Tjenare!
Jag bor i bostadsrätt, något jag ser som ett stort personligt misslyckande. Varför? Jo, det ska jag tala om. Jag är en sådan person som gärna vill hyra sin bostad. Tänka sig! Jag vill kunna göra det relativt nära mitt arbete också. Detta är något som i dagsläget är omöjligt för mig. Eller omöjligt är det kanske inte. Jag bodde i en hyresrätt nära mitt arbete när jag bodde i Malmö. Det var jätteskönt. Jag kunde köpa möbler jag tyckte om, och ha middagar med mina kompisar hemma. Jag kunde till och med satsa på kärleken! Jag bodde ihop med min kille, och sen en annan kille också. Jag var ganska lycklig till och med. Sedan fick jag jobb i Stockholm och då fick jag helt enkelt packa ner mitt liv i en resväska och några IKEA-kassar och flytta fram och tillbaks mellan kompisars lägenheter och andrahandslyor. När jag fyllde 25 fick jag livskris. Gick till banken och bad dem låna mig pengar så jag kunde köpa bostadsrätt. Jag saknade mina möbler. Saknade att veta var jag bodde. Att ha ett hem. Jag fick låna pengar för att jag hade en anställning, något som kanske 1 av 10 i min vänkrets har. Men det är ett helt annat inlägg. Jag får en massa fördelar för att jag bor i bostadsrätt. Skattelättnad, till exempel. Och kanske till och med kan tjäna pengar och göra bostadskarriär på köpet. Det gör mig inte alls glad. Jag är inte intresserad av det. Jag vill bli förmögen på ett traditionellt sätt, nämligen genom att gifta mig väldigt rikt.
I kid, i kid.
Men serri, jag tycker att det är rätt så orättvist att vi (urk att jag är en av dom?!) får en massa fördelar som inte de som bor i hyresrätt får. Så skriv på den här listan vetja. Tack tack.
