Ikväll ska jag på möte på Nöjesguiden headquarters. Det är inte ofta jag ska på möte. Det händer väldigt sällan. Nästan aldrig. Men ikväll. Ikväll ska jag på möte. Jag har låtit mina vänner och bekanta förstå att jag inte är tillgänglig ikväll eftersom jag ska på möte. "Jaha" har de sagt och jag har förtydligat att de under inga omständigheter får ringa mig ikväll eftersom jag kommer att vara upptagen. Eftersom jag kommer att sitta i möte. "Okej" har de sagt och jag har förtydligat att vi faktiskt får ta och prata imorgon eller någon annan dag eftersom jag kommer att vara upptagen. Jag hoppas verkligen att någon av dom ringer så att jag kan säga att jag är upptagen eftersom jag sitter i möte. Och imorgon kommer jag att ringa en jävla massa människor som inte ringde idag och säga att det var lika bra att de inte ringde igår eftersom jag var på möte. Och om någon vill ta en kaffe med mig nästa vecka kommer jag att skratta till lite och säga typ "haha, tur att du vill ta en kaffe med mig nästa vecka och inte i onsdags förra veckan, för då var jag på möte". Och så kommer jag att himla med ögonen och skaka på huvudet och säga att det är hysteriskt vad mycket möten man måste springa på nuförtin.
Sen kommer jag att gå hem och gråta över att jag fått sparken eftersom jag på mötet förmodligen kommer att sitta tyst i ett hörn under hela första timmen och dricka alldeles för många öl och plötsligt börja skratta när man inte ska skratta och gäspa när man inte ska gäspa och mumla "boring" när Margret pratar och "irrelevant" när Parisa öppnar munnen och "men gud kan du sluta tjaaata" när Amat föreslår idéer och avbryta alla precis hela tiden och börja dra pingisanekdoter och liksom ta över hela mötet och med självbelåtet leende ställa mig på konferensbordet och illustrera hur en riktigt farlig serve ser ut och hur man på bäst sätt räddar en jättehård smash med sidoskruv och vilka bollar som faktiskt är slitstarkast - Stiga Pro Evolution eller vanliga trestjärniga och Margret kommer att säga åt mig att sätta mig ner och jag kommer att låtsas som att jag inte hörde någonting och i en lång, lång utläggning förklara vilket gummi som ger bäst grip och precision och efter kanske en kvart kommer jag att sätta mig ner på stolen igen och snyfta och alla kommer att stirra helt skräckslaget på mig och jag kommer att hulka och snora och med mycket pipig, rädd och olycklig röst fråga om jag kan få göra ett "48 timmar pingis-reportage" i tidningen och de kommer att säga "nej" och "kan du gå nu" och jag kommer att gå och på pendeln mot Uppsala kommer jag att ringa en jävla massa människor och skratta till lite och himla med ögonen och skaka på huvudet och säga att det är hysteriskt vad mycket möten man måste springa på nuförtin.
