Åh, nu har jag gått igenom bilderna från mitt intensiva dygn med Nöjesguidens chefsredaktör tillika Arsenalfan Margret och vinnarna i tävlingen att få flyga till London, snufsa på hotell men framför allt se Arsenal-Everton i Betssons VIP-box. (Tävligen som orsakat mer konspirationsteorier bland de besökande på eventet än UEFA:s CL-lottningar). Det var SÅ mysigt och Thomas från Betsson var dessutom världens bästa värd.
På hotellet utförde jag olika viktiga förberedelser. Kan tex inte beträda Emirates utan Arsenal-tatuering men denna gång fäste den inte så bra, kan vara det som jinxade resultatet? Tatueringen sitter dock kvar, kände mig så cool på gymmet idag när jag gick runt och svajsade med Theo på armen.
Framme vid Emirates fick vi så många mysiga känslor. Margret bar hatt, väldigt värdigt.
Blev helt tokig när jag kom in i Arsenalshoppen för nu fanns WENGERJACKAN! Har letat i flera år. Eller det var nästan Wengerjackan, den dom har på avbytarbänken. Känns som om hans är tre dec extra med extra jobbigt blixtlås och o-hittbara fickor. Jag kämpade lite med blixtlåset så klart. Som jag drömt om att få krypa in i denna dunfyllda Arsenalsovsäck. Betyg på jackan: betyg: 5 Margret hittade också en produkt som var perfekt för henne som ni ska få se sen.
Sen var det dags att möta upp Thomas och få biljetterna. Om detta har tvistats efteråt men någon av oss, enligt mig inte jag, frågade honom det första hen gjorde: "KOMMER FREDDIE VARA I BOXEN?" eftersom han är deras frontfigur nu. Vi fick svaret att han tyvärr inte skulle på matchen, jag pusta ut och föreställde mig besöksförbudet som skulle kunnat utfärdats. I tassen fick vi däremot guldbiljett!!!
Så spända nu, bara sekunder kvar tills vi är inne i VIP-boxen. Louise, den ena vinnaren hade varit i en VIP-box på Highbury för många år sen men standarden hade ju maxats sen dess s.a.s. Resten av oss hade ingen aning vad som väntade.
Vår box låg granne med Ian Wrights!!! Smygfotade in i den från läktaren men jag tänker inte lägga upp bilden och riskera att bli portad från boxlivet för all framtid.
I alla fall, vi fem svenskar delade rummet med ett extremt soft gäng oklara britter inbjudna av Gunners Gaming, älskade dom och känslorna var ömsesidiga. Mark till höger hade även med sig en matchtröja signerad av hela laget som skulle lottas ut till någon av oss! Betyg på sällskapet: betyg: 6
Sedan blev vi eskorterade ner till restaurangen och här började det exceptionellt värdiga box-livet ta fart. Vi möttes av en servitör vid ingången med Barca-bortaställsfärgade drinkar (ånej kanske var DOM som jinxade resultatet?) och satt oss ner för att beställa in trerätters. Eller ja, jag hade ju inte ens hunnit sätta mig innan Margret hade beställt en flarra champagne.
Vad ser vi då på menyn, om inte Carpaccio (älskar) men framför allt LAMMKÖTT. Bjuden på lammkött på Emirates? En dröm gick i uppfyllelse.
En extremt nöjd chefsredaktör och en extremt nöjd vinnare. Har även en bild fotad sekunderna innan men den fick filnamnet "förglada.jpg" och jag fick tona ner dom lite och ta en ny.
Middagen får betyg betyg: 6, speciellt med tanke på allt vidrigt man i desperat hunger behövt stoppa i sig på diverse fotbollsarenor. Efter den fina middagen blev vi hämtade tillbaka till ♡boxen♡, myste i oss lite öl och snattrade med resten. Margrets inköp åkte på och vi alla tippade när första målet skulle komma för att vinna matchtröjan.
Avspark! Vi myste ut på läktaren. Vanligtvis är det atmosfären mitt i smeten bland alla supporters med säsongskort man vill åt, men vi fixade en helt egen upprymd stämning på vår läktare, såg extremt bra samt fick kaffe med baileys utsmugglat. Så speciell upplevelse, så bortskämda.
Sen följde en fysisk match där blåtottarna i Everton slängde runt Theo som vore han en liten vante. Var fruktansvärt jobbigt för mig att se, jag var nära att kasta mig ner och springa ut på planen för att skydda den lille nussgubben. Matchen var så viktig också, kändes som alla gav allt och den var alltför spännande, men inga mål gjorda. Jag var inte direkt förvånad när vi fick se att det varit tjafs i spelartunneln, det var en intensiv stämning som låg över hela Emirates. En förlust och tre poäng till Everton hade varit katastrof kändes det som, en vinst hade varit så underbar bortom allt fantastiskt. Ett oavgjort kändes: betyg: 3 men kvällen hade varit så bra att alla ändå var på sånt upprymt betyg: 6-humör.
Eftersom inget mål hade gjorts så fick tröjan lottas ut. En onödig ritual med tanke på att det redan var så uppenbart vems namn som skulle dras. Jag vet ingen som har så mycket tur som denna vinnare?
Så mycket människa, så liten lapp.
Världens nöjdaste gäng.
Kändes sorgligt att Gervinho och Rosicky som inte fått hoppa in ensamma joggade ner under ca två timmar efter matchen bakom våra upprymda leenden. Jag kämpade hårt med att inte skrika till dom.
Nåväl. Hela grejen med att vara på en perfekt, ganska galen liten hemmafest där det är helt ok att enbart prata om fotboll och man öppnar altandörren och går ut till läktaren på Emirates och ser sitt lag stå redo för avspark började liksom kännas som exakt det livet jag borde leva mycket oftare, men tillslut lämnade vi ändå boxen och Emirates stadium. Det var smärtsamt.
