10 sätt att bli av med en hipstersnubbe.

Margret Atladottir 16:35 3 Feb

10. Man säger när den e m sina kompisar, älskling, va heter den där låten du älskar så mkt m Salem al Fakir?

9. Man använder nån jävla tolva som underlag när man målar naglarna. Ler.

8. Man säger när den e m sina kompisar, älskling, va heter den där bloggen du e inne på fem ggr om dagen nu igen...Johan Wirfält va?

7. Man stänger av alarmet så han missar att gå upp och vinna den där ebay-auktionen. Ler stort.

6. Man drar ner mössan över öronen på han och ba ÄLSKLING, det e JÄTTEKALLT ute!!!

5. Denna e på egen risk om man vill fortsätta leva: man krymper en "limiterad" supremetröja.

4. När han inser att du e smartare än han :(

3. "har du ens varit i NYC?"

2. Man har tvåsiffrigt BMI :)

1. Man påpekar, lite försynt, men baby, du har ju faktiskt aldrig ens röstat?

Gilla:
upp
43

10 sätt att bli av med en hiphopsnubbe.

Margret Atladottir 16:28 3 Feb

10. På frågan om vilket ens bästa rapalbum e svarar man: "The very best of Omarion".

9. Man textar: "booo, finns supreme på cali eller?! puss!"

8. Man börjar gråta när han säger "tung du e" för man tror den sa man va tjock.

7. Man tror Drake e vit o Mac Miller svart.

6. Man börjar gråta varje gång han säger "cok" i nåt sammanhang för man tror den säger man e tjock.

5. Man säger "tycker han har ett och samma flow bara?" när han säger att NÄÄÄÄKKIIIIISH E BÄSTA RAPPARN I SUEDI.

4. Man säger "trodde Ison och Fille va två killar bara" när det e 30 pers på scen och möts av BABY HALLÅ DET E HIGHWON JU

3. Man bor på kungsholmen. (AINA CITY FY FAN VA KEFF BABE)

2. "vem e tupac ens?"

1. Man påpekar, lite försynt, men baby, du har väl aldrig bott i förorten?

Gilla:
upp
32

Tack för att ni läser oss!

Margret Atladottir 08:57 2 Feb

Idag fick vi veta att Nöjesguidens läsarantal har ökat med hela 31,7 %. Nu är ni 150 000 pers som läser oss. Det är en sjukt stolt chefredaktör som skriver det här, eftersom jag vet hur hårt min redaktion arbetar och hur bra de är. Den består av ett stort gäng av Sveriges bästa, mest seriösa och genuint passionerade skribenter, fotografer och illustratörer.

Vi vill fortsätta att vara roliga, smarta, analytiska, stilbildande, engagerande och guidande. Det vi vill veta är:

Vad vill ni läsa om? Vad ska vi skriva om? Vilka ämnen? Personer? Vad som helst! Vad gillar ni inte? Och så vidare. Vi gör Nöjesguiden för ER, våra läsare. Skriv i kommentarsfältet så tar vi upp det på nästa redaktionsmöte.

TACK!

Gilla:
upp
34

Pop the glock.

Margret Atladottir 18:00 1 Feb

Heeeej!

De senaste dagarna har varit ett enda virrvarr. Livet heter det visst! Och det är la gött. Daria fyllde år i helgen och det firades med fantastisk middag och efterföljande poppin bottles hela natten lång. Som sig bör. Höll tal, tårar kom. Jag är en gråtare bara så ni vet. Har gråtit asmycket i helgen. Av skratt, av sorg, av oro. Har ändå legat i en varm famn, somnat framför Game of thrones och känt att ja, jag kan säga att jag hatar män, och jag har män i mitt liv som förstår varför jag som deras medsyster hatar det patriarkat som förtrycker mig och mina systrar. Jag är blessed.

Yeah you talk shit, think I care? My style in this flow Is confusing cuz you don't know. Ler.

Gilla:
upp
27

"Dem polo haters" citat Marcella Mravec

Margret Atladottir 12:10 26 Jan

Hej.

Iförrgår rantade jag lite på twitter och berättade om en av de mest bisarra incidenterna jag var med om i jobbsammanhang förra året. Läs gärna Johan Wirfälts inlägg, han orkade sammanställa mina tweets bra. Jag ska berätta mer utförligt om vad som egentligen hände. Men först ska jag berätta lite mer om mig själv, och min bakgrund, kanske för att ge er en ökad förståelse om varför jag tog illa vid mig och blev, ja, ledsen. Eller som min kollega Parisa Amiri sa när jag kom tillbaks till kontoret efter lunchen: "du var skärrad".

