Ni undrar vad som hände med den utlovade livekommenteringen? 

Hemskt ledsen om jag fått er att känna som alla de gånger när Den Frånvarande Föräldern lovade dyrt och heligt att dyka upp på basketen/friidrotten och ni gick sönder lite inombords varje gång ni tittade upp mot läktaren i hopp om att för en gångs skull inte bli besviken och allt ni fick var en femhundring på skrivbordet som fick agera "förlåt". 

Oj, where were we? 

Jo, jag har blivit utsatt för en stor, komplex konspiration som inbegriper fyra personers handlingar för 20 och 25 år sedan. De avlade fram två personer på samma dag, med fem års mellanrum och dessa personer blev sedan ett par (allt en del av planen) och som par valde dessa personer slutligen att anordna en födelsedagsmiddag för att MEDVETET hålla mig borta från Melodifestivalen. 

Amelie och David, kul middag igår, grattis igen. 

Sverige - vi tar igen det här i nästa deltävling, i Göteborg. Av det lilla jag har hunnit uppfatta/ta igen i efterhand: 

Gina Dirawi - vilken hjälte. Självklar i sin roll som programledare, en strålande insats.

Thorsten Flinck/Gina Dirawi - Två män på Nyhetsmorgon nyss konstaterade att "vadå, det är väl ingen fara" gällande den nu kända ass graben som Thorsten utförde på Gina under en kram. Tack män för er säkert välgrundade åsikt men om ni lyfter blicken lite inser ni nog att detta är bara ännu ett svin som tillåts svina sig. 

Loreen - Loreen, Loreen, Loreen. Du ska få mig att skrikgråta även i år alltså? Jag accepterar detta. Röstade som att jag rånat banken igår och tar därför all ära för att Loreen hamnar i finalen i Globen. 

Dead By April - Låt oss hoppas att bandet är Dead By March. Den 10, närmare bestämt.

Sean Banan - vad hände med självrespekt, hjärtat? Spela på Svenskens föreställningar om Invandraren i hopp om acceptans och gillan, du. 

Dansentrén alla tvingades göra var så otroligt konstlad och obehaglig. Enda uppet till Afro-Dite, dessa glorious kvinnor tappar aldrig stilen. Slut på åsikter, puss.

M.I.A. släpper den sinnessjukt mäktiga videon till senaste Bad Girls där hon lever the middle eastern high life - cruisar i en ökenstad, omgiven av kvinnor i remakes av burkan som skulle kunna massproduceras för Gina Tricot. 

Samtidigt sägs Kanye West leta locations i just Mellanöstern (Qatar, Abu Dhabi, bland annat) till sin nya Runaway, det blir alltså ännu en pompös 35 minuter lång musikvideo. Islamofobi - no more. Vi välkomnar ännu en arabisk vår.

Går i bitar snart. Vi kör live-kommentering imorgon. FÖRBERED ER!

Jag vågar påstå att Svinburken gjorde succé i PP3 imorse! Det står "Parisas" så att ingen ska råka förväxla den med sin egen svinburk. OBS, OBS: ni har väl inte missat vilka de andra tre sidekicksen är? Niclas Larsson, som är okej fastän han vurmar för Lana Del Reys "vackra fasad", Kakan Hermansson, behöver hon further introduction? och senaste tillskottet: Lina Thomsgård! Rättviseförmedlingen och önskvärd person at large.

Hela fyra femmor blev det under två timmars sändning. Hur länge ska vi ägna oss åt Svinburken? Jag tänker februari igenom? Så gör vi! Ni får som sagt välja charity.

I PP3 pratade jag och supergullisen (han har avancerat från superperson) Pär om följande:

 - Att Eminem blivit stämd för idéstöld av en fantasifull hemlös (och Eminems ex bruna lipliner).

 - Att Timbaland producerar Justin Biebers album (hoppas på att Bieber helt tar till sig Timbaland).

 - Att Dujardin i Oscar-favoriten The Artist kan gå miste om Oscarn pga sexistiska filmposters.

 - Om Peter Magnusson är Sveriges nya Lasse Åberg i och med filmen "En gång i Phuket", vi tar det punkt för punkt.

