Monopol

Peter Morath 10:09 6 Mar 2012

Monopol. Jag har i mitt 26-åriga liv hunnit med ett och annat parti Monopol. Men det har alltid gått åt helvete. För jag har alltid siktat in mig på (för att inte säga blivit besatt av att få) Centrum och Norrmalmstorg för att de är dyrast och värst att hamna på. Men eftersom typ ingen någonsin hamnar där, inte ens jag, har det alltid tagit ungefär 45 minuter innan jag ens kommit in i kommersen. Och vid det laget brukar alltid mina motspelare ha gått ihop i nån jävla pakt, köpt upp skitadresser som Ringvägen och Västerlånggatan och nära nog utplånat min förmögenhet. Det har alltid slutat med att jag gått i konkurs eftersom jag dragit på mig frikostiga lån, både officiella som inofficiella och när jag insett att slaget är förlorat har jag alltid blivit sur, slängt ihop spelet utan att sortera sedlarna och kastat chans- och allmänningkorten lite åt helvete och då har alltid mina motspelare sagt att jag beter mig dumt och barnsligt och så har jag fått tårar i ögonen och rusat in på muggen och satt på vattenkranen på högsta.

I söndags spelade jag Monopol. Jag siktade in mig på Centrum och Norrmalmstorg eftersom de är dyrast och värst att hamna på. Men det tog mig typ 45 minuter att få dem och vid det laget hade mina motspelare, Strykjärnet och Fingerborgen, redan ingått i en jävla pakt (är det verkligen tillåtet? Regelhäftet var borta och jag menade att man inte fick göra så men ”jag kunde ju inget bevisa” så jag fick ”gilla läget” eftersom ”ett spel är ett spel”) och köpt upp skitadresser som Ringvägen och Västerlånggatan och nära nog utplånat min förmögenhet. Det hela slutade med att jag gick i konkurs eftersom jag dragit på mig frikostiga lån, både officiella som inofficiella (”jag diskar om jag får 10 000, jag lovar, jag diskar upp hela skiten”) och när jag insåg att slaget var förlorat blev jag sur och slängde ihop spelet utan att sortera sedlarna och kastade sen chans- och allmänningkorten lite åt helvete och då sa mina motspelare, Strykjärnet och Fingerborgen, att jag faktiskt betedde mig dumt och barnsligt och då kände jag att jag började få tårar i ögonen så jag rusade ut i köket och satte på kranen på högsta och diskade upp hela skiten.

Nästa söndag ska vi spela igen. Då ska jag sikta in mig på Centrum och Norrmalmstorg eftersom de är dyrast och värst att hamna på. Det är bra med dessa eftersom det bara är två och inte tre adresser, som annars krävs för att få bygga hus och hotell. Och jävlar vad jag ska bygga. Sju hotell på Centrum, sjutton på Norrmalmstorg. Fyra hus på Centrum också. Ytterligare en nitton, tjugo hotell på Norrmalmstorg. Jag kommer att ta över hela banken. Strykjärnet och Fingerborgen kommer att behöva kalla mig Banken. ”Jag måste låna pengar” kommer Strykjärnet förtvivlat att häva ur sig. ”Fråga Banken…” kommer Fingerborgen sucka och titta avundsjukt på mig och jag kommer att studera min enorma pengahög, mitt jävla pengarberg, och dra ut på det hela, tänka, dividera, grubbla, klia mig i skägget, och sen säga att det tyvärr inte går att låna pengar. Och Strykjärnet och Fingerborgen kommer att säga "vadå, det är väl klart vi får låna pengar om vi vill!" och jag kommer att säga att "vadå klart, det är väl långt ifrån helt jävla klart, men kolla i regelhäftet då, just det, det är ju borta, ni kan tyvärr inte bevisa att jag är skyldig att låna ut pengar så ni får helt enkelt gilla läget, ett spel är ett spel" och de kommer att säga att jag beter mig dumt och barnsligt, "du beter dig dumt och barnsligt nu, Peter" kommer de att säga, men jag har sen länge slutat lyssna och fiskar glatt upp Fingerborgens och Strykjärnets fina Stureplan och Kungsträdgården och Karlavägen och så börjar jag vissla, sjunga, DANSA omkring spelplanen "se där, har ni inte en "pakt" borta på Narvavägen också jo man tackar, och där rök minsann era hotell på Odenplan era jävla losers och se på fan om jag inte tar och inkasserar erat patetiska lilla monopol på norra, södra, västra och östra station också och oj oj oj, jag har visst ALLA GATOR NU, kan man kalla det Monopol? Man kan det va? När man äger... allt? Det måste väl innebära... det måste väl innebära att jag... att jag har VUNNIT nu va? Va? Det står skitmycket disk i köket. Och jag vill ha en till whisky."

Fler blogginlägg från Peter Morath