Let's get fit

Peter Morath 15:56 28 Feb 2012

Ingen jävla blogg utan en Dagens Outfit. 

Och nu jävlar i helvete ska det ut och joggas. Sjutton mil ska jag springa. Sjutton eller arton. Ska till Tierp. Snatta nåt. Eller Gävle. Rusa in på ICA Spegeln och dra en räd vid Lingongrova-hyllan. Sno med mig en sju åtta Lingongrova, skrika "ta mig om ni kan, men KOM då" och skickligt saxa mellan hyllorna. Få med mig en tio burkar majs och en och annan rotfrukt. Dra ner vattenmelonerna i golvet så att de sprängs och det blir en enda röra och folk kommer att halka och jag kommer att skratta och gråta hysteriskt om vartannat och kuta hit och dit och fram och tillbaka och studsa på väggar och tak och väsa och frusta och pusta.  Och nån liten finnig kassasnubbe kommer att försöka fånga mig, ställa sig vid utgången och göra sig stor och skrika typ "fan göru!!" med gäll målbrottsröst men jag liksom FLYGER över honom och ut på torget och vidare norrut. Ingen kan ta mig. Ingen. 

Målet med joggningen är att vara vansinnigt smal till pösk. Lagom till pösk vill jag väga 37 kilo. Det är ingenting. Det är fruktansvärt lite. Nu väger jag 73 och det är inte, inte bra. Alltså ska jag tappa 36 kilo. Jag kommer att uppnå detta genom jogg och kvarg med Fun Light i. Inget mer. Inte ens minikeso. 

När pöska kommer och jag inser att jag är väldigt smal, kommer jag att fortsätta. Mer kvarg. Mer jogg. Mer Fun Light. Eventuellt låser jag in mig på rummet ett par månader med endast fyra förpackningar kvarg. Och ett löpband som har fastnat på maxhastigheten 90 km/h. Så att jag lagom till Kristi himmelfärd väger 17 kilo. 17 är inte mycket. Det är inte mycket alls. Men jag ger mig inte. Och ingen kan stoppa mig. Ingen. Jag kommer att kuta till Boden. Vidare till Arvidsjaur. Det är typ 200 mil dit. Jag ska kuta dit, på fast mage och utan att stanna, och jag kommer att klara det. Och när jag är där kommer jag rusa in på ett Konsum och ha sönder massa grejer. Skrika och gorma. Sula bananer kors och tvärs. Inte sno nåt - förstås - för jag behöver inte mat, men jag kommer att göra detta eftersom det är dumt och olagligt och då MÅSTE jag ju fortsätta springa för att inte spärras in på Säter igen. Dumt bara att jag valt riktningen norr för efter ett tag kommer jag ju nå Nordkap och skit och där är det bara valar och pensionärer och ishav, typ Berings hav tror jag, och det är för kallt. Men det kommer jag att strunta i. Jag kommer att kasta mig i det där nitton grader kalla isvattnet. Simma upp till Nordpolen, springa förbi Ola Skinnarmo utan att hälsa för herregud han sitter ju bara där och GNÄLLER om att man inte blir varmare av gnäll, och jag springer och springer, dräper isbjörn efter isbjörn, för att det är kul, inte för att jag ska äta isbjörnarna, för helvete jag BEHÖVER ingen mat ju, och runt juni-juli kommer jag att återvända, simma cepefort från Arktis till Tromsö, skutta söderöver igen, tills jag når Uppsala och då vill jag påstå att jag inte längre kommer att "väga" någonting, jag kommer vara på plus minus noll - gasform - likt en heliumballong kommer jag att sväva några decimeter över markytan och skratta åt alla fetton som käkar burgare på Max och trycker kebabtallrikar på Johannesgrillen, tänka att det faktiskt inte är så himla svårt att gå ned i vikt, bara man bestämmer sig. 

Har en playlist här också. Som jag alltid krämar på högsta innan jag ger mig ut i spåret för att mina korridorare ska veta att nu ska minsann Peter ut och jogga. Är du fet? UT OCH JOGGA heter den. Lyssna på den och få feeling du med och ring mig sen så kan vi göra den här "resan" tillsammans! För ingen vill ju vara ensam, eller hur. Ensam är inte stark. 

Fler blogginlägg från Peter Morath