 - Kan vi få ett svenskt Super Bowl?

Kallas för P3's Zlatan av Pär och skryter om min överlägsenhet som hustler, i vanlig ordning. Lyssna här!

Inser ni att Kvinnokroppen och reaktioner på den är så pass centralt att det är löpsidestoff? Och hur djupt tragiskt detta är?

Kan verkligen få ont i hjärtat av faktumet att kvinnor lägger identitet i något så obetydligt som kroppen. Drömmen är att kvinnor (liksom män, förstås) inte ska behöva proklamera sin kärlek till den eller vilja beklaga sig över den, utan inte förhålla sig till den alls. En DRÖM, som sagt, tyvärr mer abstrakt än jag hade kunnat ana. Sen att det klankas ner på just Isabellas kropp får mig att önska att jag aldrig får döttrar. Perversa jävla värld.

Som tur är hela internet inte korrupt:

Rebecka skriver om det katastrofala, svenska Top Model som spelar på att skapa rivalitet kvinnor emellan baserat på deras utseenden och att vi ska lämna kvinnokroppen i fred. Har en sak att säga och det är: PREACH. Kan säga en till sak och det är: +1. Ditt geni.

Amanda skrev om det idiotiska i att den här semesterbilden ens provocerar och i att lägga energi på bantning.

"Tar man sig inte tid för att träna får man ta tid för att vara sjuk", har en grekisk gubbe sagt. Det vet jag för att det står skrivet som träningsmotivation utanför ett gym på Birger Jarlsgatan här i Stockholm. Vi måste prata om det här översittargymmet, Metropolis Gym.

Den där hemlighetsfulla fasaden säljer fler medlemskap än en nationell tv-kampanj skulle kunna göra. Visst, spegelglas får oss med erfarenhet från Homeland Securitys förhörsrum på amerikanska flygplatser att kallsvettas. Tanken på att okända personer som eventuellt/förmodligen hatar mig kan se mig passera utanför får mig alltid att märkbart justera min gångsstil för att verka så oberörd och oskyldig som möjligt. Slutar med att jag släpar benen efter mig i slow motion med händerna hårt knäppta bakom ryggen och blicken fäst rakt ner i marken.

Kan fantisera om träningslyxen (gratis proteinshakes året om? rena träningskläder och handdukar? den största lyx jag kan föreställa mig?) och undra om det egentligen bara är ett tillhåll för kändisorgier. Antalet gånger jag har kapitulerat inför nyfikenheten överstiger antalet gånger jag har använt mitt SATS-kort de senaste två åren och ändå vet jag att jag kommer att stå där igen, med ansiktet tryckt mot rutan för att kunna se in, i hopp om att få le mot Sebastian Ingrosso men istället återigen möta blicken hos hånleende, självgoda löpbandsnyttjare. Enter: självföraktet. Gets me every time.

Nu har även jag sett serien New Girl som frontas av hipsterprofilen Zooey Deschanel. Jag hann bara se piloten, där producenten hette Bari Halle som en omvänd Halle Berry. Bari Halle har mest gjort gravid- och förlossningstv innan. Märkligt nog.

Min första reaktion - undantagslöst - brukar vara avsky. Och fastän beskrivningen "adorkable" gav samma obehagliga stresspuls som ordet "quirky" ger mig GILLAR jag att Zooey Deschanel skiter i om hon ser ful eller töntig ut. Det är faktiskt ovanligt, sen att hon är en flicka och inte en kvinna kan diskuteras. MEN NOG OM DET, till det viktiga:

Schmidt, en slags guido fast i kostym, är en tvättäkta douchebag. Som en äkta kvällstidningsjournalist med teckenutrymme att fylla ut ger jag er definitionen:

"Someone who has surpassed the levels of jerk and asshole, however not yet reached fucker or motherfucker."

Ett semi-svin, helt enkelt. Inget nytt. Detta däremot: varje gång Schmidt gör någonting douchebag-esque måste han stoppa en dollar i Douchebag-burken som straff.

