Okej, jag har alltså läsare i Malmö? Vi måste meet up!

Margret är ju uppvuxen i Malmö - och född på Island, icke att förgäta, men kommer ner först på galadagen, fredagen. Alltså har vi torsdag kväll för oss själva! Kommentera eller maila så fixar vi nåt.

Grymt att det bara är en kvart mellan Lund och Malmö, förresten. Som från min lilla förort till StureP!

Det här är de ställen jag uppfattat:

KB, Debaser, Möllan, Hipp (där Malmö/Lundpriset ska hållas!), VIP Lounge "(-centerliter&gram)", Etage. Prins Bernad aka Båten, Sushi på Koi.

Vill ni tillägga någonting?

Kommer leva jetsetliv och åka tillbaka lördag morgon för att behöva springa till min spelning på den nya VitaminWater-butiken på Grevturegatan. Jag och finafina Kristin (*fjäskar fortfarande*) ska spela skivor från 15.30 till 17. Ni kommer va?

Blir bara massa Destiny's Child och jag ska lätt spela hela Fresh Prince in Bel Air-låten plus lite Missy Elliott om vi har tid!

"Du är sjukt oskön om du gör det här" sa Kristin på telefon när vi pratade om det men jag är funtad som så att jag avslutar allt.

Kan tänka mig en och annan kille som vill säga emot mig på det uttalandet men jag måste läsa klart alla böcker jag påbörjar och bråkar tills någon (den andra) ger upp. Jag är ingen quitter.

I lördags gick jag inte ut. Jag hade roligt för mig själv på Facebook istället, på Kryckans facebook. Hon är två år äldre än mig och har levt tillräckligt för oss båda under hennes två tidigare år i Stockholm, när jag fick MVG på gymnasiet och retade tjejer som petade upp stringen över byxlinningen.

Hittade den här bildserien som Johannes Helje fotat. Back in november 2008 i ett album döpt till "DET och Kristin fyller år". DET var nån klubb på Spy Bar.

Jag roade mig med att bråka med rockers på Harry B James samma kväll. Min näsa fick inte vittring på Spy förrän februari 2009 som den lillskit jag är.

*sexig tjej*

*hänger i dj-båset och ser buzy ut*

*tar bilder på folk och försöker se ut att ha roligt*

Men va? Vad händer här? Har Kristin fått syn på MIG på dansgolvet? Nej, just det. Vi kände inte varandra då.

Det är HENNES judeman som anlänt en dag tidigare till Stockholm från fashion i London för att överraska henne på hennes b-day!!! *unisont naaaw i stugorna*

*I'm cockwhipped and I aint scared to show it*

*happiness* och glasis aktar ljusen som den omtänksamma bf han är.

"jag...har aldrig....varit....så...lycklig" *snorar*

*kollapsar av glädje* och folk runt omkring ba gud vad ovärt om hon skulle dö.

*can't believe iz true!!!*

Under den bilden kommenterade jag såhär. Notera tiden.

*cuddlin' with my man*

Någon hämtade ljusen igen. Säkert nån tafatt människa som glasis lämpade över dem till när det skulle börjas mysas som nu räcker tillbaka dem "här, glöm inte era ljus", kolla glasmans min, så överraskad av den här tafatta människans gest att han tror att denne skämtar. Kristin märker ingenting.

*så lycklig att det gör ont*

*glasman börjar också grina, mest över bandanan han har*

Här gjorde jag minen ni gör när ni ser en hemlös kissa på gatan, äckelminen. Det är mest för att Kristin pussar min pappa och jag ba wtf, Kristin. Men så går det över och jag tycker det är ganska vackert. Som med hemlösa kissaren.

Mitt i all kärlek sätter Kryckan upp håret för att smidiggöra hånglet. Thats my girl!!!! Visst är de fina på den här bilden?

*gråtskadad*

Okej, har aldrig sett Kristin så vacker som på den här bilden? Och hon är ändå så himla fin. 

Det säger jag inte för att gottgöra att jag fläker ut de här bilderna och har mailat henne fula bilder på henne i två timmar med kommentarer. Bara lite därför.

Här har Krycki nått punkten där man bara gråter fastän man inte riktigt minns varför man började. Som när jag har PMS och lyssnar på Celine Dion.

Glazeman har fått sig dricka för att klara av the Mariah Carey-moment.

Sen vet jag inte vad som hände.

När tycker ni att man blir vuxen? Tänker inte på officiella vuxen-åldern som är uppe runt trettio för båda könen nu utan när man är vuxen nog för att gå ut, ligga, dricka, balansera på höga klackar och ha fittkort? 

