Här har ni den, DAGENS JÄVLA RANT: En irritation som jag har burit på sedan igår, då jag tjuvläste Metro över axeln på en medresenär under morgonens tunnelbanetur till Slussen.
"Kvinnor söker bekräftelse på Facebook" löd rubriken, följt av expertutlåtande från en manlig forskare som slog fast att "det är sorgligt att så många kvinnor söker bekräftelse genom sitt utseende".
Allt detta grundas i en studie utförd vid Buffalos universitet där man tittat på nätbaserat beteendemönster kopplat till självkänsla. Fler kvinnor än män använder tydligen Facebook som redskap för ökad självkänsla. "De lägger ut fem gånger så mycket bilder, har större nätverk och lägger mer tid på sociala medier".
Så står det. Kvinnor lägger upp fler bilder, har större nätverk och använder sociala medier i större utsträckning än män. I min värld är det ett vanligt nutida umgängesbeteende som just beskrivits.
En människa som kommunicerar med andra med hjälp av bilder och text, som har bra social förmåga att skapa kontaktnät och samhörighet, och som anpassat sig och nyttjar ny teknik.
Att universitetsstudien och Metro reducerar dessa egenskaper till något negativt, vrider till det så att det enbart handlar om kvinnors ytliga bekräftelsemani - det gör mig fullständigt rasande.
Den här forskaren ser sig förmodligen som en modern man, han är ju trots allt besviken på testresultaten som visar att "unga kvinnor fortfarande 2011" söker och blir bekräftade genom sitt utseende. Han är välutbildad, han kan saker. Men det verkar inte som att han har stannat upp, inte ens för en sekund, för att betänka ett och annat. Typ: hur världen ser ut, vad vi bär på för samhällskulturellt bagage, att han just förminskat kvinnors framgångsrika sociala umgängesmönster till att bli en själsligt svag hunger efter att åter igen få sitt yttre godkänt av manssläktet...
Sådana saker.
Det är som om han inte märkt att ALLA människor ALLTID söker bekräftelse i någon form från sin omgivning. Eller, är det kanske just kvinnors behov av få bli sedda som är skamligt och fult? Kvinnors eget initiativ som är sorgligt, patetiskt och bör fördömas?
Exklusiva bilar, tillkrånglad titel på styvt visitkort, kunskapsskryt på nördens micronivå, klockor för en smärre förmögenhet, förmånen att hänga med rätt människor på Riche, flashbazaz med credböcker, bandnamn, obskyr denim och låtsasmustascher - det är tydligen det kvalitativa sättet att söka tillhörighet och bekräftelse på? Vilken klen jävla slutledningsförmåga. Kom tillbaka med er ömkliga oro när manliga nätverk - vare sig det är slipssnarornas slipade leenden på Sturehof eller sotarmössornas ryggdunkarklubbar på Söder - stämplas med samma problematiserande.
