Följande är en förklaring av ordföljden kampsång för unga, som tydligen föreföll utmärkt att försöka raljera kring.
Upprepar: Whip It är en kampsång för unga.
--->
Unga - tjejer framför allt, men jag tänker inte utesluta killarna för jag tror att de behöver whip their hair i precis samma utsträckning.
Kampsång - därför att den ämnar att stärka när man är som svagast. Tillföra melodisk ryggrad till den som tappat luften och säckat ihop. Räta ut krokiga förminskande tankar med en skoldiscobanger om självkänsla. Precis som Madonna – Express Yourself var för mig när jag var liten. Precis som TLC - Unpretty, Lil Mama - Lip Gloss, Mary J. Blige – Just Fine, Janelle Monae – Tightrope, Nicki Minaj – I’m The Best också har gjort för många andra.
Jag är av uppfattningen att själsstärkande kamplåtar är nödvändiga och kan göra stor skillnad. Kanske inte för just mig, just nu, men för någon annan. Och att det således är lika verklighetsfrånvänt att racka ner på dessa låtar som det är att basha välgörenhetsgåvor eller random vänlig gest.
(Och ja, btw: ALLTING är produkter nuförtiden. Allting ska sälja, så varför finns då behovet att devalvera just Willow Smiths låt från musik/konst/en bra jävla hitlåt till att vara en girigt framtagen produkt av skivbolag? Om Whip It ska förminskas efter den premissen - att den är skapad för att bringa framgång till företag och/eller privatpersoner, att låtens text pga detta inte längre tillåts ha tyngden av orden den består av, att den därmed inte längre skulle handla om att stärka ungar - ja, i så fall handlar inte heller en enda poplåt om kärlek. Någon som driver den linjen mot popindustrin? Mot rocken? Hm! Guu va konstigt.)
Det kanske är svårt att minnas hur det var i skolkorridorerna, nu när vi är fullt upptagna med VIKTIGA frågor som stigande ränta, ökat cellulitgnäll och blixthalkor. Men tänk: det kan fan vara en kamp för ungar i skolan. Det är en på många sätt rätt pissig tillvaro att konstant pendela mellan acceptans och utanförskap. Bekymmer i skolan och på dagis ter sig liksom inte mindre för den berörda bara för att den berörda är fysiskt mindre. Är man inte förmögen att se det, förstår man kanske inte heller att ungar också kan behöva upplyftande låtar, precis som alla vi andra.
Det är rejält problematiskt att uteslutande se på världen med den vuxnes ögon, men det är ännu värre att kritisera något man inte ens har begripit från första början.
