Det är naturligtvis tillåtet att tycka precis vad man vill om Rihannas spelning på Peace&Love i lördags. Jag såg ett helt okej framträdande från världens kanske största popstjärna just nu, fet scendekor, bra dans. fantastiska hits och så Rihannas cool. Jag skulle normalt passa mig för att använda ordet, men det klär henne, och "swag" är så jävla trött. Jag hade kul under showen, var glad att ens få vara i hennes närhet, och jag älskar nästan alltid att se en världsstjärna uppträda. Men det är ju jag, och som sagt, alla har rätt till sin egen åsikt, delar av publikens beteende och de recensioner av konserten som publicerats efteråt gör mig dock helt jävla bedrövad.
Var Rihanna berusad, eventuellt hög? Ja. Var hon sen till sin egen show? Ja. Sjöng hon Redemption song för offren på Utöya i Borlänge? Ahrå. Men vem fan bryr sig? Jag deltog i twitterdiskussioner dagen efter, där människor som inte 1. gillar Rihanna 2. var där, är "bekymrade" och "beklämda". Över att en världsartist börjar showen efter utsatt tid? Har ni varit på konsert tidigare? Det är knappast något uppseendeväckande. Är det KATASTROF att någon som vaknar i ett nytt land flera gånger per vecka inte har benkoll på om hen är i Oslo eller Helsingfors, var nu ens Oslo ligger? Knappast. Den som orkar känna sig personligt sviken av såna händelser: här, ta din medalj och stick. Eller betrakta det hellre som en fuck-up från stjärnans management, om ni nu orkar vara så himla berörda. Sjöng hon perfekt? Nej, men den som har den minsta lilla förkunskap om vem Rihanna är vet att hon inte är känd för att vara en fantastisk live-sångerska. En av de saker jag älskar mest med Rihanna är att hon "ran out of fucks to give" och skiter i.
Inte ens en kvart efter utsatt speltid började publiken bua, då scenen fortfarande stod tom, när hon väl står på scenen ropar någon "KOKSHORA". Framför mig och min kompis står några snubbar och håndansar och skriker att de aldrig sett något sämre, innan första låten ens är slut (killar, ni borde ta er ut mer).
Och efteråt kom recensionerna, DNs text rubriksätts "Porrig Rihanna avslutar festivalen", Markus Larssons text i Aftonbladet får bildtexten "Frånvarande Konserten med Rihanna förvandlas till en grav som förtjänas att skottas igen" och tidningen Gaffa publicerar en spekulativ text i vilken skribenten menar att "hon klarar knappt av att stå på benen", och delar frikostigt ut livsråd: "Och hon borde koppla bort allt och alla snabbt, innan det inte finns något kvar värt att behålla" uppblandat med trams om vad som hänt med "den avslappnade tjejen från Barbados".
Medierna ÄLSKAR att vältra sig i historien om den hemvävda fina flickan som sedan går under, svinkåta på att skriva en ny undergångsberättelse, knappt ett halvår efter Whitneys död och precis som under Britneys 2007. "Hon som var så gullig och sjöng nationalsången i träningsoverall, nu rullar hon runt bland dildos och meth i ett av sina lyxhus". En amerikansk tidning publicerar en artikel med titeln "Lider Rihanna av psykisk sjukdom? Möjliga teorier och lösningar" och driver tesen att hon bär utmanande kläder = psykiska problem = diagnos förmodligen narcissism. Åh.... dumma lilla kokshora va.
"Rihanna was spotted wearing a sheer, lace bralet as a top in New York, which is usually used as an undergarment. The Popular Critic comments that the undergarment piece was astounding revealing a very-bare midriff and aureola paired with a sheer, pleated skirt, but the 24-year-old looking exhausted and unhealthy while out on the streets of the Big Apple was most bothersome. During an outing to the Ristorante di Giorgio Baldi restaurant, Rihanna wore a crocheted skirt which was very revealing with a lace bandeau top and brown strappy sandals.The skirt gave the impression that she was not wearing any underwear as there was no visible panty line. The singer has been wearing revealing dresses way too many times recently. What does this suggest? The tendency to reveal more to get admiration can be viewed as a possible symptom of a psychological disorder called the Narcissistic Personality Disorder."
