants! skrek jag till Luca innan jag rullade hem.

Standard procedure. Stanna vid bänkarna på Biblioteksgatan och byta skor. Älskar den här bilden. Säger den inte allt om mig?

När jag lunkade hem i mina fina förort sprang den här kissen fram till mig. Men sa ingenting?

Så följde den efter mig. Men sa fortfarande ingenting? Så den fick inte sova hos mig.

Möttes av Pontus när jag kom hem. Han bara stod där borta när jag öppnade dörren. Oftast springer han fram till dörren, oavsett tid, inte för att hälsa på mig utan för att försöka smyga ut.

Han sa ingenting på ett tag. Först när jag frågade "whats crackelackin?" skorrade han lite och jag blev alldeles varm av kärlek. Sen blev det ett jävla liv på hans käft.

Så skedade vi. Som varje natt. Min bebis och jag. Han bajsar på golvet, skriker konstant med sin ynkliga röst (vänta bara tills de klipper av dig din ballsack), äter upp mina pengar och hårar överallt. Men älskar den här lägre stående varelsen.

Nu är klockan mycket och det tog mig en timme att sammanställa det här monstret till blogginlägg. Hoppas ni njuter så mycket som man gör när någon springer in i tunnelbanan samtidigt som dörrarna stängs och fastnar.

Ska nu hem, byta om, sätta på mig ansiktet och klackarna på mina fortfarande ömmande fötter och dra med Kristin och Jenny till Saras fest, hon är hemma från New York! Peppar, det gör vi till denna:

Emshab mikham mast besham!

Förlåt. Ni som läst hela inlägget är värdiga en oskuld/Eric Saade beroende på vilket håll ni svänger skrevet ert åt.

Emilia sa att hon gillade långa inlägg och eliminerade ännu lite mer av det väldigt grovmaskiga filter som håller mig tillbaka från att publicera spännande bildspel på mina toalettbesök.

HA EN FIN FREDAG!

Känner ni igen mitt lilla hjärta? Kristin har varit supermodel idag. Vi dricker Bud på Solo och ska till WeSCs efterfest för deras butiksöppning! Welcome to the good life. Skoja bara.

                                           

Sandra Beijer hade varit avundsjuk! Vi satt tyvärr inte och kedjerökte på golvet i ring och lyssnade till franska 50-talsdängor. I wish. I <3 Niotillfem.

Vi hade inget tema, heller.

Och jag hade ingen uttänkt outfit. Var hemma i totalt fem minuter för att dra på mig strumpbyxor som jag senare såg hade en reva längs ena låret, en klänning med sminkränder och hann inte tygla mitt fluffiga hår. Alternativ livsstilsfail.

Men Johan var snäll. Först sa han "man ser alltid dig med ett glas på bilder" när jag fick ett glas vin av Pauline och då kände jag att, fan, ska det bli kraftmätning hela kvällen kommer jag att få psykbryt, men så blev det inte!

Vi pratade och skrattade tillsammans, åt god mat som Pelle lagat och avslutade med lite Alfapet.

Pella. Lagade jättegod risotto, jag överkonsumerade riven ost men klarade tyvärr inte av grappan han serverade efter maten. Starkt! "Bra för matsmältningen", sa han. Då vet man att man är vuxen.

Ser ni skärmen i bakgrunden? Vad vi har kikat på? Klara Svensson och hennes finis David Sundin.

Röda ögon-redigeraren är rasistisk, förövrigt. Det blir bara blå ögon.

Pelle serverade efterrätt. LÅGLAKTOSGLASS! Omtänksam och uppmärksam: 4. (4 meaning "håller med till fullo" för er som aldrig behövt göra enkäter eller spelat Orangino. Duh!)

Fin blomma, va? Men ser ni Absolut Vodka-flaskan? När jag var liten hade vi vatten i sådana flaskor. Minns när jag var sex år gammal och kom på det bästa skämtet to date.

Att jag sa "Absolut" högt ena veckan och höll det sista en hel vecka då jag äntligen fick avsluta det och säga "Vodka!". Skämtet? Att ingen skulle fatta.

Bra, sexåriga Parisa. Du var ett unikum redan då *drar en stolthetens suck*.

Alfapet-time. Hade aldrig spelat det förut. Pelle är så klart en mästare. När jag ville lägga "Mogi" fick jag inte göra det. Det är egennamn, sa han och avfärdade mig. "Mogi är ett fenomen!!", sa jag tillbaka men det blev inget.

Var on a roll, som det heter, i början. Efter två vändor nöjde jag mig med att lägga ord som "Le".

Pauline var sjukt inne i det.

Tack till bästa värdparet för en härlig onsdagsmiddag!

Antingen är det min skeva världssyn eller så är det ett objektivt faktum. Jag röstar på det sista.

Alla som KAN klappa med en hand är normala och de som inte kan det, ja, de har en genetisk avvikelse.

Hej! Jag älskar blogg och twitter.

Bloggdebatten här på Nöjesguiden får det att klia i kroppen. Ingenting får igång mig mer än diskussioner som sker öppet och där alla, precis alla, tillåts vara med. Stunder som dessa älskar jag bloggfenomenet.

