Snabba stålar

Peter Morath 18:53 4 Jan 2012

Alla vill vi ha pengar, så är det ju. Jag tror fanimej att pengar gör en lycklig men det får man ju inte säga nuförtin. Hursom. Jag behöver pengar, lättförtjänta sådana. Men jag tänker inte börja råna värdetransporter och ha mig, jag vill skramla ihop mynten lagligt så att säg, samtidigt som jag förstås vill tjäna dessa pengar med minsta möjliga ansträngning. Så vad gör jag? 

Jo jag googlar "försökskanin Uppsala". Stället heter Quintiles och sysslar med "kliniska läkemedelsprövningar". Jag antar att de kör några tester och sen placeras man väl i en sån därn justerbar plastprasslig säng i några veckor och bredvid en ligger väl någon Jörgen som har satt det här i system, poppar piller som en jävla dåre och ligger inne nio månader om året, skiter i fru och barn, skryter om att "man aldrig behöver jobba" och att "det är skitsoft ha-ha jag ligger mest och runkar" och man får väl stå ut med hans tjat, man ska ju faktiskt bara ligga här ett par veckor, sen får det vara nog, och så en dag säger sköterskan att man är fri att gå och man ropar "tjoho" och studsar upp ur sängen och önskar Jörgen all lycka och kutar raka vägen till bolaget och sen hem till datorn och loggar in på kontot och ser att man cashat in 40 000 BA SÅDÄR och nu ska det firas och så vidare. Bra grejer. 

Men jag är hypokondriker. Jag vet inte om jag någonsin skulle våga detta. Man kan testa alltifrån vanliga huvudvärkstabletter till livsfarliga blodförtunnande blåa piller och narkospreparat som förmodligen resulterar i näsblod bara man tänker på något obehagligt, typ Annie Lööf. Och det låter ju inget vidare, eller hur. 

Men pengarna! Och det finns ju inget som säger att man inte kan ägna sig åt nyttiga saker när man väl ligger inne! Plugga, lösa Rubiks kub, räkna till hundra tusen, ja man har väl tid att göra precis vad fan man vill där inne. Och man kanske behöver lite lugn och ro i dagens tokstressade samhälle. 

Men så ser jag på Quintiles hemsida att de har avvecklat sin verksamhet i Uppsala. De passar på att tacka alla som deltagit i deras studier och således medverkat till utveckling av nya läkemedel. Inget mer. "Tack". Jag får kalla kårar, tänker att detta låter misstänkt, att de bara bommat igen helt plötsligt. Jag tänker på en film jag såg för många år sen. "Oh lucky man" heter den. Handlar om en snubbe som lägger in sig för försöksstudier men någonting går fruktansvärt fel...

försökskanin

Nu är ju det här överdrivet. Man kan inte bli en get, eller något djur med klövar, bara för att man käkar lite medicin. Sånt händer bara på film. Men jag bara ponerar att man tryckt i sig en massa obehagliga tabletter och vaknar upp en dag men har blivit stum eller något, för det enda som hörs när man försöker prata är små dova läten, så man stapplar iväg till kliniken och bankar på dörren och en kvinna öppnar och frågar vad som står på och man försöker desperat att förklara men det går ju inte och kvinnan säger att kliniken "stängde för länge sedan" och "var vänlig gå härifrån" och dörren stängs och man haltar hem, ja ens ben har börjat domna, man kan inte riktigt gå normalt, och man är livrädd och googlar "Quintiles headquarters" och bestämmer sig för att gå till botten med detta, prata med högsta ledningen på detta världsomspännande försökskaninföretag, hota med att stämma dem och gå ut i pressen om de inte botar en och pungar ut en fet niosiffrig kompensationssumma, så man sätter sig på flyget till Quintiles headquarters i USA...

...där man välkomnas av det här gänget som visserligen ser ärliga och trevliga ut....

...och de säger "we will work this out, Peter" och "you were accidently given the wrong medication" och "one billion dollars will soon be transferred into your account" och man tänker att herregud, en miljard dollar, måtte de bara bota mig nu och man hasar efter dom i dom där milslånga sjukhuskorridorerna men så hör man plötsligt en massa bräkande inifrån rummen och man tittar försiktigt in och där ligger hundratals, TUSENTALS getmänniskor och man känner ett stick i halsen och man segnar ner på golvet och vaknar upp med klövar. 

Nejdå. Sånt händer ju bara på film. Men jag kör på en Triss istället. Känns tryggare så. Återkommer med resultatet. Vinner jag 50 000 i månaden i 50 år lovar jag att bjuda samtliga fjorton bloggläsare till typ Legoland. Så kan vi dra till Köpenhamn sen och dricka öl. 

Fler blogginlägg från Peter Morath