Ska vi ta fem och minnas Perez Hiltons vidriga "öppna brev" till Britney Spears 2007? Innan vi läser Markus Larsson igen.
Markus Larsson skriver att Rihanna är "kall och stel och opersonlig och trasig." och att "hon kraxar", utöver det underliggande budskapet i hela texten är det också beklämmande att han skriver "skaka arsle", där borde någon redaktör klippa tycker lilla jag. Hursomhelst är rimligtvis Markus och alla andra kritikers uppgift inte att spekulera i Rihannas eventuella mående, om vilket dom aldrig kan veta särskilt mycket, utan snarare att recensera framträdandet. Ägna er åt saklig kritik och mindre perverst psykologiserande, tack på förhand. Jag hatar er alla.
ÄLSKAR!!!!
Antar att jag ska säga "Varsågod" då. Jag skulle väl kanske hata dig också om jag personligen visste vem du är, eller varför jag ska ägna tid åt att hata någon som varken gjort mig något ont eller existerar för mig, men det känns lite onödigt. Ditt twitter-konto är privat, så du kommer antagligen inte ens se mina tweets där jag undrar exakt varför det är trams, eller varför du anser att recensioner ska hålla sig till framträdandet och ingenting annat. Det låter som ett fruktansvärt tråkigt sätt att jobba på, och även rätt förlegat, men to each their own, antar jag. Jag förstår vad du vill ha sagt, och håller med om att det så kallade vältrandet i någon annans olycka är mycket osmakligt. Men det tycker jag inte att jag gör, tycker det är rätt äckligt att du verkar anta det dessutom, och jag trodde verkligen att jag gjorde väldigt tydligt, på gränsen till övertydligt, att de "frikostiga livsråd" jag enligt dig delat ut enbart baseras på hur hennes förra spelning var. Det har inte det minsta med just henne att göra, jag har gjort likadant berörande andra artister när det har varit på sin plats och beskrivit de på exakt samma sätt.
Däremot kan jag tycka att det är intressant hur vissa ord och beskrivningar verkar alltid, oavsett sammanhang och hur de presenteras och används, att leda till ett svar av detta slag. Jag förstår inte varför, egentligen, och ber om ursäkt om det på något sätt verkade som att jag attackerade just henne, eller att jag på något sätt antytt att jag vet vad som är bäst för henne. Men: Verkade hon klara av att stå på benen? Eller såg hon avslappnad ut, i synk med sitt framträdande eller sina dansare eller sina låtar? Allt du påpekar gör även jag, bara att jag använde förra spelningen som grund för denna recension. Det vill säga att jag skrev fullt medveten om hur hon är som livesångare annars, med andra ord inte alls så dålig som du verkar påstå att hon är. Och det där med världsartister...ja, jag vet inte om jag kan kalla mig erfaren av att gå på konserter eller inte även om jag vill tro att jag är det men...ja, det är inte många jag har sett vara såhär sena och på den förseningen rätt jävla dåliga.
Det handlar inte om att hon skulle vara perfekt, sätta varenda ton, fullständigt äga sina dansare i varenda koreografi de kör och samtidigt vara ett publikfriande geni. Ingen förutom de mest inbitna fansen förväntar sig det, och grejen är ju den att de ÄNDÅ kommer älska allt hon gör även om det är bara lite hafsigt framfört, eller om hon gör lite vafan hon vill på ett sätt som faktiskt är underhållande. Men det var ju en fullkomlig katastrof, och det smärtade en hel jävla del att skriva recensionen, ska du veta. För inte fan njuter jag av att se Rihanna, som underhöll en skeptiker till åtminstone hälften av hennes musik som mig ordentligt i Globen, framför en konsert såhär. Det kanske de andra skribenterna du sågar gör, men jag kommer aldrig någonsin acceptera att någon anser att jag ingår där. Att såga artister är det absolut sämsta med mitt jobb, så tro fan inte att jag njuter av att påpeka ett förfall jag helst inte hade fått bevittna eller ta del av.