Det blev i samma stund uppenbart: jag behöver en Douchebag-burk. Rättelse: min omgivning behöver det.

Följande saker ska resultera i ett klirr i Douchebag-burken:

 - När jag skrattar högt åt mina egna skämt.

 - När jag gör narr av någon annan.

 - När jag säger någon amerikansk replik som jag tycker låter ball.

 - När jag ger män tjejnamn för att avmaskulinisera dem.

 - När jag medvetet använder mig av härskartekniker.

Jag vet, jag ruinerar mig själv. Detta gäller från och med NU, skulle vi räkna bakåt skulle det bli en statsskuld. Margret får vara domare vid oklara situationer. Pengarna får gå till välgörenhet som NI VÄLJER!

Den här dagen var dödsdömd redan innan jag hunnit ta mig hemifrån. Sjuk och jävlig, ja, men jag skulle få skämmas dagen igenom för idiotin ovan, valde därför att låta det verka medvetet. Trendriktigt. Fastän jag bara måste till tvättstugan. Annars är olikfärgade strumpor ett klassiskt tecken på mental ohälsa. ANNARS, notera "annars".

Tröstade mig med att den här patrullen överträffade min egen idioti. Har ni tvångstankar? Då får ni en ny: räkna pälsbollsmössor på stan. Tack vare dessa överpriviligerade kids på väg tillbaka till östermalmsskolan Karlssons efter att ha varit på arbetarklassafari fick jag det till 16 stycken idag.

Besökte Hannah och Amandas kontor på Söder där Amanda haltade fram efter att ha löptränat. Har ni sett att de har fått igång sin nya sajt och släpper programmet Middag hos Hannah och Amanda? Well, se det här.

Vi skrattade och hade det trevligt men jag lyckades bara fånga Kristins ansiktsuttryck såhär: misstroget.

Jag och Kicki tog oss sen bort till S:t Eriksplan för att kolla hur redigeringen av webbtv-inspelningen på modeveckan hade gått, hos Hard Hat/Snowman! Här bildvitsar vi lite (hon ska se frusen ut). Längtar efter att få visa hur er! There will be lols.

Passade på att sova på bussen på väg tillbaka från jobbet.

Här började jag må RÄTT dåligt, fångat av vår produktionsledare. Tacka gud för den tryckta tidningen säger jag bara.

PÅ TAL OM PRINT! Dagens stora nyhet var att Nöjesguiden har ökat med 31,7 procent i den senaste Orvesto-mätningen. Och förra veckan hade Nöjesguiden.se nytt besökarrekord på nästan 70 000 unika besökare. Min lilla sajt börjar bli stor, älskade Nöjesguiden har i år funnits i 30 år och har aldrig varit bättre. Stor lycka i den här ynkliga sjuktillvaron.

Har två världsomvälvande nyheter att dela med mig av:

1. Har idag med mig matlåda. Att luncha med Roliga Människor gör mina dagar eftersom jag sällan hinner hänga efter jobbet. Matlådan innehåller bland det absolut godaste jag vet, alla kategorier, som dessutom ska få göra mig frisk. Spenat. Skulle kunna injicera skiten. 

2. #homoriot pågår på Twitter. Och straighta personer har redan börjat reagera defensivt. Varför inte bara ta till sig och försöka granska sig själv? Jag har gjort mig skyldig till säkert 70% av allt som twittras och just därför uppskattar jag verkligen alla historier. In och läs.

Vägrar acceptera den här satans förkylningen jag fick efter att ha "utfört ett dåd" (gissa betydelsen ni) i lördags.

När Rob Lowes kontrollerande, hurtiga karaktär i Parks and Recreation (har ni inte sett det än? denna ständiga besvikelse) insjuknade i maginfluensa efter att ha först skrutit om att hans superkropp aldrig blir sjuk använde han sig av mental träning för att försöka få ringmuskeln att sluta sig. "STOP POOPING" befallde han sig själv i sjukhusspegeln. Oklart om det ledde till hans tillfrisknande men jag kör en variant där jag skryter om hur frisk jag är och att jag aldrig haft feber eller planerar att ha det. Skelögd, svettig, förvirrad och ständigt frusen är det inte riktigt övertygande.

