Om Facebooks omslagsfoto

Peter Morath 01:13 31 Jan 2012

Jag sitter och irriteras lite över omslagsfotot som man förutsätts ha på sin Facebook timeline. Många kör på landskap, storslagna bilder de själva tagit från nåt jävla look out i Grand Canyon eller kanske nåt somrigt foto från sina egna smultronställen, Grebbestad eller Stockholms skärgård, eller nån ball bild när de sitter i the subway i New York och ser så där alldagligt besvärade ut, som om de åker the subway i New York varenda jävla dag och att det förstås är minst lika tjatigt som sträckan Bergshamra-Tekniska högskolan. Jag botaniserar runt lite och märker att det även är populärt med lite mer konstnärliga omslagsfoton. Nån Jan Stenmark hitan, en Andy Warhol ditan. 

Det är inte andra människors omslagsfoton jag irriterar mig på, folk får ha precis vilket omslagsfoto de vill (förutsatt att det inte är en bild på Annie Lööf. Eller Pernilla Wahlgren. Eller den där hemska typen, kockhelvetet, vad heter han, Melker Andersson). Det jag IRRITERAS över är förstås att jag inte kommer på vilket omslagsfoto JAG ska ha och att det ger mig sån ÅNGEST trots att det är en sån liten skitsak. Jag har tänkt mycket och länge på detta.Tänkt att man väl måste se till att matcha sitt omslagsfoto med sin profilbild, att det inte kan vara helt lösryckt ur sammanhang och att det förstås måste representera mig och det jag står för. Det här är min profilbild och jag tycker att den är fin och somrig, trots att jag är blodsprängd i ögonen och försöker dölja en bit kycklingwrap som fastnat mellan tänderna. 

Och vi har ju lite blommor i bakgrunden där. För att vara konsekvent borde jag ju ta och kötta upp en fet panoramabild när jag med lätta steg dansar ut på ett fält. Jag tänker mig att folk ska gå in på min profil och tänka "frihet". 

Men det blir för mycket, tycker jag. För fnitterfjolligt. Behöver kanske kompensera med nåt hårdare. En hårdrockskonsert, kanske. Gärna med eld. 

rammstein

Men det är ju inte jag. Har aldrig uppskattat hårdrock och är i ärlighetens namn inte rädd kanske, men på min VAKT, när det är eld och grejer i görningarna. Jag kanske borde köra på nåt helt oväntat? 

En bild på en tröja kanske? 

Eller nån annans väldigt vanliga kök? 

Eller en snapshot samma sekund som Meg inser att det där inte är hennes fästman Ben utan hans elake tvillingbrorsa Derek som har styckmördat hela Sunset Beach och nu ska han bara ligga lite med henne och sen ska hon också styckmördas? 

Nej vet ni vad. Jag struntar i omslagsfotot nu, jag ger mig, det blir inget. Tänkte kanske att jag skulle få lite skön inspiration om jag började bildgoogla runt och blogga om saken. Men min ångest inför omslagsfotot har i alla fall bytts ut mot nån typ av likgiltighet, och det är väl bättre, så det här blogginlägget var väl inte HELT i onödan. 

 

Fler blogginlägg från Peter Morath