Innan vi tar helg ska jag förgylla internet med vårt besök bland röda mattan-reportrarna på EMas i söndags. Det som inte framgår på TV: inhyrda "superfans" vrålar på läktare i bakgrunden och inhyrda "screamers" vrålar och mottar autografer. Min favorit var tjejen som hade tagit med sig en hemmasydd liten Psy-docka. Bredvid pressmänniskor från hela världen - Sydkorea, Sydafrika och Ryssland bara i vår omedelbara närhet - komponerade vi frågor som "Have you been looking for freedom? For how long?" till David Hasselhoff. Men det var omöjligt att få prata med någon pga stressade stjärnor så ni får nöja er med en bildserie!

Jedward hängde absolut längst på röda mattan. De fick inte nog. När t.ex. Loreen lät ett tiotal journalister ställa en fråga var (hörde henne svara på "Do you like Frankfurt?" med "It's where it's at!") tog de sig fram i snigelfart och dröjde sig kvar när journalisterna fått slut på frågor. Sweets. 

Här peakade mitt liv. Hon är en livs levande människa, ganska liten och MILD. 

Ville fråga om Carly Rae Jespen någonsin - oombedd - gett en kille sitt nummer. 

Locals!

Skratt, leende, härlig jargong med pressen och en tystlåten dude i släptåg! Nyfunnen respekt för Lana Del Rey. Och till Kristin, som jobbade hårt på dokumentationen.

Den enda personen det sydkoreanska filmteamet ville prata med. 

GUDINNA! Såg ni när hon höll i Whitneys lilla minnesstund under galan? Klämde sönder Kristins hand, skrek och grät. Alicia Keys kallade alltså Whitney sin "homegirl" OCH "sister" i samma tal? Bless her. 

Hettan från den massiva pyrotekniken under galan kan inte understrykas nog. /tant

MEN VILKEN FEST! Alicia Keys var absoluta höjdpunkten, tätt följt av när Kim Kardashian och Heidi Klum off camera vinkade, fyrade av slängkyssar och eventuellt formade "call me"-tecknet till varandra, det vi sett och förbannat i Idol under många år.

Vi vägrade lämna finalsprutet på läktaren. Dudes såg detta som peacocking och en konversationsstartare -> vi fick överge det.

Efterfesten hölls på parallella universumet Cocoon, Sven Väths legendariska klubb som skulle stängas efter just denna MTV-natt. Ett populärt inslag - förutom mat i ALLA HÖRN, tack du servitör som jagade ner mig med tjugo minuters mellanrum under natten med mer mat - var dessa klubbsjälar/-freaks som blev mina bästa vänner för stunden. Livet de har valt, sa Kristin högtidligt. Livet jag BORDE HA VALT!

Utomlands går kanske hälften av min rätt knappa energi åt att vara misstänksam, egentligen bara genom att fokusera på att "känna efter" med min inre kompass om taxichauffören kör oss i cirklar. Så även i Frankfurt. Satt med en karta i handen och följde vad jag antog var vår resa med mitt knotiga pekfinger. Mitt tantigaste beteende efter att jag bestämmer hur jag ska gå beroende på var jag tror att det blåser minst.

När vi hade dumpat bagaget på hotellet gav vi oss ut i jakten på den ÄKTA TYSKHETEN i Frankfurt. Vi kom snabbt fram till att Frankfurt - gud välsigne frankfurt - i princip enbart består av ett financial district fast som hel stad. Bra hotell, lika många banker som vi har sushiställen, mycket läder-och juvelbutiker. 

Som väntat: kött och korv var centralt. 

Som sagt!

Blev lite deppig av att allt är rätt samma, samma i världen. 

Chanel says -> Kristin gör.

Något för fondväggens Bromma!

Tror inte att personalen i Chanel-butiken - som spelade både Frank Ocean och Nicki Minaj under de fem minuter de utsattes för det obehagliga som är våra personer - behövt krishantera innan vi steg in i butiken. Här ser ni en kvinna rusa fram när hon ser att jag fotar denna dvärghandske. Vi visade ut oss själva. 

Vi tog oss in på en restaurang där det kändes som att en gangster tog emot ett samtal på sin bordstelefon längre in i lokalen. Perfekt. Jag åt schnitzel för att det kändes passande, den var luftig och frasig. 

Servitören skrattade hånfullt och kom med sarkastiska svar vad vi än sa ("Hello, a table for two please" -> "Hahahahaha. 'Okay'"), så jag antog att han lärt sig engelska från The OC eller annat tonårsdrama. 

Från söndagskön på McDonalds i Frankfurt.

Var det någon som lyckades kläcka Kristins "Gissa vad jag och Parisa ska göra i helgen" som ackompanjerades med Photoshops finest ovan? 

Om ja, grattis till ditt liv som överbegåvad! Om nej, vi befinner oss alltså i Frankfurt, denna tyska business-stad, för att imorgon få uppleva MTVs EMA-gala i köttet. 

Ni kanske tror att jag smygfotat taxichauffören som hade oturen att vara längst fram i Frankfurts flygplats taxikö när vi kom med våra rullväskor runt lunchtid idag, men jag var framförallt ute efter backspegeln. Ser ni?! Taxametern lyser där till vänster och eurona tickar iväg. Blade Runner! Förövrigt skulle Blade Runner utspela sig 2019, där folk...kapar rymdskepp. Sju år kvar. 

Vi kunde inte bestämma oss för om hotellet, med all sammet, satinväggar och spotlights i korridorerna är inspirerat av Twilight eller om det bara är P Diddys inredningsstil, oavsett finns tyvärr ingen chans att jag nöjer mig med mindre efter detta. "Flamboyant" får vara ordet.

Kände mig i alla fall som R Kelly här.