Nämen hej. Här kommer "ursäkten".
Har funderat länge och väl, i tretton dagar närmare bestämt, på hur jag ska återvända till den här bloggen. Eller inte hur jag ska återvända, snarare vad jag ska skriva när jag väl återupptar detta vansinne. Först gick det ett par dagar. Tog lite jul. Det får man väl ta, lite jul. Men sen kom ju mellandagarna och behovet att träffa alla hemvändare (och jävlar vad alla skryter om Köpenhamn då? Det är advanced business management hit och magisterkurser i juridik dit och gud vad roligt att det går så bra för er, ses igen nästa jul) och så kom nyår och baksmällorna och jag gjorde mig kanske lite VÄL hemmastadd i pojkrummet strax utanför de stockholmska tullarna och var ju så illa TVUNGEN att läsa ut Jag är Zlatan och dra till Clas Ohlson i Täby Centrum och BOTANISERA typ var och varannan dag samt plöja Desperate Housewives säsong 5 till 8 och sova riktigt jävla hej-jag-är-femton-mycket att det plötsligt hade gått TRETTON DAGAR UTAN ATT JAG BLOGGAT EN ENDASTE GÅNG.
Men så en dag. Det här kan ha varit måndagen den 2 januari 2012 - i förrgår, på ren svenska - satt jag på toa hemma hos en kompis. En gräsligt inredd trea tillhörande en sån därn familj som SAMLAR på saker, och ALLT går i furu ni vet, skitsamma, jag satt i alla fall på toa där. Och jag kände mig väl inte helt hundra, hade liksom inte sittkissat sen den där jesus kristus-bakfyllan 2008, men på väggen hängde den här lilla tavlan. En Mia Törnblom-tavla, kan man säga.
Plötsligt kände jag att det nu fick vara nog med Stockholm och hemvändare och Clas Ohlson-botaniserande och Desperate Housewives-tittande och sjusovande. Att det var hög tid att återvända till Uppsala för ett mer konstruktivt leverne. Så nu är jag här. Redo att älska mer, njuta av dagen, skratta mer, våga och vinna, se mig omkring och njuta.
Det kommer naturligtvis inte att hända, jag befinner mig ju för helvete i ett kräkfärgat studentrum och det är lingongrova-rester och LERA överallt och utanför härjar stormen EMIL och jag är HELT ensam i denna monstruöst stora byggnad och det ekar och jag har fått tinnitus och tandkrämen är slut och snuset är slut och Ica har stängt och den där halsbrännan från helvetet har återvänt och jag har börjat oroa mig för prostatacancer för jag läste någonstans om att vuxna män ska ge FAN i att dricka mjölk och jag dricker en del mjölk för jag tycker faktiskt att det är gott och refreshing och CSN har mejlat och sagt att jag ska börja hosta upp stålars och nere på gatan går en skröplig gammal tant med fet handväska och om jag var liiite, lite mer sjuk i huvudet skulle jag inte banga en sekund på att springa ner och göra en gammal hederlig snatch 'n' run och dra till Arlanda och se var jag hamnar men så kan man ju inte bete sig.
Så jag sitter kvar. Men jag bloggar, i alla fall. 2012 nu, hörrni. Det här blir bra!
