I söndags såg jag The Black Power Mixtape på Zita. En hopklippt dokumentär av flera reportage som - symptomatiskt nog när det kommer till ämnet - legat bortglömda i SVTs väldiga arkiv. Filmklippen handlar allihopa om den amerikanska revolutionen, ja medborgarrättsrörelsen ja, och sträcker sig från 1967-1975. Svenska journalister intervjuade frontfigurer för kampen i många av dess alla skeden, både i USA och i Sverige. Fragmentariskt snuddar filmen i medborgarrättsrörelsen,
Black Power-rörelsen, The Black Panther Party och Nation of Islam. Möjligen att man behöver ha viss förkunskap om den här omvälvande tiden i USA, för att tillgodogöra sig allt trots de långa hoppen mellan händelserna. Att man behöver kunna sin Huey Newton och sin Angela Davis för att förstå sammanhangen. Eller så skiter man i det och bara njuter av extraordinära klipp på den alltid lika fenomenala Stokely Carmichael när han var på Stockholmsbesök eller hängde hemma hos sin mamma i Harlem, det fantastiska lilla porträttet av världens göttigaste gubbe som råkade vara bokhandelsägare i samma område (om någon har namn på mannen, holla!), och när Bo Holmström blir satt på plats duktigt av en av vår tids allra mäktigaste människor: Angela Davis.
Här är Angela Davis replik på Bo Holmströms fråga:
Och här är trailern för The Black Power Mixtape där Stokely är fullständigt briljant:
Det jag bär med mig mest efter att ha sett The Black Power Mixtape är hur sorgligt det att se hur en i många avseenden extremt intellektuell rörelse inte försvagades av mord, hot och häxjakt från polis och FBI, inte tappade styrka då många av dess största förespråkare längre satt häktade på ofta inga grunder alls, utan först kvästes framgångsrikt med högst cyniskt riktad drogförsäljning och slutligen dog ut helt i inre maktintriger.
Det här är en viktig film som ni alla bör se, en viktig kamp som måste uppmärksammas mer, då det är alldeles för många Emmett Till som fått sätta livet till.
