Dear me - ett brev till mitt sextonåriga jag.

Margret Atladottir 10:48 20 Oct 2011

Inspirerad av Haso kör jag ett Dear me.

 

Kära Margret,

Om ett tag kommer du att träffa någon som får dig att komma över Calle. Jag vet, helt sjukt, men så är fallet. Du kommer att bli tillsammans med honom och det kommer att vara din första riktiga POJKVÄN. Du kommer bråka som fan med dina föräldrar om detta, för de tycker inte att det är en bra idé alls. Försök inte vara så jävla respektlös mot mamma, hon menar inget illa, på riktigt. Och njut av att vara kär och lycklig! Ni kommer att ha det fint. Önskar att jag kunde avråda dig från den här relationen...av olika anledningar, du kommer märka det och jag tror att du ändå behöver se det du kommer att se, och känna det du kommer att känna. Även om det kommer att prägla din person i tio år framöver på ett negativt sätt. Snälla lova mig en sak bara: att inte ljuga för dina vänner om vad som händer mellan er. Och efteråt när du känner att du aldrig kommer att kunna älska igen? Det kommer du. Flera gånger om och ännu starkare.

Var duktig i skolan, det är ju på riktigt så jävla lätt. Gymnasiet är så lätt att jag sitter och skrattar åt det nu. Att inte ha några räkningar och måsten utöver läxor och prov är som att ha semester.

Två riktigt jobbiga grejer kommer att hända dig tyvärr. Kan med glädje informera dig om att det i långa loppet inte spelar någon roll egentligen, du kommer bli lycklig och stark när du är vuxen. Detta är fakta, ingen bullshit.

Färga bara håret själv hemma om du ska färga mörkt, INTE blond. Det måste man göra på salong och eftersom du inte har råd med det så låt bli bara.

Prata om det som är jobbigt med mamma och pappa.

Och du vet Nöjesguiden, tidningen som du säger att du "hatar" men läser slaviskt varje nummer? Du kommer att vara chefredaktör för den sen. Och du kommer inte bara att träffa alla de artister du dör för, utan liksom INTERVJUA dem. Japp. Sluta röka också snälla söta fina. Ja, du är söt och fin och vacker. Vet att du tror motsatsen men det är helt sant.

Puss.

Fler blogginlägg från Margret Atladottir