Tidningar jag minns

Peter Morath 02:15 7 Feb 2012

Leilas country living

Leilas country living

Det var förstås inte för inte som jag huttrandes stod och väntade på att dörrarna skulle öppnas till Pressbyrån Odenplan den där frostbitna februarimorgonen 2009. I två underbara månader tog jag del av Leilas tips och idéer om inredning, vintage, pyssel, trädgård, mat, bak och mycket, mycket mer. En snabb titt på rubrikerna på omslagen gav intryck att det var en engelsk lanttidning: Let's go to bed, spice up your life, get organized, for a desperate housewife - men jag förstod ju att tidningen bara försökte vara lite international och jag kunde inte undgå att bli så jävla FÖRFÖRD av Leilas varma bruna ögon och alla dessa kakfat och blombuketter så det fanns liksom inte en chans i helvetet att jag INTE skulle köpa denna tidning. Sen lades den ner efter två nummer och jag behövde aldrig mer stå och huttra utanför Pressbyrån Odenplan. 

En ding ding värld

Den här gavs ut på 80- och 90-talet och präglades starkt av den högkvalitativa och djupgrävande journalistik som redaktionen producerade. Var helt besatt av den här tidningen, lusläste varenda sida tills jag var klar och då började jag om. Blev alltid lika tagen och chockad och upphetsad, tänkte alltid "Men detta kan ju inte vara MÖJLIGT?!". Den här dåren Ralph minns jag mer än väl. Han måste ha varit så himla arg på sin fru. Verkligen rekordarg. 

Pellefant (den glada barntidningen)

Ni som någon gång bläddrat i Pellefant vet att taglinen "den glada barntidningen" är ren och skär lögn eftersom detta var en jämförelsevis mörk serietidning, en stundtals ganska obehaglig sådan. Rune Andreasson gjorde kometkarriär (det måste man väl ändå säga) med Bamse men Pellefant slog aldrig riktigt igenom. Kanske hade det att göra med att Pellefant bor i ett hus tillsammans med en mus och diverse leksaksdockor och är förvånansvärt dryg:

Och inte drar sig för att bruka våld och ställa till med djävulskap:

Jaha, nähä. Det var tre tidningar jag minns. Förlåt. Trodde att jag skulle komma på fler och att detta skulle bli ett ganska roligt och nostalgitrippigt inlägg. Vi skiter i det här nu va? Nu gör vi något vettigt va? 

Fler blogginlägg från Peter Morath