Ibland ser jag småtjejer som är syskon till mina kompisar på tunnelbanan. Jag vet att de inte är äldre än tretton, fjorton men de sitter med sina klirrande påsar, smink tyngre än mitt eget och av klädseln att döma tar de begreppet fittkort på allvar. De gör allt för att vara snygga i killarnas ögon och den som bangar är en tönt. 

Jag tycker att det är synd. Hetsen gör att de har så bråttom. De missar mer än de upplever. 

Jag? Såg mig inte ens i spegeln förrän jag började gymnasiet. Vissa säger att jag mognade sent men jag var fan mogen först. De saker jag listade däruppe om dricka och fittkort handlar inte om att vara vuxen, tvärtemot vad alla fjortisar verkar tro.

Däremot att kunna göra de sakerna med självrespekt, känna sina gränser och ta ansvaret för konsekvenserna.

 

Det här med grunka, är det på riktigt?

Har svårt att föreställa mig hur det skulle gå till. Gråta och runka samtidigt, alltså. Varför? Man borde be celebrating!

Sen måste vi, som de feminister vi är, etablera termen gronna. Gråta och onna samtidigt. Fastän det är ännu mer orimligt.

Berätta nu. Why would I be crying? Varför grinar ni? Varför just då?

"sedan frågade min pv om jag ville följa med honom till norge. jag gick in i sovrummet, visade sängen och sa "här kommer jag älska med män när du är borta" *freak*"

Har ni hört talas om fantomsmärtor? Googla det annars, tänker inte förklara.

Jag är fantombakis idag. Jag gick hem istället för att ludra på stan igår och la mig i normal tid. Vaknar och känner mig bakis, värre än någonsin. Huvudet känns som en svamp doppad i vatten och kroppen är hela tiden tre steg efter. Lovar att det är för att det är söndag och min kropp är en rutinerad jävel.

Förstår ni vad ovärt? Jag mådde piss igår kväll och tänkte för en gångs skull skona mig från ännu en natt med alkoholen som sovsällskap och det gick ändå åt helvete.

Fast en kompis sa att jag kanske är sjuk. Eh, jag blir inte sjuk? Visst har min mage sina dåliga dagar för att jag är laktosintolerant och skräp flyter i mina ådror men sjuk, snälla, jag är inte klen. Riktigt sjuk var jag på Juden och Mackans studentskiva. Aldrig känt att jag missat något viktigt så starkt som då.

Men jag kan berätta att jag planerar en mindre utlandsresa, en del av en world tour, till slutet av veckan så: jag tänker helt enkelt inte bli sjuk. Lite dömt att misslyckas.

 

Sarah la upp bilder från en av våra fister i höstas.

Parisa: Har du inte photoshop eller? Skulle ALDRIG göra såhär mot dig Sarah.

En typisk tjejkommentar. I stil med "usch ta bort!". Så långt så bra. Men bara för att man avtaggar sig, kolla min FB - finns inga bilder tagna i profil, betyder inte det att man kommer undan.

Juden: konstig bild. jag ser ingenting, det är nånting som blockerar hela bilden... vänta... det är... jaha. förlåt. det var ingenting.

Johan: Är den INTE photoshopad? Det var precis det jag trodde att den var. Ser ju helt sjukt ut.

En sämre människa hade blivit sur, jag blir rusigt glad över att de vet att jag tar det.

Det där lilla tomrummet inombords har irriterat mig i några dagar. Jag är inte mycket för shopping, dricker mig sällan askalas utan gillar salongs och ser inte sex som bekräftelse. Så vad fylla upp tomrummet med?

Jo. Paradise Hotel Danmark.

De är, om möjligt, ännu trashigare. Jag bara placerar hakan på golvet så att jag slipper tappa den varje gång, det går inte att värja sig mot whitetrashen och dramat.

Tjejerna kör fjortisbenan, inte en egentlig bena, mer så att man bara dragit handen genom håret så att det lägger sig en åttiotalsvåg över halva huvudet. Håret är blekt och ligger i skadade testar över axlarna.

Killarna verkar ha gjort det ödesdigra misstaget att anlita samma stylist, stora kors i halsband, och ovanpå det ett halsband de alla verkar ha plockat på sig när de landade i var de nu är. Alla vet att jag hatar rent dekorativa plagg, kolla idioten med kostymväst över ett spännislinne.

Försökte introducera Jenny för det, för att ha någon att förfäras med, men hon tyckte att de var "för fula" och klarade inte av det.

Jag börjar bli avtrubbad. Vet inte vad som skulle vara fult nog för att avskräcka mig nu.

Sitter hemma hos Jenny-Jämpa.

På tunnelbanan hit gav alla mig ledsna blickar och verkade bli chockade av mitt ansikte. Såg ut som ett lik. Vaggade fram mellan sätena och fick hålla i mig för att jag var så yr och svag, kändes som att jag hade feber och måste ha sett aspackad ut.