Gjorde en sammanställning av hela bloggdebatten för att så många som möjligt skulle ta del av det. Läs den här och läs Calles, Tones och Amats inlägg. Vilka intelligenta människor vi har. Herre vad gåshud jag fick när jag läste deras inlägg, speciellt Amats.

Men twitter då? Mest kul. Jag älskar t.ex. FATJEW, shitmydadsays och speciellt Chuck Norriz.

Exempel:

#ChuckNorriz doesn't need a condom. he simply says "Stop" and his sperms obey.

Askul. Imorse såg jag det här:

#ChuckNorriz can clap with one hand.

Och blev lite förundrad. För. Om nu Chuck Norriz är den här supermänniskan som vi alla vill tro att han är, hur kommer det sig att jag, JAG, kan: klappa med en hand?

Bildbevis!

PARISAAMIRI CAN CLAP WITH ONE HAND!

World Class Slussen igår. Får 4/10.

Sunkigt ställe, folk kan se in genom de stora rutorna när man tränar, inte så många pass att välja mellan och slitna maskiner. De hade ingen maskin för midjemusklerna vilket råkar vara min FAVORIT.

Gör övningar menar ni men det är roligare med maskiner och lättare att mäta hur pass stark man blivit.

Ätstörningsnivån var inte heller hög. Kikade runt bland kvinnorna i omklädningsrummet och kände att, här blir ingen galen. Normala människor med normala ambitioner. Man skulle inte behöva se någon spruta in okända substanser i magen eller stå och känna sig fläskig i duscharna.

Jag och mina jazzbyxor hade roligt på ett Booty-pass. Overklig instruktör men det är nog givet för den yrkesgruppen. Så käck är man inte naturligt.

Idag har jag haft väldiga problem med att sätta mig ned, gå nerför trappor och böja mig ner. Mycket bra booty-träning, mycket bra.

Recensionera får fortsätta, helt enkelt. Tipsa på mailen om ni vet något gym som är värt att besöka.

Hej.

Ville bara ta tillfället i akt att berätta lite om min killsmak. Jonas Cramby/David Sundin/Tom Pyl. Rakt jävla av. Känner du igen dig? Skicka ett mejl.

Bild bifogas, givetvis.

Nu ska jag gå med min chef som ska köpa ut lite alkohol till mig. Säg inte till någon. Kram,

Parisa

Rycker upp ytterdörren utan att ringa på, där väntar redan Markus med de två första säsongerna av Mad Men i handen och på andra sidan dörrkarmen står jag med två paket nudlar. Ett snabbt byte, en snabb puss och jag är iväg igen.

Jessica ringer, det finns inget behov av att utbyta artigheter, vi dyker rakt in på hur äcklig den där guidokillen på gymmet var. Möter en bekant, klickar bort henne direkt. Ringer upp så fort den bekanta försvunnit och vi fortsätter exakt där vi var.

Mailar Kristin planerna inför veckan som kommer för att synka och får tillbaka ett mail med de "gig" hon har. Ett otvunget förhållande, när vi pratar avslutar vi varandras meningar och blir höga av varandras närhet, till alla andras skitstora förtret. Jag skrikpratar fortfarande två timmar efter att vi skilts åt.

Säger att Juden är lik en get och får tillbaka en länk, nej, det här är han lik. Min judepojke har skills som ingen annan och är så känslig, smart och fin att jag blir chockad varje gång jag tänker på att jag småhatade honom för tre år sen.

Pratar med Ellie på Facebookchatten, hon svarar långt borta i Thailand och får representera det gäng blondiner jag älskar som jobbar på sin bränna, gråter på fyllan, skvallrar som riktiga fittor, tävlar i vem som kan dricka flest 30-kronorsöl på tio minuter och pratar alldeles för högt bland folk.

Får kika på vilka Johan har bjudit till sin födelsedag. Jag är den enda tjejen bland tio killar. Visst har vi "känt" varandra sen vi var 6 år men utbytte över tio meningar på en och samma dag först för ett par, tre månader sen. "Var inte tjejig nu", hann jag tänka innan jag började smågrina.

Konstigt, egentligen. Visst har jag PMS men förstår inte varför just jag får uppleva den här lyxen varje dag. Med betoning på just jag.

Johans printscreen från vår sms-konversation i helgen:

 

            

(snäll tjej vid ett matbord men med någon annans man)

Ska på parmiddag imorgon hos Pelle och hans tjej Pauline. Vuxet, va?

Jag hoppas på en riktig Sandra Beijer-middag där vi tar mysiga bilder på varandra, äter trerätters, spelar sällskapsspel och kör viskningsleken för att dämpa matkoman och åker hem sen - inte vidare ut på krogen. 

Det är en uppstyrd grej av Margret, så hon kräver att jag tar med mig en MAN. Jag ville ju inte ta med någon jag gillar på riktigt för att det lätt skulle kunna bli jobbigt så jag tänkte ta en killkompis för att underlätta för mig själv. Det fick jag inte. 

Så nu tänkte jag vara snäll mot Johan (Klanpojken, för att inte förväxla med Dashas bästis Johan) efter att jag drivit kanske lite för hårt med honom och fråga om han ville hänga med? För visst verkar han vara riktigt rolig?