Alla killar jag haft har en sak gemensamt (förutom att de vid en punkt i deras liv har gillat mig): de har hållit på Arsenal. Alla förutom en*. Jag, som alltid har varit notoriskt ointresserad av idrott (förutom att vid en punkt i mitt liv haft en innebandykarriär i Lillån), har med andra ord i flera år av mitt liv "utsatts" för detta fotbollslag. Har ni läst Fever Pitch? Eller kanske sett filmen? Jag har varit tjejen i den sagan. Jag har suttit bredvid snällt på otaliga O'Learys och liknande instanser (flest besök har Sir Tobys i Malmö fått), jag har hållit koll på tabeller för att veta om det blir en bra eller dålig kväll. Om min kille kommer att vara glad eller arg. Jag har till och med behövt lämna rum för att kanske KANSKE gör jag något som skulle kunna göra så att uppkopplingen laggar, och därmed missas en sekund eller två i en match. Och gud förbjude om det sker. Jag har haft järnkoll på spelare, skador, byten. Hell, jag har till och med varit insatt i de ANDRA lagen i Premier League. På ett sätt mot min vilja. För visst är det så att när man verkligen tycker om någon, man sätter sig in i deras intressen. Det har ju inte varit mitt EGNA intresse. Det har ju bara varit en slump att dessa killar hållit på samma lag. Och jag har absolut förbannat denna sport, många gånger. Den har i vissa lägen påverkat mina relationer mycket negativt.

Mellan dessa relationer har jag sneglat med ett öga på laget. Bara av ren vana. Hållit lite koll. För det är ju liksom det bästa fotbollslaget som finns. I somras slog det mig att...vänta nu, kan det vara så att detta har blivit mitt egna intresse?! Alla som har ett "lag" vet att det är lite som att bli frälst. Rakt av religion. Vissa föds in i sina lag (i mitt fall: Valur, Reykjavik). Andra kanske hittar en idol de ser i EM eller VM som små och fastnar för deras klubbar.

Jag är en ingift Gunner.

Och jag har helt och fullt accepterat och försonats med mitt öde. Det är underbart, och lite random. Fotboll är något utav det mest intressanta och roligaste som finns. På riktigt.

* Ingen vi talar högt om. Han följer La Liga...

Mysigt dom verkar ha det.

Smygis igår på Marions på Kungsgatan. Massor med Budweiser & Grappa. Grundade nåt utav bara helvete bra med en burgare också, stod mig till halv tre då jag blev full. Svirade runt med Pelle, Martin, Amat, Chris och Kristoffer. Blev cockblockad utav bara helvete med andra ord. Kåken, Humlan, Utecompagniet. Det var en sjukt kul kväll med "udda" inslag.

Imorgon börjar Popaganda, och yours truly med flera kommer rapportera från Festivalbloggen. Jag ska äntligen få se Belle & Sebastian! Jag dör. If you're feeling sinister är världens bästa indieplatta. Varenda låt är utsökt och tidlös, vacker och desperat och ångest. Älskar den.

Bara för att någonting inte är kriminellt betyder det inte att det är FARLIGT. Jeeeez.

Yo, jag kompade lite idag och tillbringade morgonen med MIG SJÄLV, denna underbara person. Jag valde då att sova svinlänge, träna, basta och sen fick jag nog av mig själv och käkade lurre med Pelle på Morsan. Ni måste fika där, grymt bra mat. Där hittade jag även fina Isobel Hadley-Kamptz och Lina Thomsgård.

Just det. Igår gick jag och Johan och såg Inception äntligen. Och ja, den var väldigt bra. Jag vill nog se den igen. Marion Cotillard var filmens behållning. Jag och Johan hade en mini-beef även över Leonardo DiCaprios utseende. Jag tycker han är sjukt het och snygg, medan Johan ba: han är ju urful. ?!?

?!?!

Ikväll smygläser vi nya numret av Nöjesguiden på Marions här i Stockholm. Årets septembernummer av Nöjesguiden är det tjockaste på SEX ÅR! Fatta! Och vi kör dubbla omslag. Såhär ser de ut:

Jag har det inte lätt nu. Jag måste stryka minst ett eller två av mina intressen för att hålla uppe min drömelva i PL. Det går käpprätt åt HELVETE just nu och det är oacceptabelt. Tiden räcker inte till.

Fick en choklad av Daria. *älskad*

Jag släpar ju alltid runt med en engångskamera i väskan. Här är en bild från Malmö/Lundaprisets efterfest i februari. I lol. Jag var jättefull vid tillfället då denna bild togs. Jättefull.

Usch.

Ensamfrukost på Kastrup. Offside = mycket bra tidning. Starbucks latte = mycket oprisvärd. Alexa = mycket bra väska.

Mammalunch.

Monologar loss med Parisa.

Skrämmande ointressanta löpsedlar.

Vassa Eggen med Daria. Fina Daria.

My future husband dårå.

Rosa mat i Malmö. Delish.

Best buddies. Episk middag.

Min gudson och hans mor. Han är heeelt underbar. Kan inte fatta't.

"You need a fucking brain transplant".

Läste Aftonbladet på flyget i morse. Längst bak Ronnie Sandahls kolumn. Det var en obehaglig upplevelse. Varför?

