Det är inte överraskande att Superbowl-aktuella Usher väljer ett avklätt omslag till sitt nionde studioalbum: det går ju hand i hand med den sedvanligt sexiga imagen. Men det känns ändå som ett cheap trick att pryda Coming home med tjocka kedjor runt halsen, nakna (inte lite trimmade) axlar och en stjärtformad persika i näven.
Usher är sedan decennier tillbaka ett av R&B-världens stora namn. Han sitter utan tvekan på en stor musikalitet: sången är felfri, wail-rik och lika sisådär smooth smörig som den alltid har varit. Han rör sig fortfarande i en familjär R&B blandat med ett modernare klubbsound, men det går trögt att lyssna sig igenom tjugo spår långa Coming home.
Produktionerna är förstås dyrt välsvarvade och polerade, men inte särskilt spännande eller överraskande. Bop är skönt lågmäld och sensuell med ett diskret, snyggt beat och Kissing strangers har en relativt hookig refräng. Däremot är samplingen av Billy Joel-hiten Uptown girl, här kallad A-town girl, en ganska trött remake och hade enkelt kunnat skippas. Några av de få bättre spåren är den redan uttjatade Standing next to you med Jung Kook och pianoballaden Risk it all på vilken Usher gästas i en duett av H.E.R.
Det är inte otydligt att Coming home ska återspegla Usher som en fortsatt tidlös sexikon med patent på rampljuset. Men överflödet av låtar fyller inte någon funktion och eftersom många av dem inte skiljer sig tillräckligt mycket från varandra blir helheten också platt. Att man inte heller minns någon av låtarna särskilt väl efteråt talar för sig självt.