Jag föddes i Reykjavik av en mor och en far som i princip kom från ingenting. På Island är pengar sällan en ekvation i beslutet om när man bildar familj. Varför min mamma tjatar på mig att jag ska skafa barn nu nu nu. "Man skaffar inte barn Margret, man FÅR barn, det ordnar sig!". I alla fall. Min far kommer från förhållanden som jag skulle vilja kalla för skrala. Han har väldigt många syskon, och hans far, min farfar, arbetade som vaktmästare på en skola. Hans mor, min farmor, var hemmafru. Vila i frid mina älskade farföräldrar! Jag älskar er till dagen jag dör och vi ses i himlen.

Mina föräldrar hade inga pengar när jag föddes. Jag bar tygblöjor. Jag har sett bilder från lägenheten vi bodde i när jag föddes. Det är typ en skrubb. De hade ingen diskho så mamma diskade i en balja. Mina föräldrar är två människor jag har stor respekt för, för de är så jävulskt starka. Mycket starkare än mig. Mamma var ung när hon fick mig, pappa lite äldre. Han läste till läkare, och de tog beslutet när jag var två år gammal (tillägg: två dagar innan min tvåårsdag, så de inte behövde betala flygbiljett för mig, hehe.) att flytta från Reykjavik. Närmare bestämt till Örebro. Varför det blev just Örebro vet jag faktiskt inte. Men i alla fall. Där började min mor läsa till sjuksköterska. Då var hon gravid med min bror. Pappa kämpade på med språket, och jobbade som någon typ av lärling till någon briljant hjärtkirurg. Det var det han ville bli. Och är i dag. Jag har minnen från min barndom av att mamma drar vagnen med min lillebror i, jag står på en sån där  "ståplatta" (lol). Jag minns att mamma var väldigt ensam. Och ibland ledsen. Vi har pratat mycket om det här i efterhand, hon kände sig förvirrad för att hon inte förstod svenskarna, och de förstod inte henne. Ett exempel:

Glass på isländska heter "is". Och en dag skulle hon köpa glass till oss. På lite skral svenska bad hon om två is, tack. Mannen i kassan skrattade givetvis åt hennes brytning och språk, och sa något nedlåtande. Så vi gick därifrån utan glass. Jag har under tiden jag växt upp varit med om något som kallas för klassresa. Från att ha väldigt lite, till att sakta men säkert få mer och mer. När jag var sex år gammal flyttade vi till ett hus, ett stort hus. Jag fick ett till syskon. Båda mina föräldrar har jobbat heltid alltid. De har gjort allt för mig och mina bröder. Jag har aldrig känt någon slags avsaknad av pengar. Avsaknad av det man kallar kulturellt kapital, absolut.

Men min personlighet är envis. Jag har sedan barnsben varit fascinerad av den kulturella överklassen. Jag har läst mycket böcker, jag har betett mig i många avseenden som att jag är en "fin tjej", jag har anammat mina skolkamraters beteenden och sätt att tala på. Jag har varit en skitunge som skämts över min bakgrund, dels min isländska men också kanske den klassmässiga. Idag är jag 26 år och min familj är vad man kanske kan kalla för övre medelklass. Jag har jobbat varje sommarlov sedan jag var fjorton och varje dag mitt vuxna liv. Jag älskar min familj över allt annat. Och beundrar dem. Jag unnar dem allt de har skapat för sig själva. Med det sagt, har jag stundtals en gnagande känsla av att jag inte är "fin" på riktigt.

Och jag ska förklara. Jag har en störd relation till pengar. Jag älskar lyx. Jag älskar champagne, ostron, lyxmärken, you name it. Allt som kan sammankopplas till att vara "rik". Men jag är inte rik. Jag jobbar mycket, och allt jag har köpt (förutom min lägenhet som heh, banken lånade mig pengar till att köpa) har jag betalat för själv. Alla mina lyxväskor har jag sparat till. Ibland har det tagit flera år.

Idag som vuxen är jag en mediechef. Jag har en bra lön och jag vistas ofta i miljöer med andra mediechefer. Dessa är ibland män, ibland kvinnor. Men som tillfället jag twittrade om, var jag på Riche och åt lunch med en annan chefredaktör. Jag hade på mig en gul Ralph Lauren-tröja, med en liten häst på ni vet. Och det var den som kommentaren "du ser ut som en tredjeklassens Ebba von Sydow" ledde till.

Jag blev ledsen. Och det ligger hos mig. Och har en koppling till min bakgrund.

Men med det sagt, man behandlar inte människor sådär. Man fäller inte sådana kommentarer. Och jag lägger stor vikt vid att respektera alla människor oavsett hur de ser ut, vad de jobbar med, var de kommer ifrån och så vidare.

Men alla gör inte det.