Jenny bläddrar i en Sköna Hem. Förlåt, hur kul? Hon är 23 år gammal och sexig, hon borde bränna upp den. Men vi låter henne hållas, vi gillar henne.

Fan vad jobbigt att jag sminkat mig och plattat håret. Känner mig tvungen att dra in till stan bara för att visa upp skiten jag kallar mitt yttre och sen dra hem, för att de här två timmarna ska ha varit befogade.

Men orken finns inte. Sängen kallar och jag är ju en pushover numera.

För första gången i mitt liv gick jag igår på: killjakt.

Jag märkte att knappt någon jag kände var på Strand. Gyllene tillfälle. Jag är så skev att jag inte gillar när man har många gemensamma vänner med killar.

Hittade: ingen. Det verkar svårare än jag trott innan, det här. Alla var för korta (jag skuttade iofs runt på 1,86 i mina nya, redan förstörda mockaklackar), för unga eller för intetsägande.

Precis när jag gick över dansgolvet för att gå till garderoben och ta mig hem tar någon tag i mig. Vafan tänker jag men efter ett par öl är jag inte lika elak och gled med.

"Jag gillar långa tjejer", säger en kille som ologiskt nog var kortare än jag så jag svarar "och jag gillar långa killar". Men ändå ber han om dans efter dans och insisterar på att vi dansar tryckare?

Jag vet inte jag men jag brukar ha lätt för att eh, avfärda folk. Aldrig varit en så menlös pushover som jag var då. Till slut sa jag bara "nu går jag" och sprang.

En till livsomvälvande sak, jag fick: dåligt samvete?

Jessica pratar bara om sitt jobb fastän jag ber henne hålla käften och dansa, jag ensamdansar till madonna och hänger med söta popsnören. Någon sa just till Jessica att hon har en sexig flickvän och syftade på mig. Söder, alltså. Jag har aldrig kysst en tjej men det känns som om det fan vore läge nu.

"Måste tjacka biljetter till R Kelly. Om jag klär ut mig till 13-åring kanske det till och med kan bli åka av efteråt."

Ni vet Quetzala Blanco? Den bitiga, sjukt roliga drottningen på Nyheter24? Hon är förste man ut i vårt nya format Nöjesguidar.

Vi ber de med bäst koll berätta vad som är Döskalle och vad som är Mästerligt just nu inom alla de områden vi varje månad gör till våra i tidningen: Musik, Film, Mode, TV, Krog, Dryck, Klubb och Konsert. Scen och Konst var inte med just nu när Q skulle hålla låda, men kan komma i framtiden!

Hon äger iallafall. Och det här kommer bli så jävla bra. Ge mig gärna tips på vilka ni vill se äga i framtiden, per mail (parisa.amiri@nojesguiden.se) eller i kommentarerna. 

Pussis. 

Har tänkt vidare på det här med modebranschen. Försöker förstå hur de tänker.

Kom fram till att de har det närmsta media-företagsförhållandet. Helt beroende av varandra.

Alla mode"journalister" hoppas få anställning inom marknadsföring eller annan modeföretagsamhet i slutändan. Tills dess nöjer de sig med schnajdiga inbjudningar och spons. Modeföretagen är beroende av att det skrivs bra saker om dem, att en bloggare skriver ett inlägg med rubriken "VILL HA!!!" ackompanjerad av en bild på deras skor.

Det minglas på tillställningar och gränserna är flytande. De är polare. Fast alla utnyttjar alla.

Calle gick på Stora Bloggpriset som Aftonbladet sätter ihop. Han blev bjuden. Han producerar Schulman Show för Aftonbladet.se.

Ändå kunde han samma kväll twittra:

"Bloggpriset. Vilket skämt ändå. Tänk att lilla Veckis gör det hundra gånger bättre än stora Aftonbladet."

Vet ni vad detta innebär? Att man kan särskilja på vad som är äkta och vad som är köpt. Förhoppningsvis betyder det fortfarande någonting i folks ögon.

"Parisa är webbredaktör och bloggar på nöjesguiden, men själv väljer jag att kalla henne för min klippa. För det är precis det hon är! Hon är galen, som jag fast på ett annat sätt. Hon vet till skillnad från mig att man kanske inte ska skrika: Fuck my life bitch till alla man träffar och hon vet att man borde ta sista tunnelbanan hem. Hon lånar ut sina trosor till mig, lagar god mat, sjunger och säger:Eller huuuuur?! på ett underbart sätt.
Hon säger sjuka saker och har tankar om precis allt, önskar att hon gav ut en bok. Ni kanske tror att jag är besatt?! Det är jag nästan, hon har till och med en egen mapp på mitt skrivbord."