I am as free as my hair

Rebecka 23:19 13 Mar 2012

Ja, om någon nu missat det så dansade en glad kvinna i publiken i lördags, när Loreen vann Melodifestivalen, med armarna upp och blottade sin armhåla, i vilken det OMG fanns hår.

PAUSE

Såhär; jag tycker inte att det är särskilt konstigt att människor hajar till när en kvinna har orakade armhålor, eftersom det är något vi trots allt väldigt sällan ser. Det offentliga rummet är fullt av bilder på mer eller mindre avklädda kvinnor, men ingen av dom hintar någonsin om att kvinnor skulle ha hårväxt någon annanstans än på huvudet. Det är också hyfsat sällan vi möter någon kvinna i vår vardag som lyfter på armen och blottar en orakad armhåla.

OCH

Jag är ingen främling inför det faktum att kvinnors kroppar ständigt recenseras och utvärderas, och att det anses vara ett statement varje gång någon råkar kliva utanför den snäva lilla norm som vi tillåts existera inom. Som jag skrivit tidigare så verkar många leva i villfarelsen att kvinnors kroppar är en del av allemansrätten och i princip skattefinansierade. Jag är alltså egentligen inte särskilt chockad över de vansinniga reaktioner som denna glada kvinna fått ta emot.

MEN

Jag skulle vilja be om en sak. Nästa gång du ser någonting på en kvinnas kropp, och instinktivt känner FYFAN VA ÄCKLIGT, och är på G att posta nån skön liten kommentar på Facebook, Twitter eller säga något till ditt sällskap. Innan du går vidare och gör det, svälj det där lilla obehaget du känner och ifrågasätt din reaktion. VARFÖR tycker jag att det här är så himla nasty? För att det är "okvinnligt"? VARFÖR tycker du att det är "okvinnligt"? För att kvinnor ska raka sig. VARFÖR ska kvinnor raka sig? Etc etc etc, bara fortsätt så.

SLUTLIGEN

Vill jag att du frågar dig själv om det anstår en någorlunda värdig människa att ta sig rätten att berätta för andra människor att du tycker att deras kroppar är äckliga? Om du insisterar på att det faktiskt är din sak, så vill jag att du börjar om igen med VARFÖR är det min sak? Fortsätt så. Förhoppningsvis är du så utmattad efter denna krävande intellektuella utmaning att du somnar, vaknar, och går vidare med ditt liv, och din egen äckliga kropp.

Fler blogginlägg från Rebecka