"Men jag är i rätt bransch. Hela kulturvärlden är en inpissad kökkenmödding av osmälta uppgörelser, kladdiga hämndaktioner. Små nervösa revolvermän med osäkrade kulspetspennor i kavajfickan. Dels de vardagliga små kalsongrycken på kultursidorna. Dels kamikazepennorna som tar sats ända från Strindbergstatyn i Tegnérlunden, de som skriver rasande nyckelromaner och syrliga dagböcker."

Jag orkar inte fler manliga skribenter som beskriver våran bransch som en homogen grupp män. Ordvalen signalerar precis det jag alltid har misstänkt, att (vissa) män vill inte räkna in kvinnor som sina jämlika. Lägg av nu. Det är skadligt och missvisande. Läs texten i sin helhet här.

This is perfect: Att vakna totalt utvilad, bakis med värkande fötter, snurrig och törstig, hemma hos mina föräldrar. Ahhh. Finns inget bättre! Stort badkar, stor jävla kyl fylld med allt möjligt. Iskall läsk. Stor soffa, stor tv (med alla kanaler!!) och ba hej söndag. I love you.

Igår landade jag i Köpenhamn tidigt på morgonen. En sjuttiokronorslatte från Starbucks och en kort tågresa in till stan, 25 grader varmt, vandrade ströget ner. Besökte COS, hittade ingenting. Provade en orange klänning, en beige t-shirt och ett kopparhalsband men inget kändes rätt. Och faktum är att jag inte behöver mer kläder. Jag behöver bli AV med mina kläder. Lunch med mamma i Nyhavn, ostron och vin. Till malmö och ett par timmars sömn (som egentligen skulle ha blivit fler om inte tåget som vanligtvis tar fyrtio minuter blev typ nästan två timmar då det var "signalfel" titt som tätt), sedan tillbaks till Danmark med Tiva & Ghazal. Som var dösnygga och underbara och i loved last night. Vi barhoppade Istedgade ner, skålade för Ghaz på tolvslaget med grappa, mötte upp Staffan & Tone och drog till Ködbyen och drack champagne. Vid femtiden skulle vi dra tillbaks till Malmö men fucking jävla IDIOTERNA på Skånetrafiken bestämde sig för att stänga järnvägen över sundet så vi fick hoppa av vid Kastrup helt utan information (såklart visste ingen jävel på flygplatsen heller hur vi skulle ta oss hem) så efter att vi irrat runt som nackade höns tog vi en tusenkronorstaxi tillbaks till Sverige.

Vi ba - Sverige, dig ska vi aldrig lämna igen. Seriöst nu alltså, jag kommer aldrig mer att åka tåg i hela mitt liv igen. Detta är en bojkott från min sida som aldrig kommer att upphävas.

Slut på information.

Jag är redan rasande ska ni veta. Varför? Nja. För att mitt flyg går så tidigt imorgon. Hahaha. Jag köpte den här biljetten i somras för att liksom vara SÄKER på att jag verkligen åker iväg, oftast bangar man ju för man inte har råd, tid eller man dubbelbokar och så vidare. Och jag som har jobbat stenhårt de senaste två åren (och sätter jobbet i första hand alltid) har liksom blivit tjejen som aldrig kan haka på någonting kul. För att jag måste jobba. Eller för att jag är för trött. Anyways, jag köpte en råbillig biljett som avgår i ottan, OCH, upptäckte nu, kan inte checka in bagage. Åh the lulz. Jag som hade tänkt ta med en flarra Beluga-vodka från Ryssland till Ghazzelito. Får köpa en gammeldansk eller nåt på Kastrup istället. Nu måste jag typ gå och lägga mig ? För jag ska upp snart igen?

Oh the humanity.

MEN! Jag är jävligt glad att jag drar. Köpenhamn är bäst och Ghazal och Tiva är bäst. Och vi ska ha så jävla kul. Tänkte gå förbi den dära hajpade butiken COS också och se om de har något till belåtenhet. Återkommer med rapport efter helgen.

...hur sjukt är det inte att typ alla tjejer har varit KÄRA i Robin Hood? Alltså Disneys Robin Hood. Myself included.

Foto: Mathias Nordgren/Stureplan.se

Tjena! Jag tänkte se ut såhär i höst! Okej. Jag vet att det här är en vårkollektion, men I just can't wait. Se resten av Ida Sjöstedts kollektion från modeveckan i Stockholm här. Som i min mening var den enda fina som visades. Fattar inte skandinaviskt mode. Bara massa gråa och svarta "sjok". Fuck that. Jag vill se ut som en tjej. Eller docka. Eller något Tom Ford vispat ihop med en matsked Charlie's Angels och några nypor rent guld.

Nöjesguidens skivrecensent Nicholas Ringskog Ferrada-Noli statusuppdaterade på Facebook innan och skrev följande:

Artister vars låtar ensamma skulle kunna bära en hel films soundtrack: 1. Duke Ellington, 2. The Radio Dept, 3. Max Richter. #fantasier

Och ja, varje gång jag lyssnar igenom Pet Grief eller Clinging to a scheme spelas en film upp i mitt huvud. Jag vill göra en film av dem. Fan vad bra den skulle va.

Är relativt "uppbunden" för tillfället då vi lämnar tidning till tryck. Kommande nummer av NG handlar om politik. Och apropå det kan ni ju ta en titt på min födelsestad Reykjaviks borgmästare. Man ba. Okej? (tipstack Isobel)

Ps. Jag är inte en islänning som tror på tomtar och troll. Men tro mig, det är det JÄVLIGT många andra som gör. På riktigt.