Sen är faktiskt Ralph Lauren Polo jävligt r'n'b, jag växte även upp i Malmö nämligen, där vi älskar dem hiphop- och reggaekulturer (obs jag gillar dock inte reggae så mycket hehe).

Det var det, om det.

Gilla:
upp
108

Sverige behöver Allah. (the remix)

Margret Atladottir 16:24 20 Jan
Följande text är en remix av en Marcus Birro-text publicerad i Dagen.

Sekulariseringen är en lögn. Liksom vår inbillade frihet.
Vår perverterade längtan att hela tiden frigöra oss från allting rör oss, omärkligt först, sedan allt snabbare, rakt i fördärvet. Hur mäter man vår sönderslagna relation med Allah? I procent över hur många som anser att Allah är viktig i deras liv? Det fungerar inte så. Allah har en plan och en solidarisk del i alla människors liv. Också under tiden vi inte tror på Allah rör han vid oss från ett annat håll, från ljuset. En blick helt och fullt fylld av kärlek. Allah helt enkelt.

Jag vill renodla min relation till Allah. Jag avskyr allt lallande. Jag tror vi gör oss en stor otjänst när vi desperat tråcklar och syr oss en Allah som just för ögonblicket passar våra villkor och lotsar våra drömmar ut på det stora, blinda havet. Jag ber om Allahs vilja, inte min egen. Min egen vilja leder mig nästan alltid fel och vilse.
Allah är inte en lesbisk kvinna som lagar mat i himlen. Allah är inte en bög i läderbyxor. Allah är en dömande Allah. Han är en mullrande kraft.

Det finns många som motsätter sig en kärv och barsk Allah. Som om kraven och möjligheterna att göra gott utgör ett problem. Men Allah är rättvis och kärleksfull just för att han också dömer och är tydlig med vilka möjligheter vi dagligen ställs inför. På flera sätt är Sverige ett i grunden andligt land. Vi är grubblare. Vi är sotigt sorgsna i vårt överflöd. Vi drömmer om att någonting ska få förbli heligt och beständigt i en värld där allt vackert ska släpas i smutsen, ska skändas och vulgariseras.

En Allah som aldrig ställer krav är ingen kärleksfull Allah. Att ständigt applådera ett barns ihärdiga och upprepade galenskaper är inte kärlek. Varje gång jag läser eller hör någon hävda att Allah inte dömer, att helvetet inte finns, att det onda är en bluff, att aborter alltid är en rättighet och att livet som växer där inne inte är ett liv utan livmoderinnehåll, när jag hör framträdande läkare tala om aktiv dödshjälp som en rättighet, då inser jag att vi muslimer och troende måste börja stå upp för vilka vi är.

När jag läser Aftonbladet som ideligen hånar muslimer genom att skriva om "jihad" och "heligt krig" om det som händer i KD är jag övertygad om att vanligt folks tro behöver radikaliseras, lyftas ut ur öde moskeer och övergivna församlingshem. Vi behöver vara tydliga och principfasta. Alltid utan att döma. Alltid med ljus ande, öppen famn och fri från klander. Sverige behöver Allah, kollektivt och enskilt. Nio miljoner och en enda. Riddarhjärtan för profeten.

Är ni med mig?
Gilla:
upp
53

Högstadiets stilikon.

Margret Atladottir 13:31 18 Jan

J-Lo:s stil i den här videon är SÅ högstadiet för mig. Timberland, fuskpäls, de där spännena (LOL), och så vidare. Älskar ihjäl mig. RIP Big pun.

Gilla:
upp
21

Hårmunk + killmagnetsplagget.

Margret Atladottir 11:02 18 Jan

Parisa skrev om vår nya besatthet, hårmunken, här. Jag vill aldrig gå utan hårmunk igen?! Man känner sig kunglig, skitsnygg, classy. Rekommenderas.

Skrev även på twitter om "killmagnetsplagget nr 1", och blev mycket retad för detta av mina kollegor hehe, MEN! Faktum är att "jumpsuiten" är verkligen en killmagnet! Detta har jag och min bästis Hanna kommit fram till efter åratal av sporadiskt bärande av detta plagg. Självklart är varianten med mycket korta shorts den som "går hem" mest. Men annars, män älskar det här plagget. Varför vet jag ej. Men det bara är så.

Gilla:
upp
27

A milli little pieces.

Margret Atladottir 10:09 17 Jan

1. Hur gammal är du om fem år? 31.

2. Vem tillbringade du minst två timmar med i dag? Hm. Mig själv.

3. Hur lång är du? 173 cm.

4. Vilken är den senaste filmen du sett? Tinker Tailor Soldier Spy.

5. Vem ringde du senast? Kajsa.

6. Vem ringde dig senast? Christin.

7. Hur löd det senaste sms:et du fick? Omöjligt att säga. Får så många hela tiden.

8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? SMS!