Hoppas detta var...upplysande, eller vafan man ska kalla det. Det tror jag inte att det var, men kände att det åtminstone kan finnas något värde i att försöka förklara hur jag såg på det hela. Om min förklaring inte duger...ja, då får jag väl fortsätta att hatas. Trist bara att buntas ihop med människor som definitivt ser på saken annorlunda än jag gör, om det nu spelar roll.
Tack.
PREACH SISTER PREACH! så jävla bra. ba fuck you ALLA som inte tycker denna text e geni.
It's important to note that you can not simply assume that one is being sexist or has a hidden agenda simply because of certain comments made. Something said is not necessarily sexist because it *sounds* sexist, and to overanalyze something that's been said to this extent is just... wrong. Perhaps it would be useful to know the writer-at-hand's intentions before his feelings on such sensitive issues are analyzed and dissected to this extent. After all, as a fellow feminist, I would hope that people give me the benefit of the doubt and don't write me, and my thoughts, off on supeficial factors either. And isn't that something that we all hope for?
If we want people to be more open minded, then we need to lead the way.
älskar din text, som sagt!!!!! men alltså "lueda" kommentaren ovan, när ska folk fatta att sexismens vara eller inte vara inte ligger i vad personen hade för uppsåt? ahaaaaa så du menade inte det på ett sexistiskt sätt? synd att det blev sexistiskt ändå :( jo, man kan vara både sexist och rasist osv. utan att det "är meningen". om vi vill få folk att vara mer open minded kräver det att någon ständigt finns där för att call you out on your shit. samt att du är villig att inse att det nog var skit, även om du kanske *menade väl*....... tips till alla!
håller med firstup och thelma
grym. tack.
Lueda, if you so feminist why do you assume that the writer in this case is a "he"? Feminism 101 - stop assuming that any other human being is a MAN. Just saying, it brings your credibility way down.
southpark gjorde ett avsnitt på just det temat, att artister byggs upp och hyllas, för att media sedan kan slita dom i stycken. briljant avsnitt. och mer sant än vad man tror är möjligt.
så mkt bra artikel! folk är sådana otroliga haters på stora artister, mobbningsfenomen a la lågstadiet. pinsamt att vuxna människor sitter o snackar skit för att dom är avundsjuka. så enkelt verkar det ju vara. en del i publiken och vissa gömda bakom fina titlar på tidningar osv.
http://www.youtube.com/watch?v=M6Cp0gsqdHs
Reb! Så jävla bra!
visst är väl andres lokko och susanne ljung kloka, va
http://www.dn.se/kultur-noje/musik/betraktas-kvinnliga-och-manliga-artis...
markus larsson är ingen gudabenådad skrivare, men att han påstår att en artist är kall opersonlig och stel är väl inget märkvärdigt!? kolla igenom era egna recensioner. där lär ni även hitta "skaka arsle" eller liknande.
spekulationer om psykisk ohälsa!? Ni var väl lite för unga för vara med under grungen, antar jag. Googla texter om Kurt Cobain. ok, det var några snorungar som hojtade "kokshora". men hur var det med alla de övriga tusentals som skakade sina arslen av glädje? Dom var väl i rätt överlägsen majoritet!?
Tror kort och gott att det är jämställdhetens baksida vi ser här. Rock- och pophistoren är ett pärlband av män vars skörlevnad genererat oändligt fler spaltmeter än deras musik. Låt mig här bara nämna Pete Doherty...