Och så lite om konst

Peter Morath 21:39 21 Feb 2012

skriet

Jag läser på DN Kultur att Skriet kommer att auktioneras ut för 500 miljoner. Jag avskyr den där målningen. Jag tycker att den är hemsk. Vedervärdig. Min bildlärare i högstadiet dyrkade den. Kunde tjata om den i evigheter när vi killar bara ville rita monster, brudar med stora bröst, flames, ja vad fan som helst bara hon nu slutade tjata om Skriet och ”den ljuvligt vackra solnedgången”. Men vi tvingades göra parafraser på Skriet. Det skulle vi ägna oss åt i en månads tid. Sen skulle vi betygsättas. Jag gick i nian och hade rätt halvtaskiga betyg och behövde verkligen lägga manken till i några ämnen för att komma in på önskad gymnasieutbildning men i bild hade jag alltid fått MVG så det skulle väl inte vara några större probs tänkte jag. Så jag målade Skriet som ett aliens med blod och huggtänder och istället för de där hattprydda männen i bakgrunden målade jag - just det - brudar med stora bröst. Ohyggligt stora bröst. Kopiöst jävla rekordstora bröst. Det hela var mycket eggande. Efter några veckors justerande hitan och ditan började jag så smått inse att jag kanske hade talang för det här med ”sensuell konst”. Kanske kunde jag måla en massa nakna brudar och kränga skiten bakom gympasalen? Kanske kunde jag rentav bli ”upptäckt” och dra in multum? Flytta söderöver och faktiskt skaffa mig en riktig pinuppa? En lockande tanke för en överkåt femtonåring. 

Och så kom inlämningsdagen. Oj vad vi hade kämpat med våra parafraser. Jag hade alltså målat Skriet som ett aliens med blodiga huggtänder som jagades av brudar med stora bröst och den där ”ljuvligt vackra solnedgången” hade förbytts till ett hav av jättejättemånga bröst, stora som små, i regnbågens alla färger, och min tanke, min ”djupa tolkning” av mitt verk, var liksom att detta huggtandiga aliens av FETT JÄVLA MISSTAG hade kraschat på jorden och precis när han lyckats kravla sig ur tefatet kommer några brudar med stora bröst fram och typ ”do not fear us, for we are friendly” men han har ju aldrig sett varken brudar eller stora bröst förut så han blir förstås LIVRÄDD och anfaller ett bröst (och det är således därför hans huggtänder är blodiga, och detta försökte jag förklara för bildläraren och hon fick den där arga rynkan mellan ögonbrynen) och brudarna med stora bröst börjar ju skrika och han har aldrig hört någon skrika förut och det fullkomligen skär igenom hans små aliensöron och lilla alienshjärna och han kutar iväg på någon bro och håller för öronen och brösten anfaller från alla dess håll och kanter.

Jag behövde ett MVG för att komma in på min gymnasieutbildning.

Jag fick VG.

Sen den dagen har jag varit lite… passiv när det kommer till måleriet. Passionen slocknade väl lite där och då, kan man nog säga.

Men när jag såg att Skriet nu auktioneras ut kom jag på att jag ju faktiskt gjorde en egen tolkning av en Picasso för något år sen. Men jag tog inte ut svängarna fullt lika mycket som jag gjorde med Skriet, denna tolkning var inte fullt lika pubertal. Picassos tavla heter "Cat And Crab On The Beach" och jag tycker den är så himla fin bara:

Min tolkning heter "Cat And Crab On The Beach" och ser ut såhär:

Kan han så kan jag. Gubbjävel. 

Fler blogginlägg från Peter Morath