9. Är dina föräldrar gifta eller skilda? Gifta.

10. När såg du senast din mamma? I torsdags.

11. Vilken ögonfärg har du? Brun.

12. När vaknade du i dag? Sju.

13. Vilken är din favoritjulsång? Driving home for christmas!

14. Vilken är din favoritplats? På landet.

15. Vilken plats föredrar du minst? I kollektivtrafiken.

16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Omöjligt att säga. Förhoppningsvis utomlands.

17. Vad skrämde dig om natten som barn? Minns inte.

18. Vad fick dig verkligen att skratta senast? När Parisa hotade mig om jag inte tog bort bilden jag postade på na på twitter. Hihi.

19. Hur stor är din säng? Enorm.

20. Har du stationär eller bärbar dator? LOL bärbar såklart.

21. Sover du med eller utan kläder på dig? Olika.

22. Hur många kuddar har du i sängen? Enormt många.

23. Hur många landskap har du bott i? Tre.

24. Vilka städer har du bott i? Reykjavik, Örebro, Malmö, Stockholm.

25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Strumpor.

26. Är du social? Ja :)

27. Vilken är din favoritglass? Mjukglass.

28. Vilken är din favoritefterrätt? Omg gino!

29. Tycker du om kinamat? Nej.

30. Tycker du om kaffe? Nja. Sojalatte går ner.

31. Vad dricker du till frukost? Vatten.

32. Sover du på någon särskild sida? Rygg.

33. Kan du spela poker? Nej.

34. Tycker du om att mysa/kela? Eh jaaaa.

35. Är du en beroendemänniska? Ja :c

36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Javisst. Paola och Brita.

37. Vill du ha barn? JA.

38. Kan du några andra språk än svenska? Isländska och engelska.

39. Har du någonsin åkt ambulans? Ja :c

40. Föredrar du havet eller en bassäng? Havet!

41. Vad spenderar du helst pengar på? Kläder, väskor, mitt hår och taxi.

42. Äger du dyrbara smycken? Ja ler.

43. Vilket är ditt favoritprogram på tv? Allt med Kim Kardashian.

44. Kan du rulla med tungan? Självklart.

45. Vem är den roligaste människan du känner? Oj jag känner enormt många roliga. Alla är roliga nästan.

46. Sover du med gosedjur? Nej.

47. Vad har du för ringsignal? Har alltid ljudlös.

48. Har du kvar klädesplagg från då du var liten? Tror det.

49. Vad har du närmast dig just nu som är rött? En penna.

50. Flirtar du mycket? Nja. Inte direkt.

51. Kan du byta olja på bilen? Nej.

52. Har du fått fortkörningsböter någon gång? Nej.

53. Vilken var den senaste boken du läste? Zlatan-boken lol.

54. Läser du någon dagstidning? Sporadiskt.

55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nej.

56. Dansar du i bilen? Nej.

57. Vilken radiostation lyssnade du till senast? P3.

58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Mitt namn.

59. När var du i kyrkan senast? Julafton.

60. Är du lycklig? Ja ganska :)

Gilla:
upp
15

Skön insikt.

Margret Atladottir 15:30 12 Jan

Nu har det gått tolv dagar på det nya året. Och jag har kommit fram till någonting. Jag har aldrig någonsin medvetet tänkt på mitt "varumärke" (LOOOOL), för jag har tyckt att det har varit svintöntigt. Ba ok jag e en människa, inget varumärke. Men inser nu att man måste tänka på det faktiskt. Och jag har råd att tänka på det. Jag kommer hädanefter att tänka igenom vad jag tackar ja till, och ett varv till, för att säkerställa att jag inte ingår i sammanhang med människor som är raktigenom idioter. För HELVETE vad idioter det finns.

Gilla:
upp
44

Att komma hem.

Margret Atladottir 16:00 7 Jan

Kom till Malmö igår lunchtid. Hade då rest i tolv timmar. Tog en dusch, bytte kläder, gick till Konsum vid Folkets Park och köpte mjölk, grädde, sylt och juice. Harald lagade pannkakor till mig, Tone, Matilda, Ghaz och Cristian. Brunch blev till mys blev till spela spel blev till dricka lite vin blev till ut och dricka champagne och äta ostron och musslor på Grand blev till shots, öl, drinkar och långa diskussioner om allt möjligt. Vaknade bakis och ganska lycklig. Nu ska jag köpa ett par jeans min bästis hittat på halva priset till mig, sen ska vi köpa godis och se en romantisk komedi på bio. Malmö är min hemstad, här växte jag upp, och jag ÄLSKAR DIG MALMÖ. Tar på mig min Wu-Tang-tröja där det står MÖLLAN på. Get well soon.

Gilla:
upp
50

Sidor