Vem ser du upp till?
Mina föräldrar. De klarar allt.
Vad skulle du gjort om du fått in 10 miljoner på kontot idag?
Sålt min lya, köpt en ny, tagit lite ledigt och shoppat och rest som fan. Blekt utväxten that's for sure.
Hur ser en dag ut då du är extra lycklig?
Olika, men oftast är jag liksom UTVILAD. Trötthet är min värsta fiende. Jag älskar att vara utvilad, känna mig ren och hel, det är då jag är som mest inspirerad och kärleksfull. När jag är med många av mina bästa vänner. Kanske sitter vi och tar en bärs på Riche, har shoppat lite, och skrattar så vi gråter. När allt känns tryggt och lugnt.
Om du skulle vara ett plagg, vilket skulle du vara då?
Någonting classy, i ett lyxigt material. Dyrt. Tidlöst. En minkpäls kanske. Förlåt :c
Vilken egenskap listar du högst och lägst hos dina vänner?
Högst är nog lojalitet och trygghet. Jag letar alltid efter den där känslan hos människor som är typ: dig kan jag lita på. När jag hittar den så blir personen automatiskt min vän. Någon man kan berätta allt för, som kan se en blottad och som vill att man ska vara glad. Lägst? Missunnsamhet.
Vad ångrar du mest i livet?
Att jag inte pluggade mer i gymnasiet och hade alla MVG och typ kunde känna efteråt: JAG KAN BLI VAD JAG VILL! Att jag varit elak mot de jag älskar. Att jag hållit på med destruktiva beteenden, och sabbat för mig själv, hatat mig själv. Fan så onödigt. Jag ångrar även att jag gett för mycket av mig själv till män som inte sett mig, som inte älskat mig.
Vad är du mest stolt över i livet?
Att jag är stabil och försörjer mig själv och har gjort sedan jag flyttade hemifrån efter gymnasiet, att jag lever efter mina ideal (KAMPEN FORTSÄTTER =D), att jag har många bra vänner.
Vad önskar du att du hade vetat för…
10 år sedan?
Då var jag sexton år och jag önskar att jag hade vetat att det är meningslöst att ägna tid ångest och energi åt att hata att man inte ser helt perfekt ut. Att man har ångest över att man inte är skitsmal, att man har ångest över att man inte har en massa materiella ting, statusgrejer. Fuck that. Det betyder ingenting. Det enda som betyder något är andra människor.
5 år sedan?
Att inte tvivla så mycket på mig själv, att jag skulle stått upp för mina idéer mer kanske? Jag vet inte. Jag var 21 år då. Jag önskar att jag inte var så jävla fucking brådmogen. Alltså när jag var 21 år hade jag varit ute och festat på klubbar och rest till höger och vänster i fem år. Och det gör att jag idag, 26 år gammal liksom är helt blasé. Känner mig som 30 mentalt ibland. Hade varit soft att vara kid lite längre kanske.
1 år sedan?
Lämna din relation. Omedelbart. På studs.
Har du haft någon ”ålderskris”? När, hur, varför osv?
Hade väldigt mycket ångest när jag var sjutton över att jag inte var arton, det var ett jävla hustlande med falskleg, lögner, och så vidare. Träffade en kille som jag sa att jag var 23 år till. HAHA. Hade så mycket äldre vänner att jag kände mig så "liten". Men gud så töntigt alltså. Sedan har jag väl någon slags ständig livskris nu, typ jag lever inte det liv jag trodde jag skulle ha när jag var liten. Men men.
Vad har du för mål i livet.
Att vara lycklig, trygg och frisk och ha en stor familj. Lära mig arabiska (detta måste ske omgående då delar av min familj bor i ett arabisktalande land) och massa annat skit.
Nämn de fem lyckligaste händelserna i ditt liv hitills?
1. När jag blev chefredaktör var jävligt ballin. Jag kände mig sjukt "sedd". Att min kompetens äntligen SÅGS och bekräftades.
2. Kanske när killen jag var olyckligt kär i under två år hånglade upp mig på en fest? Vene. Det kändes som det största då :)
3. Varje gång jag är med HELA min familj samlad. Den lyckan. Den är sjuk. Senast nu under påsk var vi samlade allihopa.
4. Studenten. SKOJA. När min bästis sa att hon va gravid? Skrek. Min gudson :)
5. När jag och ett ex höll på och blev ihop och vi va galet kära. Älskar dem kärlek.
Var känner du dig hemma?
I Malmö.