En möjlighet är att jag kan ha råkat bli befruktad i skallen för nu verkar det vara ett färdigmarinerat foster som hemskt gärna - av trycket att döma - vill förlösas genom öron, ögon, mun och/eller näsa. Blir en historia för barnbarnen. 

Men nog om mig (<--- aldrig sagt detta oironiskt tidigare), titta på det här klippet från SAG Awards när älskvärda André Leon Talley träffar Melissa McCarthy (Bridesmaids, hallå) och öser beröm över henne. Nytt livsmål: träffa André och få en komplimang. Om jag så måste muta den jäveln. 

"beautiful super-size and voluptuousness"

Dyker upp på Know Your Meme inom kort. 

Igår var det alltså dags att representera dubbelsiffrigt BMI på Mercedez Benz Fashion Week på Berns.

ag var där för att chefa över den mäktiga inspelningen med Kristin och (ljushuvudet) Brita, stjärnorna! Ni får se resultatet på torsdag, people.

Men hann med en hel del utöver jobb, åt lunch med bland annat hemkomna Carolina (som kanske dragit iväg igen, till New York, den lilla jetsettern) och såg både Altewai Saomes och Styleins visningar. Fina kläder, ja, men jag tar främst med mig visningsmusiken. AS bjöd på imponerande hip hop-beats och Pamela hade gjort ett mixtape till Stylein, som hon lovat att jag ska få!

Tyvärr så slutade min kväll med detta:

Halsade en Kan Jang också i min desperation. MÅSTE BLI FRISK NU.

Nu hörni ska jag, Kristin och Brita skapa magi i form av webbtv på modeveckans första dag!

Underhållning på visningarna:

 - Stirra in i alla kameror i hopp om att lyckas photobomba så många som möjligt. Man vill allra helst vara den psykleende galningen i bakgrunden på alla visningsbilder. Även roligt att behandla vanliga turisters kameror som streetstyle-kameror. Posera för turistbussar, osv.

 - Se vilka som snor åt sig platser längst fram genom att hoppa häck över stolsraderna.

 - Ljuga för ängsliga (de är få men finns) stackare att designern har en "privat drink" senare och se hur de rasslar ihop i en hög av avund och osäkerhet.

 - Räkna folks klädbyten. Jag unnar dem detta, det finns inte tillräckligt många tillfällen för att få klä upp sig i Sverige. Helvete, byt inför varje visning!

Happ. Ses på Berns!

Fick lola och high fivea med ett par favoritmän igår. Den ena favoritmannen, geniet Jonas Adner, fyllde 26 år och firade med tjugo påsar chips (ej överdrift) och rnb. Den andra favoritmannen, Hipster-Kristofer, var mest intresserad av den "nya kanelspriten" Fireball. Det enda han ville prata om!

Rolig Person Får Rolig Present: uppstoppad hamster med tillhörande skylt "Jonas Adner 26 år". Tvingade honom att smoocha hamstern fastän de övriga kalasmänniskorna skrek "ARSENIK!!".

Kristofer gav Jonas bildbevis på en karaokekväll ingen verkar minnas. Förutom jag, som vanligt. Ensam med mitt minne. Här sjunger vi Halo med nyfunna vänner.

Detaljerna i Jonas hem måste ha varit utplacerade för bloggmaterial. Här: Backstreet Boys-Howie.

Efter ett besök på Vardagsrummet med charter som tema för kvällen (=ursäkt för att få vara lättklädd + bära solglasögon inomhus at night som Jay-Z) mötte jag upp galet blonda Margret på Vassa Eggen. Vi var på ett riktigt _offensive_ humör. Som vanligt.

Två V-tjejer hade gått vilse och hamnat på Gubbrummet.

Exakt så här vill jag bli ihågkommen. Sedd genom förlåtande vaselinsmetad lins/ett par rusiga ögon, sittandes på en bar. Kuriosa: omgivningen har noterat att jag alltid sätter mig lite högre än andra om möjligheten finns. Mitt undermedvetna är en äkta douche.