Heje.
Livet är ett enda långt jävla stressmoment. Har ni tänkt på det? Hela tiden ba STRESS HIT OCH STRESS DIT. Jag dör. En annan sak jag tänkte på imorse var modebloggarna. Ni vet när alla har fått en eftertraktad inbjudan (tänk Elle-galan, Café-festen, Chanelfilmspremiär) och bloggar om det typ "Dagens fynd på hallmattan"? Tänk er de modebloggare som INTE får inbjudan. Tänk vad ledsna de blir.
Fan. Sånt kan få mig att börja gråta. Andra saker som får mig att börja gråta: Manlig vänskap, när man ser någon missa bussen/t-banan, 11-åringar med ryggsäck och gympapåse som flanerar runt ensamma. Varför är de ensamma? Äää. Klarar inte av det. Alls.
Puss.
